torsdag 31 januari 2008

Islam och kristendom och viktsnack

Solen skiner och jag kastar av mig plagg efter plagg .Igar kvall kom min kompis Achilles fran Paris och MJ Akbar fran New Delhi. MJ har suttit i indiska riksdagen, jobbar som journalist och publicist och forelaser varlden over om islam och kristendom. Han ar den roligaste manniska jag mott. Igar var han inbjuden av Atens akademikerelit och grekerna fick sig ett antal tankestallare. Han nyanserar debatten men drar sig inte for att kritisera sin egen religions brister och da i synnerhet kvinnosynen. Enligt MJ Akbar kommer snart en revolution att inledas -av muslimska kvinnor.

Pa middagen som agde rum pa min favoritrestaurang Ta Kioupia i Kolonaki at jag som en hungrig hast. En kvinna som sitter i EU-parlamentet kommer in for sent och sager hogt till mig infor alla gubbprofessorer:

"Froken Pascalidou, sa trevligt att se Er i Grekland. Vi har saknat er men jag ser att Ni gatt upp i vikt kraftigt sen ni lamnade oss"

Alla tystnar. Sjalv blir jag alltid irriterad over grekernas konstanta, tvangsmassiga rattframhet och deras kommentarer kring vikt och utseende.

Jag svarar: "Korrekt iakttagelse. Jag har gatt upp 15 kg. Mest runt midjan." Hon rodnar nar hon inser mitt tillstand. 

Nu har jag min bebis pa DVD. 

måndag 28 januari 2008

Rapport fran regnet

Tunga, sprickfardiga moln vilar hotfullt over Aten. Fran min lagenhet ser jag anda ner till havet som gar i gratt. Akropolis har en ledsen skepnad. Nar jag landade igar badade allt i ett gyllene ljus. Da tankte jag att detta land har ensamratt pa solen och en specialdeal med Gud. Men idag brots dealen.

Vaknade tidigt, gick till supermarket och kopte kretensisk mizithraost, kalkon, farska jordgubbar, apelsiner, blodroda tomater, nybakat landtbrod och stallde mig i kon. Plotsligt skriker kassorskan: "Lat gravida damen ga fore i kon!" Alla drog sig undan och jag trippade fram rodare an tomaterna i ansiktet. Nar jag betalat sa hon hogt: "Med en smarta. God befrielse!" Det ar lyckonskningar om forlossningen.Sen erbjod sig en farbror att bara hem mina varor.

Kyrkklockorna ringde envist. Satte pa TVn och insag att arkebiskopen just avlidit. Landssorg har utlysts i dagarna tre. Alla mina programledarekolleger bar svart och alla kanaler talar om vilken fantastisk manniska han var. Ma han vila i frid.

Ursakta grekstavningen by the way. Gula klanningen inkopt i designbutik ute i varlden innan jag blev gravid. En del gravidklader kanns lite tantiga sa man far leta lite. Sander er karlek. kram,

lördag 26 januari 2008

Köttfärs och tjockt myspys

Nu har vi gjort jordens godaste köttfärssås! J tyckte mest att jag skulle riva morötter men jag improviserade vilt och kryddade med både tabasco och kanel. Resultatet blev makalöst. Nu chips, choklad och så ska jag packa för Aten. I veckan får ni rapporter därifrån. Kalispera så länge och filakia!

Veckans roligaste!

Varje vecka tänker jag utse veckans roligaste ur tidningsskörden och mediaflödet. Ni får gärna tipsa om era bidrag.

Denna vecka är Marianne Lindberg De Geer, konstnär och ledamot av Statens Kulturråds styrelse, vinnare. Inför sitt första möte med den kontroversiella kollegan Johan Stael von Holstein, som är ny otippad, styrelseledamot och missade första mötet för att han var på solsemester, fick Marianne frågan i DN:

"Hur känns det att sätta sig i möte med Johan Stael von Holstein?"

"Jag är inte bara konstnär, jag är utbildad mentalsköterska också."

Förträngde den vidriga vågen...

Det var imorse när min lillasyster kom över på frukost som hon tvingade upp mig på vågen. Jag hatar den. Jag kan räkna de gånger i livet jag ställt mig på en våg på mina fem fingrar. Det var typ hos sjuksyster i Rinkebyskolan.

Nu har ju min kille, så omtänksamt, köpt en sober glasvåg som jag knappt vågar ställa mig på. Den ser så skör ut. Dimitra tvingade upp mig, jag blundade, och svaret var djävulusiskt. 66, 6 kg. Gud i himmelen. Och jag ska inte föda imorgon direkt. Nej, jag tycker uppriktigt att man kan hoppa över vågmomentet i livet. Kilon är ingen bra måttstock på lycka och skönhet. Jag är lycklig så här och skiter fullständigt i de där siffrorna. Mitt enda problem är att min garderob krympt radikalt.

Sex och den Vidriga vågen..

Var på Teatergrillen på något som var planerat att bli en lugn tjejmiddag med min konsulkompis Lina van der Weyden från Los Angeles och Jessica. Det slutade med att vi blev tio kring bordet och middagen förvandlades till en fest. Bristen på spontana sociala sammanhang brukar jag klaga på i Sverige. Att vi alltid ska planera så mycket i förväg. Jag hade fel.

Vid entrén stötte jag på en tjej med stor mage. Jag frågade vilken månad hon är i och hon svarade att hon redan gått två dagar över tiden. Ändå var hon ute. Själv skulle jag ligga med tidtagaruret och vänta in värkarna. "Hem och ha sex" uppmanade jag henne. Nu har jag ju läst allt om graviditet och förlossningar och sex kan faktiskt påskynda processen!

Vid midnatt gick vi förbi den exklusiva privatklubben Noppes. Där hade jag aldrig varit. Det är members only. Vi fick följa med en sån. Jag kände mig verkligen som en spion i den fina världen. Jag hade väntat mig svensk aristokrati med bubbel och feta cigarrer, chict, galet överklassigt men jag blev besviken. Åtta snubbar kring en bar. En kom fram och pussade på mig. "Påminn mig" bad jag skamset. "Torbjörn, din gamla Mc Donaldschef!" sa han glatt. Shit. Då var jag 18 år igen. Redo att skura golvet. I ett år arbetade jag i Rissne-restaurangen samtidigt som jag studerade på universitetet och jag lyckades avancera från grillen till kassachef. Efter det mötet gick jag raka spåret hem.

fredag 25 januari 2008

Haparanda here I come...

När jag landar i gryningen på Kallax Flygplats blir jag bländad av det vita täcket som ligger tungt över landskapet! Solstrimmorna kikar fram mellan de snöklädda trädtopparna och jag nyper mig själv i armen för att förstå att jag inte drömmer. Vilken skönhet! Minus fjorton grader ringer jag mamma i Rinkeby och rapporterar huttrande. "Haparanda finns inte" viskar min stackars systerdotter Jordana som ligger hemma sjuk.I hennes 7-åriga öra låter Haparanda som ett hittapånamn.

Sen tog jag taxi till Haparanda. Föraren Mona närmar sig 70 har kört i 35 år och älskar sitt  Norrbotten "Invandrarna borde flytta hit. Vi har det så bra här." säger hon och jag har lust att vissla till alla mina kompisar och uppmana dem om en massflytt. Det är fantastiskt vackert här och alla människor jag möter är varma och vänliga. Det är inte första gången jag är här. Vi passerar Haparandas stolthet IKEA, som människor vallfärdar till och som har lyft området rejält. Förr fick de stackarna åka IKEA-bussar till Sundsvall i fem-sex timmar för att köpa ett skoställ. Ungdomar och kvinnor i området har fått jobb, finska grannar åker hit och handlar med euro och trakten blomstrar. Mona berättar om sina tre barn och fem barnbarn. Sonen är hockeystjärna i elitserien i HV-71. "Han kan inget annat än spela ishockey" ler Mona ödmjukt."Mest stolt är jag över hans fina tre barn." tillägger hon innan hon stannar till vid en bensinmack, köper en Hänt i Veckan som hon överräcker mig. Jag ser frågande ut. "Du är med där" säger söta Mona och när jag bläddrar upptäcker jag mig och min mastodontmage på sidan 3. Rubriken är idiotisk. Att jag dricker ett halvt glas vin i veckan. "Så skyddar hon sitt barn" står det syrligt. Det där ska jag klargöra snart. Nu måste jag in och tala för två hundra norrbottningar och signera böcker.

torsdag 24 januari 2008

Sveriges bästa skådisar spelar in Taxi

Hade jag fått börja om mitt liv hade jag skippat statsvetarstudierna för att istället satsa helhjärtat på en regissörskarriär. Nu spelar vi in min bok Taxi med Sveriges bästa skådisar i Sveriges Radio. Producenten Monika Bohman är kapten på skutan och varenda dag i studion är en fest.

Att regissera Michael Nyqvist - denna fantastiska skådespelare som iklätt sig allt från tunga, ångestfyllda Norén-roller till komiska mansfigurer - var en sann och minnesvärd njutning. Jag älskar Michael Nyqvist. Jag älskar superproffsiga David Dencik och  Richard Wolff som kom in rufsig i håret och rev av en historia och blåste liv i den med sin unika röst. Samuel Fröler, allas vår Skärdgårdsdoktor, trotsade sin förkylning och gav sig hän, Hassan Brijany som just fått en Guldbagge läste så att vi alla rös, underbara Andreas Wilson, Özz Nujen som växlade brytningar som ingen annan kan...Alla är fantastiska. Nedan en inspelningspaus. När bilden tagits lyckades jag tappa alla sushibitar på Micke Nyqvist.

Darling och störda Stureplansbrudar

Igår kväll såg jag äntligen filmen Darling, en klasskildring om mötet mellan den störda Stureplansbruden, briljant spelad av Michelle Meadows, och 61-åriga arbetarfarbrorn Michael Segerström, som fick en Guldbagge häromdagen men borde fått en bunt. Jag som sällan ser svensk film såg denna utan större förväntningar med guarden nere. Och jag blev knockad! Meadows kliver utan ansträngning rakt in i alla de apatiska, överlägsna blondinernas kroppar på Stureplan som fått allt de pekat på. Ändå blottar hon en ensamhet som hon delar med 61-åriga farbrorn på Mc Donalds. Kontaktlösheten, övergivenheten, ensamheten, det lågmälda vemodet, den svenska gråa nyansen - jag grät som ett barn från femte minuten tills rolllistan rullade. Det var länge sen jag blev så berörd av en film. Vad ni än gör - se den! Men inte en fredagkväll innan ni ska ut på Stureplan.

Svar till Anders Sundholm

"Hej Alexandra.
I Metrointervjun den 23/1 08 berättar du att du växte upp med en ensamstående morsa tillsammans med dina två syskon. Du säger också att hon fick kämpa jättehårt för att allt skulle fungera. Men var fanns din pappa under den här tiden? Om inte jag missminner mig har jag läst att din pappa kom som politisk flykting till Sverige från juntans Grekland. Kan du förklara hur det ligger till. Anders Sundholm"

Min pappa jobbade på en grek-norsk oljetanker som reste jorden runt i 2,5 år. När han kom hem till oss i Sverige dröjde det inte länge innan han och mamma skilde sig, Mer om detta och min uppväxt kan man läsa om i min självbiografiska bok "Bortom mammas gata" som man kan beställa här eller hitta på biblioteket. Som många andra barn i Sverige växte jag upp med en stark mamma och en frånvarande pappa. Det hoppas jag att du slapp. Må bäst, alexandra

Förvirring till frukost och Zlatan som syndabock

Upptäckte att jag har dubbelbokat mig rejält idag. Ska samtidigt vara på Resemässan och andra möten i stan. Imorgon signerar jag böcker i Haparanda . Hoppas det blir varmt.

Pedagogikprofessorn Peter Gill kan inte ha fått någon frukost på länge. Han intervjuas i DN idag med anledning av den senaste tidens grova våldsdåd. Professorn talar om människor som njuter av våld. Stor aggressiv bild på Zlatan. Fotbollshjälten används som exempel för att han skallat någon motståndare. "Det handlar om ett inlärt beteende"säger professorn. Att Zlatan säljer, vet vi men varför ska han ständigt användas som syndabock och utpekas som den våldsamma, temperamentsfulla, kaxiga och andra epitet som förknippas med förortens fördomsfulla stereotyper. DN och professorn skulle lika gärna kunna illustrera våldsforskningen med Foppa, Sudden eller någon av våra andra svenska hårdhänta idrottshjältar som också tränats till tacklingar. Men de kanske inte stämmer in på våra fördomsfulla föreställningar om hur våldsutövare ser ut.

Riccardo Campogianni mördades av ett gäng gossar från Östermalm och Vasastan och jag söker fortfarande forskning och mediala skildringar som utreder våldskulturen i de finare kvarteren.

Kanske borde man också anlägga ett genusperspektiv på eländet. Jag njuter också av våldsfilmer. I mina favoritfilmer  Pulp Fiction, Gudfadern, Scarface, Leon, La Haine, American History X flödar blodet och hjärnsubstansen på trottoarkanten. Jag har växt upp i en våldsam miljö och jag har tränat kampsporter med allt från plastknivar till träpåkar men inte sjutton slår jag och mina systrar ner folk på stan.

Nej, mina herrar, orsakerna till det ökande våldet i vårt samhälle bör sökas i moderna mansroller, missbruk, bristande föräldarrelationer och stressad, frånvarande vuxenvärld i en allmänt förvirrad tid.

onsdag 23 januari 2008

Maradona & me!

Här är jag och min forna idol, min fallna hjälte. När jag hade intervjuat honom, dagen efter denna bild togs, beställde han upp en chokladtårta trots att han var på hård diet och just hade minskat magsäcken. Por favor, sa han och jag som är snabb att hugga in hann knappt med i hans tempo. Även i min bästa sport slog han mig. Må han leva i hundra år, Diego Armando Maradona!

 

Svar till Beatrice, blivande pappan och alla andra!

Först vill jag ju gratulera alla andra gravida som skriver till mig! Grattis! Blivande pappan och alla andra blivande eller nuvarande pappor - Grattis! Själv är jag nu i vecka 25. Nedräkningen har börjat. Stegen blir tyngre och djupare för var dag som går. Ibland hoppar jag till när jag ser min skugga. Som en upp- och nervänd kamel. En morgon slog jag upp ögonen och blev chockad över min mage. Jag hade glömt att jag var gravid.

Vågen vägrar jag närma mig. Min kille kan jag inte längre lita på heller.

Jag: "Älskling kolla, visst är jag tjock?" frågar jag och pekar på kroppshyddan.

Han: "Nej, nej, du är bara gravid och vacker!" säger han och slår bort blicken för att inte skratta ihjäl sig.

Samtidigt finns det något livsbejakande i att växa och njuta av av mat och tillåta sig att vara lite mer kräsen. Min grekiska barnmorska, Herr Jannis, (heter män också barnmorska?) som är en av landets bästa ordinerar alla gravida att under nio månader förvandlas till sanna divor. "Närmare Gudinnorna kommer ni aldrig" säger han och menar att vi ska låta oss skämmas bort, gullas med och låta andra göra allt som är tungt, trist och tufft. Jag följer hans råd bokstavligt.

Graviditeten är till för att firas. Oavsett om man jobbar vid ett löpande band eller i snabbköpet kan man faktiskt ta sig tid till njutning och kräva massage eller fotbad av sin partner eller vänner och familj. Det finns också speciell Gravid-massage på tex. Axelssons och det finns säkert billigare varianter om de utförs av elever. Unna er manikyr, pedikyr, fotvård, hårvård och belöna kroppen som bär underverket. Det tänker jag göra. När jag nu får tid. Som det ser ut nu hinner jag knappt titta på Guldbaggebelönade filmen "Darling" som jag hyrde för ett par dagar sen. Naglarna fortfarande omålade. Snart ska ni få mina mattips och knep för att slippa järnbrist och vitamintillskott och för att maximera energinivån. Ta hand om er så länge!

Rika barn leka bäst

Nu är jag arg. Läste idag i DN om förskolehärvan i Rinkeby där två personer anhölls för ekonomisk brottslighet. Männen misstänks ha bidragit ekonomiskt terroristverksamhet. En av männen fick imorse sparken från sitt jobb som busschaufför med anledning av misstankarna. Vi får verkligen hoppas att SÄPO har på fötterna och inte utsätter oskyldiga människor. Samtidigt framgår i förvaltningens utredning att förskolan fifflat med löner och bidrag och en del föräldrar fick betala svart. Det allra mest upprörande är att "många i personalen är analfabeter". Själv uppfostrades jag av en mormor i Grekland som varken kunde skriva eller läsa. Hon var världens finaste förebild. Analfabeter kan också vara goda föredömen i ett barns liv men i en segregerad tillvaro, i Sveriges fattigaste förort där flyktingbarn växer upp utan att möta svenskar eller få höra svenska i sin vardag är detta djupt tragiskt. Hur ska dessa barn att integreras i samhället? Hur ska de introduceras i språket och samhället? Nu har samhället packat ihop dem som sardiner i statarlängorna och vänt dem ryggen.Tänk vilket ramaskri vi hade fått om detta hade hänt på en förskola i Danderyd! Segregationen är ett sorgligt kapitel i svensk samtid som kommer att få kaotiska konsekvenser. Det är dags för makthavare som sällan sätter sin fot i förorten om det inte är valspurt eller PR-kupp att ta tag i situationen och behandla barnen där som sina egna barn. Om inte annat för att deras egna barn ska få växa upp i ett harmoniskt samhälle utan etniska konflikter.

från radiostudion...

Sitter med ljudtekniker Patricia Viguurs och spelar in sista bitarna av Taxi som ska sändas i Sveriges Radio snart.

Vi häpnar över alla era fantastiska, underbara, generösa kommentarer och välkomnande ord! Tack! De värmer i våra hjärtan. Mitt och Patricias och lilla knytets som enligt barnmorskan imorse har en puls på 140. Kaninhjärta! Är den helt otränad?

Barnmorskan Titti Ö tog alla prover och kallade mig för A-mamma. Jag behöver varken järntillskott eller andra vitaminer. Blodsockret är perfekt och jag tappade hakan och undrade vart alla bullar, semlor, nötchoklad, cookies, äppelpajer, pannkakor tagit vägen? Har mitt system en hemlig depå som ligger latent till efter förlossningen? När jag berättade för Titti hur mycket sötsaker jag konsumerar dagligen bleknade hon en smula. "Du kan väl försöka bergänsa sötintaget till eftermiddagarna bara?" frågade hon vädjande. "Tänk att du ger bebisen en insulinchock varje gång." En sann A-mamma är vad jag är. Vill du också bli en sån - följ mina förödande kostvanor! Annars riskerar du att B-klassas.

Nu måste jag promenera hem till semlan. Skriv, skriv, skriv till mig för att mätta mitt sötbegär. Måste massera magen med mandelolja, måla naglarna och skriva om brottshärvan i Rinkeby som nu utreds.

 

 

tisdag 22 januari 2008

Välkomna till min blogg!

Vansinnigt, varmt välkomna till min blogg!

När alla andra tröttnat kliver jag in på bloggscenen och trippar runt och trampar ny mark. Jag behöver er. Frilanslivet är fantastiskt inspirerande men förbannat ensamt och mitt behov av ett fikarum, av arbetskamrater och en redaktion växer i takt med min mage. Nu får ni vara mina fikavänner. Tillsammans kan vi följas åt i vardagen, vi kan kommentera kaoset och reflektera och resonera kring livets festligheter och förtretligheter.

Ni får följa med på mina resor i den stora och den lilla världen. Så blir det en del om det lilla livet som rör sig inom mig. För första gången i mitt liv ska jag bli mamma. Det är en omtumlande process, en sann utmaning som jag tar mig an med skräckblandad förtjusning. Min kropp är inte längre min. Nu tillhör den någon annan som ger sig till känna med sparkar och slag och som tvingar på mig en mängd restriktioner. Farväl rökning, drinkar, rå fisk och skaldjur, kampsporter, huvudstående - allt ska bort. Men jag mår bättre än någonsin. Tjock och glad, pigg och stark med ett nytt självförtoende om vad min kropp kan skapa. Inga spyor, illamåenden, foglossningar eller krämpor. Mitt enda problem förutom en släng förlossningsfobi är att min redan oändliga aptit nu fördubblats. Om jag skrev vad jag äter dagligen skulle ni stämma mig eller låsa in mig...

Ni är hjärtligt välkomna och jag hoppas vi får en härlig, inspirerande tid tillsammans. Jag ser fram emot era  kommentarer, era tips och idéer, era frågor och funderingar. Tack för att ni finns.

mödrar och söner

Har just börjat läsa T. Kallifatides senaste bok "Mödrar och söner" för att försöka utröna vad som väntar mig i livet.

Äntligen snöflingor på Hornsgatan som enligt larmrapporter är Europas sjätte skitigaste gata. Just där jag råkar bo. Lyckad flytt. När jag gick ut imorse försökte jag att inte andas in, hur det nu är möjligt. Nu får jag också skämmas för mina vänner i världen. Jag har nämligen alltid skrytit med att Stockholm är renast och vackrast i världen, att vi kan bada mitt i stan och att luften är kristallklar.

måndag 21 januari 2008

Guldbaggegalans guld och glitter

Sissela Kyle lika vasst humoristisk och cool som vanligt! Men klänningarna var frustrerande fula.

Bästa tacktal: Mikael Segerström (Darling) med sin lantliga ödmjukhet, sin varma humor, personliga stil och uppriktiga glädje välte han mitt hjärta. Grattis!

Bästa birollstack: Hassan Brijany - skönt med en utblick mot världen och en hyllning till yttrandefriheten. Senast idag förbjöds You Tube i Turkiet.

Film man måste se: Du levande av Roy Andersson som sopade mattan.

Film man blir sugen på att se: Darling

Roligaste inslaget: "Ett öga brunt" med min kompis Andreas Wilson som går från snobb till slumm. Skrattade så jag grät.

Bäst klädd: Den evigt unga och vackra Lena Endre som borde tagit av sig kappan för jag ville se klänningen under. Påminde om min modeikon Audrey Hepburn.

Slagen schlagerstjärna

Plötsligt, typ nyss, ringde mobilen. Det var en gammal schlagerstjärna som jag mött flyktigt ett par gånger. Hon ville berätta något viktigt. Efter hennes medverkan i Melodifestivalen mötte hon en man som misshandlade henne. Det pågick i flera år. Hon har inte fått något stöd. Jag lovade träffa henne och har bett att få se polisanmälningar och annat underlag. Helt sjukt.

Nu fan ska jag måla naglarna, kolla Guldbaggegalan med roliga Sissela Kyle, läsa Sattarvandis "Still", återlämna de handmålade kopparna som jag fick låna av grannfru Nelly, laga middag (det blir musli med honung och frön och mammas äppelpaj med glass till dessert) och sen får det vara nog.

Dagens uttryck: "Kollektiv kollaps" i Studio ett i P1

                            "vomerade verbalt" i DNs TV-recension

Jag är svag för allitterationer....

Inre och yttre våld

Vaknade vid sex av kraftiga sparkar i magpartiet. Vad är det för kicker jag bär på? Möjligtvis brås bebisen på sin mamma som älskade boxning, tränade hårt tills fåfängan fick sig en snyting när den första blåtiran kom. Jag lade handskarna på hyllan när jag insåg att jag aldrig skulle bli som min idol Muhammed Ali av den enkla anledningen att jag är tjej.Ett par år av thaiboxning, jujutsu, taekwondo och sen rullade jag fram yogamattan och stod Ooomande i fridfulla hunden istället.

Kanske hyser jag ett blivande fotbollsproffs i magen? En ny Maradona som kommer dribbla bort motståndarlagen och hypnotisera folkmassorna. Hur det än blir krävs träning, så lilla knytet, sparka på men lova att du bara sparkar uppåt och aldrig på dem som redan ligger när du kommer ut i världen.

Konferensen som jag ledde idag om våld mot kvinnor där vi i Terrafem invigde Sveriges första skyddsboende för tjejer som utsatts för våld gick bra. Nyamko Sabuni höll ett starkt invigningstal och föreläsarna Åsa Eldén och Marie Eriksson berättade bla. att barn som bevittnar våld har börjat betraktas som brottsoffer och kan få ersättning från Brottsofferjouren. Det är intressant och relativt okänt för allmänheten. Dessutom fick vi veta att Sverige kritiserats av FN för att vi inte erkänner vår egen kulturella koppling till kvinnovåld. Som vanligt tror vi att jämställdhet är en svensk egenskap, en etnisk markör som särskiljer oss från "dom andra".

Nä, nu måste jag lacka naglarna och boka upp Sveriges bästa barnmorska, Gudrun Abascal, på en intervju. Maila mig om ni undrar något så ska ni få svar.

söndag 20 januari 2008

Karins Agenda

Skriver samtidigt som jag kollar på Agenda SVT och konstaterar att Karin Hübinette är en av våra proffsigaste programledare -saklig, tuff, snabb!

Bullkaoset över...

Det kändes som ett maratonlopp utan vattenstopp. Vårt bullkalas blev ett bullkaos med hundra stora och små och jag hade fullt upp med att plocka, diska, duka, ordna bullberg, städa och hann fullborda en mening innan jag var tvungen att fylla på kaffe... Alla var underbara- de uppskattade till och med våra bedrövliga bullar som skulle kunna användas som vapen och mina mesiga muffins. Semlorna såg jag inte röken av.

Imorgon leder jag invigningen av Terrafems stödboende för misshandlade flickor. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni klipper band och forskare föreläser. Jag sitter i Terrafems styrelse. Vi driver Sveriges enda rikstäckande jourtelefon för kvinnor och flickor med utländsk härkomst. Hos oss kan kvinnor få stöd på 43 språk.

Bullkalas

Efter tio timmars sömn slängde jag mig över morgontidningarna med sällsynt iver. Har sparat en intressant artikel i DN Kultur där forskare jämför latinamerikanska flickor med muslimska.

"Magen ska synas till våren" löd en rubrik och jag blev glad för min mage går inte att dölja längre. Sen insåg jag att de menar att vårmodet kräver exponering av platta magar - inte putande. I övrigt blev jag väldigt nyfiken på C. Rodebjers nya kollektion - mest för att hon är en fascinerande person. Jag har en av hennes klänningar i garderoben och det är en favorit. Borde plåta den men jag är amatör fortfarande. Ni får ha överseende. Nu måste jag förbereda mitt stora bullkalas. Snart står gästerna i dörren och jag ligger fortfarande i morgonrock.

lördag 19 januari 2008

alkispappor

Var på Duka för att köpa grejer till mitt Bullbak. I ett hörn såg jag en hög där det stod: "Till Pappa." Alla varor var till för snapsar, nubbar, groggar.  "Är det för alkispappor?" frågade jag kassörskan Raja. Hon mumlade något till svar. "Konstig signal", fortsatte jag. Är tekopparna till för mammorna? Pappor super, mammor bakar och sörplar té. Sverige 2008. Då sa kassörskan med de vackra blå ögonen och den varma rösten: "Det är faktiskt ett stort problem. Jag har en alkoholiserad man därhemma. Jag har kämpat så länge men ingenting händer. Alla säger att jag ska lämna honom men jag kan inte. Han är så snäll innerst inne. Men det är fruktansvärt." Vi stod länge pratade över grogglasen och när jag tog farväl bar jag med mig hennes mod. Tack för förtroendet. Nu till bullarna.

Förortsböcker

Jakten på den ultimata förortsboken pågår för fullt. Den fullkomliga fullträffen, den efterlängtade knockouten hänger fortfarande i luften. Nu har Hassan Loo Sattarvandi från Blåkulla debuterat ser jag i tidningarna. Grattis och lycka till, brorsan!

När jag läser i DN att den bara handlar om tre killar som knaprar roppar och röker på hör jag mig själv sucka. Har jag hört den förut? Knarkande killar och förtryckta förortsflickor. Ge mig något nytt, snälla! Skaka om mig! Inte döma på förhand. Nu ska jag iväg och köpa boken. Sponsra!

Mammas badhus

På tunnelbanan kom en kille fram och ville prata när jag satt och läste min Metro. Han var pizzabagare som ville bli regissör. "Bra" sa jag och undrade vad han gjorde för att nå sitt mål. "Det är lite tufft just nu, jag har just suttit inne i 1.5 år..."

"Vad fan har du gjort?" frågade jag.

"Det kan jag ta när vi ses. Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Ring mig." Till slut tjatade jag till mig svaret: "Jag rånade en bankomat." Korkat, kompis.

Svenska Bostäder har äntligen renoverat mammas port. Men trapphuset ser ut som ett gammalt badhus och mammas eget badrum har de målat fisgrönt. Det var inte snällt. När grekiska grannfrun bjöd på sirapsdränkta Kadaifi-bakelser för att fira sin namnsdag glömde jag de fula färgerna.

Jordana och jag tog tunnelbanan till bokhandel i stan, köpte böcker, jag till min syster Dimitras kille kalas, åt två tårtor, en chokladbiskvi och en näve chokladdoppade cashewnötter. Sen gick jag och Jordana hem till mig, spelade Geni, hon vann stort, och så läste vi barnböcker tills vi somnade vid tio.

Jordana och jag

Tog tunnelbanan till Rinkeby för att hämta min största kärlek i livet, min systerdotter Jordana.

fredag 18 januari 2008

Välkomna till mitt Jetlag-jag!

Vaknade som vanligt vid fem. Jävla Jetlag. Då hade jag legat klarvaken i en timme och funderat frenetiskt över mitt liv. Till slut kom jag fram till att det är bäst att angripa dagen, ta den vid hornen, se den i ögonen, istället för att filosofera i horisantalläge. Passivitet passar inte Pascalidou. Inte en stjärna på himlen. Kompakt mörker. Tankade en tvättmaskin med svart, kokade grönt té, skrev en mening på min nya bok och sökte kanelbullsrecept på nätet. Dreglade länge över datorn innan J gick upp och fixade favoritfrukost - avocadomackor med kalkon och äggröra. Bläddrade slött genom morgontidningar och känner alltmer att det stinker stenhårt om Tito Beltran-rättegången.

Funderar på att se gårdagens film igen. Edith Piafs liv. Jag grät som ett barn tills jag somnade vid nio. Då hade jag ändå tryckt i mig ett paket chokladglass för att hålla mig vaken. Nyårslöftet brutet. Igen. Jag äter fortfarande godsaker, choklad och glass dagligen. 

Nu skriver jag en artikel samtidigt som jag lyssnar på mitt älsklingsprogram i radion- Ring P1. Jag älskar Ring P1. Programmet är det närmaste man kan komma demokratins ursprungstanke i det antika Grekland. Människor möts på agoran, torget, i detta fall radion och delar sina åsikter med sina medmänniskor. I det antika Grekland var det tyvärr bara män som deltog i den demokratiska debatten - här hör jag alla möjliga röster och om jag hade varit okänd och oblyg hade jag ringt var och varannan dag. Men nu har jag min blogg.