lördag 31 maj 2008

Lycka och utflykt

Lycka är när man får sova två timmar i sträck under natten och sen väcks av världens vackraste lilla lejonunge som gapar glupskt efter mammas tutte. Tänk att lycka kan variera så mycket. För bara en månad sen hade jag en helt annan definition. (Se längre ner). Nu packar vi fyrtioåtta små väskor med blöjor och bebiskläder för att åka till Js goa mamma på landet. Nu ska Barbro få leka med sitt barnbarn och jag håller tummarna för att hon inte får en chock av mikroskopiska Melinas röstpotential.

fredag 30 maj 2008

oooaaaaaaa och svar till Ia

Kära Ia, du undrar vad jag gillar mest av allt jag gjort. Det är svårt att välja. OS 2004, Melodifestivalerna, när jag släpade ut statsminister Persson till Rinkeby, blev utslängd av Le Pen i Front Nationals högkvarter i Paris under intervjun, intervjuerna med Maradona, Isabel Allende, Roger Moore, Roberto Cavalli mfl, mina shower i grekisk TV för att bara nämna några. Men mina böcker har ändå varit mina bebisar - innan jag fick fröken ooooooaaaaaa som skriker mer än en samlad supporterklubb under ett dramatiskt derby.

Taxi, min senaste bok, som just kommit ut i pocket, är djupintervjuer jag gjort med taxiförare runtom i världen, från New York till Nairobi. Det är fängslande, nakna berättelser som får läsaren att skratta och gråta. Om jag hinner ska jag lägga ut recensioner i sidospalten...

Nu gråter min lilla snäcka så mycket, igen, att jag måste ta upp henne. Hon sover aldrig. God help me.

En krigsförbrytare i stan

Läs en lysande artikel i Aftonbladet Kultur om krigsförbrytarna Calle & Condo här! Hade vi välkomnat något annat lands krigsförbrytare på detta vis?

USA bombade Irak tillbaka till stenåldern, tvingade miljoner människor på flykt som de sen själva portade och torterar människor i Guantanamo, Abu Ghraib och andra anonyma fängelser. När Condoleeza Rice skulle besöka NATO-landet Grekland för ett par år sen tvingades hennes flyg vända i luften då hela huvudstaden hade samlats i en massiv protest med tusentals aktivister som demonstrerade, amerikanska flaggor som brann på hustaken och banderoller som uppmanade henne Condo Go Home! Jag älskar USA men beklagar deras utrikespolitik som skadat både dem själva men dessvärre också resten av världen. Sen kan de komma och gulla med Sverige och Södertälje Kommun hur mycket de vill för att vi tagit emot mest irakiska flyktingar. De krigar och vi betalar notan!

Zlatan om efternamn

"Jag har känt det också att jag ibland måste vara bättre än de andra med tanke på mitt efternamn och var jag kommer ifrån. Så man har känt ibland att man måste ge mycket mer än de andra." säger Zlatan Ibrahimovic i Aftonbladet idag. Bra inlägg i vår efternamnsdebatt!

Till Törnros & premiärpromenad

Du har rätt Törnros, man ska ha höga ambitioner i livet. Det hade jag också. Men man ska inte ha höga ambitioner för andra dvs sina barn. Så, vänner, jag skämtar när jag säger att min lilla syrsa ska erövra världen. Det enda jag vill av henne är att hon blir en god och lycklig människa. Sen får hon gå sina egna vägar. Hon kan inte förverkliga sin mammas drömmar. Nu ska jag bada henne för hon har gråtit hela natten och spytt rejält två gånger. Att se mjölk spruta ut genom de mikroskopiska näsborrarna är en skräckupplevelse.

Igår tog jag ut henne på en första promenad. Jag var som Bambi på hal is. Kunde inte ens passera övergångsstället utan att få hjärtklappning. Det var riktigt läskigt och när firande studenter på lastbilsflak korsade vår väg ville jag bara börja gråta. Skriver snart om Irakkonferensen...

torsdag 29 maj 2008

Pascalidou som mellan- eller efternamn

- Skitsnack rör mig inte i ryggen så länge ni stavar och uttalar mitt namn rätt...

-Lägg mitt namn på minnet, en dag kommer ni att behöva det...

sånt sa jag när jag var ung och kaxig!

Det där med efternamn kan jag inte riktigt släppa. Jag funderar fram och tillbaka och minns en tid när ingen kunde uttala Pascalidou och alla tyckte det var konstigt. På upprop och andra sammanhang har jag fått höra de sjukaste varianterna av mitt efternamn. Jag har fått kämpa hårt för att banka in det i huvudet på folk och för att få dem att åtminstone försöka uttala det någorlunda rätt. Som arg och känslig tonåring tänkte jag att en dag skulle jag minsann se till att mitt efternamn skulle accepteras som likvärdigt. Så med tanke på den kamp som döljer sig bakom namnet är det kanske värt att låta det gå i arv. Vi får se vad herr Lindskog säger.

Bäst vore det dock om Reinfeldt och regeringen kunde ändra i Namnlagen nu! I jämställdhetens och modernitetens namn - för Sverige i tiden- låt barn bära båda sina föräldrars efternamn.

onsdag 28 maj 2008

Språk & Stiegs testamente

Svar på språkfråga: Jag försöker prata grekiska med mitt smultronhjärta men emellanåt blir det svenska när pappa är i närheten. Målet är att hon ska bli fullkomligt tvåspråkig men jag skulle gärna vilja lära henne engelska, franska, spanska och italienska. Då ligger världen för hennes fötter. Jag glömde arabiska och kinesiska också. Kanske ett och annat spasiba...

Roligast idag: Stieg Larssons Testamente där han skänker allt, typ 100 miljoner, till Kommunistiska partiets Umeå-sektion. Kolla Uppdrag Granskning.

Mammas moussaka & 800 böcker

Nu har jag jiddrat lite med Stefan på Skatteverket. Varför kan barn i jämställdhetens Sverige inte ha två efternamn? De har ju två föräldrar. Vi måste välja ett och det andra blir mellannamn.

Fick fina presenter från Grekland och mamma kom med mumsig moussaka och nybakat bröd. I hallen står 800 pocketböcker, Taxi, som måste signeras senast imorgon. 10 kartonger och jag undrar när och hur jag ska hinna. Nu måste jag till BVC för vägning av lilla loppan!

Förlossningsberättelse

Läs om min knäppa förlossning på Babyvärlden- klicka här!

Mitt födelsemärke och jag

God morgon! Idag är jag och Melina ensamma för första gången. Jag spelar klassisk musik för henne och hon sover ihopkrupen som ett litet garnnystan under min vänsterarm. Precis som sin mamma är hon beroende av fysisk närhet och kan aldrig överdosera ömhet. Min lilla magnet. Jag bär henne på kroppen som ett kärt födelsemärke.

På bilden som Tibor mailade mig idag har jag ännu inte nått min kulmen + 28 kg...

Till morgonamningen och min mangosmoothie som J gjorde innan han gick till jobbet läste jag Stefan Jonssons artikel i DN om förnekelsen av rasism och diskriminering i vårt land. Missa inte denna träffsäkra skildring som genomskådar hyckleriet i vår integrationspolitik.

tisdag 27 maj 2008

Namn och tutt-tröst

Sista dagen med J hemma. Därav denna tystnad. Sen är jag ensam med chefen som är den enda på den jord som fått mig att lyda minsta vink och befallning utan att någonsin ifrågasätta motiven. Hon är fantastisk och frustrerande. Gråter utan förklaring stup i kvarten dygnet runt. Det är bara vid bröstet hon tystnar och betraktar mig med kärleksfulla blickar. Jag har ringt BVC. Imorgon ska vi äntligen dit. Nu har jag också tagit på mig lite skrivjobb som jag undrar om jag klarar med tanke på att hon aldrig sover. Hur ska jag kunna skriva om Fotbolls-EM om jag inte hinner titta på matcherna?

Idag fick vi hennes personnr och blankett om namn. I DN läste jag att 718 barn fortfarande går utan namn långt efter de tre månader man har på sig att bestämma sig. Orsaken är föräldrar som inte kan komma överens eller att de är utslagna. Den äldsta flickan utan namn är 11 år gammal. Vi lär inte vänta så länge. Det blir nog Melina som de flesta av er har röstat på och sen vill vi att hon ska ha bådas efternamn. Men frågan är vilket som blir mellannamn och vilket efternamn? Det lutar åt att Pascalidou förlorar namnstriden av hänsyn till tradition. Men jag kan inte låta bli att tycka att mammans efternamn med tanke på allt hon går igenom med graviditet förlossningar och amningar borde uppgraderas i ett jämställt samhälle. Har jag rätt eller har jag rätt?

Melina vid tutten:

Alienation is my nation - frågor & svar

Kära Ia, du undrar vad jag känner mig som. Det beror på dagsformen. Nationella identiteter är konstruerade etiketter. Oftast är jag 100% grekisk och 100 %svensk. Det finns dock dagar då jag känner mig som en rotlös alien. En turist i tillvaron. En nomad i nuet. En rastlös själv som försöker hitta hem. Detta önskar jag att min dotter ska slippa. Hennes pappa är svensk, hennes mamma grekinna, född i Rumänien, uppväxt i Sverige. Jag vill att hon ska bära sina kulturer med stolthet och känna sig hemma i världen. Jag vill att hon ska ha ett öppet hjärta för människor oavsett var de kommer ifrån.

Till Malin, den frilansande teatermamman, som öppenhjärtligt delar med sig av sin erfarenhet i kommentaren- du är så tuff tycker jag. Och modig. Dessvärre har jag inga svar för jag sitter mer eller mindre i samma båt. Ingen fast tjänst som väntar efter avslutad mammaledighet. Det är delvis därför jag har väntat med att skaffa barn. Jag har levt ett fantastiskt liv med framgångar, förmåner och spännande jobb dock utan trygghet eller långsiktighet. Men jag har lärt mig lita på min överlevarinstinkt och min fantastiska förmåga att fixa det när det gäller.

Nu måste jag amma en storgråtande flicka som vevar vilt med armarna.

måndag 26 maj 2008

Kroppkakor

Jag har fått en halvsvensk bebis och en helsvensk middag - kroppkakor med skirat smör och lingonsylt. Har ni någonsin ätit det? Det ser godare ut än det smakar. Nu film till sovande bebis.

Bloggdoktorn och dagens kolumn

Sjukvårdsupplysningen släng dig i väggen. Min blogg är bäst. Tack för alla fantastiska tips som säkert hjälper fler än mig. Nu ammar jag mitt lilla smultronhjärta och har uteslutit alla mjölkprodukter. Hon är den enda i världen som kan få mig att leva utan glass.

Läs min hastigt hopslängda krönika om graviditet i morgondagens Metro här!

Nu ska jag köpa bärsjal!

Kolik-Kalabalik

Från att ha varit fascinerad över detta rofyllda knyte som sprider harmoni i hemmet har vi tillbringat en mardrömsnatt när jag och J undrat vad vi kan göra för att få vår lilla fjäder att sluta skrika så hela lägenheten vibrerar. Vi försökte allt. Inget funkade.Hon vevade med de små händerna och jag åkte på några snytingar. Men hon var tröstlös och vi maktlösa. Nu somnade vi en halvtimme vid 10.00 och jag är helt groggy. Måste skriva en Metro-kolumn och min lilla kärlek ska på hörseltest med sin pappa. Undrar om det är all glass jag ätit som stör hennes mikroskopiska mage? Jag får väl ringa Sjukvårdsupplysningen eller BVC och fråga vad kolik är och hur man botar det. God Bless us. Alla bota-kolik-tips är välkomna!

söndag 25 maj 2008

Mammas Dag mm.

Grattis på Mors Dag alla mammor i världen! Jag firar för första gången och tackar min lilla sockervadd för att hon gjort mig till mamma. Jag önskar mig en bärsjal i Mors Dags present eftersom ni hyllar den i kommentarerna. Var hittar jag en fin sån?

Vi firar genom att bjuda hit våra mammor på bakelser, bebisgull och blommor.

En födelsepresent som är tradition i många andra länder hade också suttit fint.Mina väninnor i Grekland och USA får diamantringar av sina män som tack efter förlossningen. Den traditionen tycker jag vi måste anamma även här fort.

Natten har varit tuff men vi får skylla oss själva för vi höll bebban uppe under melodifestivalen och sen blev hon alldeles speedad och gnällde i ett. Sorglig flopp för Charlotte. Ryssland var inte värd förstaplats. Jag hade hellre sett Armenien som vinnare.

Min bebis och min älskade systerdotter Jordana som snart fyller 8 år.

lördag 24 maj 2008

OS-drömmar

Jag är så lycklig! Ända sen jag var barn har jag drömt om att få tävla i OS. Som femåring närde jag guldmedaljdrömmar när jag hängde i ringar och hjulade på Järvafältet som en liten gummiapa. Till OS kom jag dock aldrig som tävlande utan bara som programledare och kommentator för OS i Aten 2004. Men nu minsann känns det som att jag själv fått den gamla drömmen förverkligad! Min lillasyster Dimitras fästman, Theo Tounousidis, har nyss kvalat in för OS i Kina. Han brottas för Grekiska landslaget men lever i Sverige och är världens gulligaste kille. Här med min lilla sockervadd häromdagen:

Trött Lördagmorgon

Snart börjar jag klaga. Inatt var jag uppe i tre timmar sammanlagt. Nu är jag helt slut och har ont lite överallt. Min syster Sofia leker med min lilla loppa. En tidning ringer och undrar om de får ta en bild inför Mors Dag men både mor och dotter är totalt ur form.

fredag 23 maj 2008

"Brösten växte i direktsändning"

Den löpsedeln kunde man läsa för några år sen när Charlotte Perelli gjorde Melodifestivalen samtidigt som hon ammade. Nu fattar jag vad hon menade då. Jag hade Mariana, lillasyster Dimitra och mamma på besök när mina naturligt sprängfyllda bröst som skulle få Pamela Anderson att rodna började läcka liv. Mycket märklig känsla. Tur att jag inte satt i något viktigt möte med en massa herrar utan egna erfarenheter av mjölkproducerande behag.

Bebisen fick fina presenter av Mariana och jag längtar efter att få klä henne i alla små ljuvliga klänningar. Hennes garderob slår snart min i omfång. Min kompis Natasa i Grekland har beställt en fantastisk Dior-klänning från Paris som hon ska få i juli när vi åker ner till Mykonos. Själv har jag varken råd eller lust att lägga så mycket pengar på plagg som hon kommer växa ur i raketfart.

Nu ska jag och J titta på Melina Mercouris Oscarsbelönade film "Aldrig på en söndag" och äta mammas äppelkaka med vaniljkräm till. Livet med en bebis är som en härlig, harmonisk vaggvisa med trygga toner av kärlek. Ett litet lojt leende ger ett enormt lyckorus. En vag vinkning är en fest för oss föräldrar. Jag förstår inte varför folk klagar.

Första exklusiva bebisbilden

Mitt lilla fågelfrö sover och min kompis Jessica ska köra oss till sjukhuset där jag ska kolla den där "klämda nerven." Vad ska man ha på sig när man ammar? Det är ett stort problem om man vill vara någorlunda chic. Där har ni modebloggare något att bita i. Klänningar som är lätta och snabba att blotta brösten för bebisar i.

De grekiska kommentatorerna i ERT sa igår att Perelli "måste ha gjort en del plastikoperationer". Hur som helst var både hon och låten överlägsen. Nu vill jag skriva om kompisröstning i Eurovision men det får bli i eftermiddag. Tills dess ska ni få en bebisbild på min lilla sockerärta med knuten näve:

torsdag 22 maj 2008

Eurovision-minnen

Idag ska det badas för första gången! Naveln ska lindas för den ser lite läskig ut. Nu väntar vi bara på mormor som är en fena på att bada bebisar.

Igår ringde Helena Paparizou och grattade och ville veta allt om bebisen. Vi pratade länge om våra Eurovision-minnen, om årets tävling, om livet i Grekland, om fördelar och nackdelar med att skaffa barn sent i livet. Segernatten i Kiev 2005 då jag var programledare och kommentator och Helena gav Grekland sin första seger i tävlingens historia är ett minne för livet. Men det var innan Melina/Bianca/Nefeli...

Ikväll röstar jag på Perelli & Bobby Ljunggrens "Hero" från min grekiska mobil.

Oooops nu gråter hon...Måste springa.

onsdag 21 maj 2008

Första fotot på folkskygg flicka

Så här såg hon ut igår när hon tog sitt livs första promenad i vagnen. Hon föredrar fortfarande att vara anonym. Vår dotter är lite fotoskygg.Hon har ännu inte förstått att hennes pappa som hon är en kopia av, är fotograf. Imorgon kommer mer avslöjande bilder.

Nu ska vi fira att hon fyller en vecka och att hon just passerat 3 kilosträcket!

Namn & Nytt

Den här kärleken överträffar allt jag någonsin drömt om. En blick och jag smälter som glass i solen. Ett leende och jag kapitulerar. Igår kväll hade jag feber och mådde riktigt risigt. Kanske kände hon av det och lät mig sova välgörande tretimmarspass inatt. Vaknade utvilad, vi åt en härlig frukost med valnötsbröd och avocadod och färsk ananas. Strax kommer BVC på hembesök och J gör fint härhemma "så att de inte ska ta henne ifrån oss".

Ni frågar om namn och det är sannerligen inte lätt. Namnet ska hon bära resten av livet och det kommer prägla både henne och synen på henne. Jag vill att namnet ska vara grekiskt men fungera internationellt med tanke på att hon ska erövra världen en dag. Därutöver ser jag gärna att namnet burits av en stark kvinnlig förebild. Ni har skickat fantastiskt fina förslag som jag och J dagligen testar på henne. Redan innan hennes frö såddes fanns hon i mitt hjärta som en liten Melina. Det har också varit ett av arbetsnamnen. Mormor kallar henne Nefeli, pappa J har fallit för Céline och slagit slag för Athena. Min mormors, farmors och systers namn Sofia har varit en stark kandidat. Just idag heter hon Bianca. Men om några timmar kan hon heta Carla...

 Vilket av ovanstående namn tycker ni passar bäst?

Mammas Pinocchiotårta - recept på er begäran

Tårtbottnar: 3 äggulor,1 dl socker, 5 matskd mjölk, 2 tsk bakpulver, 1,5 dl vetemjöl, 125 gr smält smör.

Maräng: 3 äggvitor, 2 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, flisad mandel.

Fyllning: 3 dl vispgrädde, 0.5 l frysta eller färska bär (hallon, björnbär, blåbär, jordgubbar eller vad man nu önskar)

Vispa tårtbotteningredienser till en jämn och fin smet och bred ut i långpanna på smorda bakpapper.

Vispa äggvitorna hårt med elvisp. Tillsätt socker & vanilj.

Bred marängen över tårtbottnarna/sockerkaksmeten i långpannan.

Strö på mandel, valnötter eller det du gillar.

Grädda i 200 C längst ner i ugnen tills tårtan får fin färg. Sänk sen till 175 C i 20-30 min. eller tills marängen har rätt färg och kakan känns fast i hullet.

Ta ut kakan och låt kallna i formen. Dra bort bakpappret. Dela kakan i två bitar. Täck ena halvan med fast vispad grädde och bär. Lägg den andra halvan ovanpå och servera efter ett par timmar i kylskåpet. Må det smaka.

tisdag 20 maj 2008

Första promenaden, presidentmiddagar och klämda nerver

Jag är besatt av min bebis. Inatt sov hon fyra timmar i sträck efter att vi lindade in henne enligt mammas instruktioner. Själv låg jag vaken och vakade över henne. Tiden gick utan ett knyst. Till slut började jag gråta. Tre kvart senare gnällde hon vagt och jag ryckte upp henne med en sån glädje att hon tittade på mig som om jag var småknäpp. 

Jag har fortfarande fruktansvärt ont lite överallt. Det drar i sömmarna. Imorgon är jag bjuden på Kungalunch med Greklands President Carolos Papoulias och hans härliga fru May som är här på statsbesök. Senare på kvällen är jag bjuden på presidentmiddag också men som det känns nu kan jag lika gärna glömma glittret. Yrsel, svimkänslor, spända bröst, hormonchock och allmän hudlöshet får mig att börja gråta för minsta lilla.

Idag tog vi bebban till BVC för vägning. Det var hennes jungfruresa. Premiär i den friska luften, i barnvagnen och i hemstaden. Vi satte oss på Chaikhana, ett underbart Téhus i Gamla Stan vid Tyska Kyrkan.

På vägen hem, när vi skulle ner i T-banan började det regna och vi hade självklart glömt regnskydd. Jag storgrät hela vägen hem. Så nu har jag bestämt mig för att hålla mig hemma resten av livet.

Ikväll är det Semifinal i Eurovision Song Contest. Från Belgrad har bebisen fått lyckönskningar från Christer Björkman, Studiogiganten Henke, Bobby Ljunggren och andra schlagerrävar.Nu måste vi bänka oss och titta. Grekland representeras av Britneykopian Kalomira, född och uppvuxen i New York. Frågar ni mig kan hennes karisma räcka hela vägen till silver.Guldet borde vara svenskt.

Ni undrar över min  "klämda nerv". Det gör jag också. Det spekuleras kring att en nerv klämdes men det är ännu inte fastställt om det var under epiduralen, snittet eller när jag syddes ihop. Det kan ta 6-12 månader innan svedan och den brännande känslan går över, sägs det. Jag är bedrövad. Ska till doktorn på torsdag.

Nu ska jag ladda upp någon bild på bebisen. Håll utkik.

Pinochiotårta

Först svar på en fråga. Lina undrar "Vad är pinocchiotårta?"
Det är en ljuvlig sommartårta som till och med en chocoholic som jag gillar med maräng, färska hallon och mammas blåbär som hon handplockat runt Rinkeby. Recept kan ni få om ni tjatar lite.

måndag 19 maj 2008

Sömn och sötsaker

En grekisk dagstidning ringer och vill intervjua mig om EM-matchen mellan Grekland-Sverige den 10 juni. De vill ha hemligheter, laguppställningar, spelhistorik och jag bara gäspar. Efter tre timmars sömn och trehundra amningar känns en nationell sammandrabbning mellan mina två hemländer som en bagatell.

ICA-kuriren intervjuade mig om Taxi som just kommit i pocket men jag kände att svaren hela tiden gled in på bebisar och förlossningar. Jag må ha rest världen runt men det här är ändå den största resan jag någonsin gjort. Sen undrade Hänt Extra om de kan få ta en bild på mig och den "lilla vackra". Om de kunde se hur jag ser ut just nu skulle de inte ens bemöda sig med att fråga. I dagsläget fastnar jag nog inte ens på bild.

Lilla pyret sover sockersött. Min mamma har varit här och lindat in henne på samma sätt som hon lindade in mig som bebis. Plötsligt fick min lilla nyponros ett sällsynt rofyllt uttryck innan hon somnade. Nu har hon sovit i timmar och jag är helt uttråkad. Jag önskar hon kunde göra detsamma om nätterna då jag inte får sova en sekund. Men jag klagar inte. Sömn är en starkt överskattad aktivitet.

Idag vågade jag mig utanför dörren en sväng. 500 m. Till Ica och tillbaka. Det var djärvt. Jag gick som en sömngångare, stygnen drog åt alla håll, den fastklämda nerven brände och sved och jag svor att jag skulle stämma sjukhuset.  Vid ostdisken frös brösten så jag var tvungen att ställa mig vid de nybakta wienerbröden istället. Sötsaker och bakverk är fortfarande det enda jag vill konsumera. Vad får man egentligen äta när man ammar? Ni som vet var snälla och informera en amningsamatör och nybörjarmamma.

Puss så länge, nu ska jag amma, titta på 24 och imorgon kommer nya bilder på bebisen som börjar bli en riktig människa.

söndag 18 maj 2008

Foton från förlossningen

Här kommer foton från förlossningen som jag lovade er. Pappa Johan är fotografen.

Här tar barnmorskan Anna Björnsdotter-Olsson  ut vår lilla dotter tillsammans med Dr Mina Filsoof.

Första bilden på vårt mirakel. Skönheten sitter i betraktarens öga.

När två blir tre

Jag är så rörd av er omtanke och värme. Tack. Vi var två som lämnade hemmet i tisdags med tre fullpackade optimistiska BB-väskor innehållandes allt från mandeloljor till en massa cd-skivor som vi skulle spela under förlossningsarbetet och aloevera-drinkar som jag inte ens kunde titta på när det verkligen gällde. För att inte tala om nagellack. Det hade jag faktiskt inte med mig utan jag hann lacka tånaglarna blodröda innan avfärd. Nu är vi tre äntligen hemma och lägenheten badar i rosa blombuketter, lyckönskningar och ljus. Min mamma var här och lagade mat, vattnade blommor, städade och bakade Pinocchiotårta inför vår ankomst. Familjen samlades, alla slogs om vem som skulle få hålla i knytet men hon var generös och gick från famn till famn utan ett knyst. Systrarna diskade och tog farväl och sen var det bara vi tre.

Igår orkade jag inte blogga för jag drabbades av "babyblues" mitt i natten då jag drömde mardrömmar om hur min bebis blev kidnappad på BB, hur jag förlorade henne, hur någon bröt sig in i vårt hem och låste in henne i någon källare. När jag väl vaknade grät jag halva morgonen. Antingen för att jag kom på att jag kanske inte får leva så länge att jag hinner träffa mina barnbarn, de små Alexandrorna, eller för allt som kan komma att drabba en flicka under hennes livstid. Jag tittade på henne och tårarna rann över hennes skära, små kinder. Min J försökte trösta så gott han kunde men jag var tröstlös. Världens elände rullade in och förmörkade min himmel. Men sen vaknade min lilla sköna och hennes blick tog mig bort från mörkret och in i ett rosa moln av lycka. Där är vi nu. Trots sömnlösa nätter och bristande kommunikation. Trots oändliga amningar, ömmande bröst, värkande snitt, klämd nerv när jag syddes ihop -går vi omkring och ler förundrat över naturens mirakel, livets magi och den oändliga mängd kärlek som kan omge en människa som inte ens väger 3 kg.

De flesta av Er som läser vet själva. Ni har varit med om denna ljuvliga resa. Ni andra, passa på och skaffa barn lite yngre än jag. Om ni vill. Det slår allt jag varit med om. Och då har jag inte direkt suttit på soffan och virkat vantar...

fredag 16 maj 2008

Första dagen med bebisen

Nu har vi firat hennes första levnadsdag med juice och choklad. Till lunch serverade BB svampcrépes. Jag kan knappt tugga av buksmärtorna efter snittet. Huvudvärk, vätskebrist och yrsel. Jag har inte sovit en sekund under natten. Låg bara och studerade miraklet. Nuddade lätt vid hennes mage, räknade hennes mjuka andetag, pussade på henne och ammade henne halva natten. Jag är så drabbad av denna kärlek. En människa jag knappt känner har klivit in i mitt liv och eliminerat allt annat än ljus och kärlek. Personalen kommer in med jämna mellanrum och tar tempen, ger mig smärtstillande och tittar till den lilla. Idag fick jag stå på benen första gången och fick hjälp med att duscha. Magen är fortfarande svullen, stygnen ser skrämmande ut och när jag först såg min spegelbild kände jag inte igen den. Blek, sliten och svullen. Men ingenting betyder något längre. Nu ligger hon i sin pappas famn och river honom med sina långa naglar. Jag ska ge den lilla primadonnan en mini-manikyr strax.

Titti Östensson, min barnmorska som följt oss i ett halvår kom med en liten bok och tvättade hennes lilla huvud. Gudrun Abascal förklarade att det förmodligen var det faktum att jag blev igånsatt som gjorde att värkarna blev så hemska och bebisens hjärtslag dippade som sen tvingade oss till kejsarsnitt. 50% av alla kvinnor som blir igångsatta tvingas till akut kejsarsnitt. I övrigt har vi fått suverän service och detaljerad introduktion i bebislivet här om allt ifrån hur man ska hålla i huvudet till hur man får mjölken att rinna till. Den här lilla tjejen verkar ha fått sin mammas aptit. Hon snuttar ständigt och är sugen hela tiden.

Våra familjer har hälsat på och gråtit i korridorerna. Igår var jag något bortkopplad i mitt morfinrus men minns att alla tyckte hon var så vacker. Jag vet inte om hon är det. Jag är subjektiv och partisk till förbannelse. Dessutom är hon inte särskilt lik mig. Ännu.

Vi har fått blommor, godis, böcker, presenter, sms och mail i massor och tackar för allt. Ni är underbara och det värmer! Förlåt om jag inte hinner svara. Jag är fullkomligt absorberad av denna varelse. Det enda jag gör är att blogga en kvart om dagen när hon sover. Imorgon ska vi hem och då lovar jag att både förlossnings- och bebisbilder kommer. Jag lyckades ju glömma kamerasladden hemma så klart.

torsdag 15 maj 2008

Två förlossningar i en

Jag har just genomlidit mitt livs värsta och bästa dag. På en och samma gång. Vaknade 3.00 med värkar. Spydde upp frukosten. Vaggade runt, rörde på höfterna, tog värkarna i yogapositioner, andades enligt profylaxen men ingenting funkade. "Följ smärtan", sa barnmorskan Meta men jag gjorde allt för att motverka den. Gudrun Abascal kom in och peppade som den goda fén men så fort hon lämnade rummet skrek jag att jag ville dö. Jag kunde varken dricka eller äta, jag hatade lustgasen, slängde akupunkturnålarna och vägrade sterila kvaddlarna som var värre än värkarna.

Från 8.00 på morgonen till 17.00 - en hel arbetsdag- kändes det som att jag blev påkörd av ett tåg med jämna mellanrum. Så småningom blev tågen panzarvagnar och jag förlorade kontakten med min omvärld och  undrade mest varför kvinnor ska behöva genomlida denna fruktansvärda smärta för att få ge liv? Vid något tillfället skrek jag till Meta: Jag vill vara man.  Hon svarade: Det är för sent nu.

I ärlighetens namn visste jag inte hur jag skulle fly fältet. Jag som trodde jag var stryktålig och tuff insåg att jag är en liten mes. Snart upptäckte läkaren att fostervattnet var färgat och då kopplade de in penicillin och sladdar i huvudet på bebisen för att kontrollera tillståndet. Då bad jag om den heliga epiduralen. En ung underläkare kom och satte den i ryggen men lyckades dessvärre med konststycket att enbart bedöva halva mig, så smärtorna på vänstersidan kvarstod medan höger var värkfri.

När det bara var 4 cm kvar, i slutspurten på förlossningen fick jag äntligen kliva ner och leka på pilatesbollar, sitta i pallen för att bereda väg för miraklet. Precis när jag börjar se ljuset i tunneln och återfår min tillit till kroppen och dess förmågor och äntligen börjar njuta av förlossningen, då plötsligt sjunker bebisens hjärtslag kraftigt. Då bestämmer sig läkarna för akut kejsarsnitt och jag har nog aldrig varit så förkrossad som just då. En heldags förlossningsarbete och ett kejsarsnitt är som två förlossningar för en enda liten bebis.

Min mamma gråter och min J är chockad. Vi körs ner till Danderyds sjukhus, jag får en kraftig spinalbedövning, en massa grönklädda rymdmänniskor hälsar men jag bara gråter. Gudrun Abascal viskar visualiseringar i mitt öra och J klappar mig på huvudet. De sliter och drar i min kropp och prick 17.33 onsdag den 14 maj 2008 blir jag äntligen mamma för första gången! Jag och Johan får en fantastiskt fin flicka på nästan tre kg och 49 cm. Hon har sin pappas långa fingrar, sin pappas ögon, mun, näsa och fötter. Man undrar vad hon fått av sin mamma? Jo, hennes fina svanskota som påminner om en ankstjärt med två prickar. Smickrande.

Hon gjorde stort väsen av sin ankomst med ett skrik som skar genom luften och så fort hon föll ner i min famn tittade hon med stora ögon. Hon är det bästa som någonsin hänt mig. Hon var värd två förlossningar. Välkommen till världen min vackra!

onsdag 14 maj 2008

Direkt från BB

Mamma det gör så ont. Det finns ingen jämställdhet. Möjligtvis den dagen män får lida lika mycket för att få världens vackraste gåva. Igår kväll åkte vi till BB för det visade sig att vattnet gått. Trots att jag läst allt om graviditet och skulle kunna skriva en avhandling i ämnet insåg jag inte att det där var vattnet so gått. Jag hade väntat mig en forsande flod, en furiös fontän men verkligheten var inte lika imponerande.

Taxiföraren berättade om en kollega som haft en somalisk kvinna i baksätet på väg till Huddinge Sjukhus. Bara 200 m innan sjukhuset födde stackaren i bilen utan att kunna ett ord svenska.
Vid Danderyds sjukhus entré stod en krystande kvinna och skrek. Jag blev helt chockad.

Natten var tung och smärtsam. Vaknade med värkar titt som tätt. Nu sticker Meta mig och tar blodprover. CTG-maskinen mäter värkar och bebisen hjärtslag.

Vi borde egentligen fira mammorna också på barnens födelsedagar. Nu har jag så ont att jag måste skrika. Skriver snart igen. Kommer jag föda idag?

Grattis till er alla som fått bebisar!

Förlossningsbilder kommer kan jag lova!

tisdag 13 maj 2008

Tisdag den 13e maj 2008

Tack Mammabecka och alla andra för era kommentarer. Ni kan inte ana hur mycket ni betyder för mig just nu. Ni får gärna länka till mig. Då blir jag glad. Så klart.

Satt halva dagen igår och redigerade min bok Taxi på grekiska. Telefonen ringde oavbrutet. Vissa grattade direkt i tron om att jag redan blivit mamma, andra undrade varför  de inte har satt igång mig. Hänt Extra ringde också på mitt hemliga hemnummer och undrade om något hänt.

Fikade med kompisar, mamma masserade mina svullna fötter och sen tillbringade jag kvällen med mina favoritmän - min J och Jack Bauer. Bebisen körde en träffsäker sparkserie mot mina revben och sparrades duktigt. Äntligen har jag börjat få lite värkar. De kommer emellanåt som små påminnelser om att kroppen förbereder sig för något stort. Dessvärre vet jag inte om det här är riktiga värkar eller bara förvärkar. Jag är ju amatör och förstagångsföderska. Några mensvärkar har jag aldrig haft. Men smärtan som kommer som vågor välkomnar jag och stillar med en ny sorts glass- Chunky Monkey. Annars är jag ju som bekant chocoholist.

Tisdag den 13e idag - olycksdag och otursdag i Grekland.  Tur att man inte är där men var försiktiga ändå. Puss så länge. Nu ska jag äta frukost med valnöts-och honungsbröd med avocado, ost, kalkon, tomat. Dricka jasminté och äta min egen musliblandning i grekisk yoghurt.

måndag 12 maj 2008

Aldrig på en söndag...

Kali evdomada eller Glad vecka som vi brukar säga i Grekland och på den här bloggen. Må denna vecka bringa allt ni önskar. Vad jag önskar vet ni redan. Jag vågar inte ens viska längre för då kanske den hör och sätter sig på tvären. Ett jävla tjat kanske den tycker och protesterar genom att följa en egen tidsplan.

Igår åkte jag till sjukhuset för koll då svullnad kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Men för min del var det inga problem. Sen promenerade vi i Hagaparken, lunchade på Bergianska Trädgården och tog Roslagsbanan hem. Mysigt. På kvällen firade jag med en 13-bitar på Ikki sushi på Medborgarplatsen. Sköna killar driver stället och fisken verkar färsk och fin.

Avslutade kvällen med Jack Bauer, valnötsglass och frukt-och mandelchoklad. Just nu väger jag 77.5 kg. Startade på 53 kg och ja Mogge, det är min första graviditet. Förhoppningsvis blir jag mamma i veckan. Blir det månne ett måndagsexemplar?
Mamma smsade att den inte får komma på Tisdag den 13e för det är otursdag i Grekland, som Fredag den 13e här.

söndag 11 maj 2008

Sushi för gravida

Nu får gravida äta sushi också... Det beskedet kom när jag just passerat vecka 40. Tack.

Jag skulle gärna skriva om Englas begravning, den danska slöjdebatten, de senaste lyckorönen eller katastrofen i Burma men jag är ledsen att jag inte orkar. 

Nattliga promenader på Söder

Kyrkklockorna ringer. Snälla, snälla Gud låt mig föda idag.

Igår kom min kompis Jessica Folcker förbi med man och sina två sockersöta barn, Nino och Carla. De spände fast mig i passagerarsätet och körde mig till en sagolik plats i Saltsjö-Duvnäs, Koloni, som ni bara borde besöka. Alldeles vid vattnet, i en blomstrande äng på Olle Nymans Konstnärsgård.

Först sträckte jag ut min kamelkropp i gräset. Puckeln på magen rörde sig nöjt i solen. När jag upptäckte att huden fått en miljon fräknar gömde jag mig under ett träd. Sen satt jag där som tjuren Ferdinand under min korkek och mindes en romantisk resa i Nafplio förra våren. Lilla Nino kom fram, knackade på min mage och sa: Kan du bebisen komma ut och leka med oss nu? undrade han och försökte lyfta min klänning... Men den viljestarka bebisen verkar trivas bättre i sitt eget lilla hem.

Hemma på balkongen blev det glass, choklad och pasta i stora mängder som om jag laddade inför ett maratonlopp. Kroppen är oroväckande svullen.

Efter några nya 24-episoder bestämde jag mig för en kvällspromenad vid 22. Min kompis Susanna slängde solidariskt på sig en overall och vi spatserade genom Söder i skymningen. Fulla, finniga tonåringar raglade fram. Har föräldrarna ingen koll? Ungdomsalkoholismen är ett stort problem i vårt land som får tragiska konsekvenser. Mitt barn kommer aldrig att få bete sig på det här sättet, lovar jag mig själv och undrar i nästa sekund hur man motverkar detta?  Säg vad ni vill om Rinkeby men vi hade aldrig problem med ungdomsfylla. I det avseendet är invandrarungdomar förebilder.

Promenaden avslutades tyvärr på en indisk sylta med chicken tikka och lättöl.  Då hade jag redan ätit middag en gång vid nio. Nu var hon midnatt. Tog trapporna upp till förkylda J som låg och sov. Somnade ett och vaknade sex. Fem timmar är allt jag kan bjuda på. Läste, städade, skrev, lyssnade på Förlossningshypnos-CD utan att hamna i trans. Jag kapitulerar nu. Det enda jag önskar är att få slippa bli igångsatt, slippa kejsarsnitt och få föda på BB-Sthlm där jag varit och träffat barnmorskor och provat lustgas.

Jag önskar er andra gravida lycka till också. Njut av detta välsignade tillstånd och låt er inte drabbas av min otålighet och stress. Det är som min väninna Catharina sa igår: Vi är så vana att vara producenter i våra egna liv men måste vi ge upp. Ett liv föds när det vill, inte när det passar mitt schema. Buhuhuhuhuhuhuhuhuhu vill ha beeeeeebiiiiiiiis nuuuuuuuuu!

lördag 10 maj 2008

Maybe babe...

Lördag morgon - ljuvligt väder: Åt havregrynsgröt med honung och mango-lime-äpple-banan-smoothie och rooibosté på balkongen. Lyssnade på Susanne Ljungs "Stil" i P1 och njöt av hennes röst, ämnesval och initierade vägledning i modevärlden. Idag handlade programmet om Karl Lagerfeldt.

Kompisar från Aten, New York och Paris ringer och undrar om bebisen kommit. När jag inte orkar svara lämnar de meddelanden med gratulationer i tron om att jag är mitt i en krystning. Icke sa Nicke. Igår satt jag på Galleri Ciresia på Mariatorget hela eftermiddagen och fikade med vänner. Alla bekanta, från schlagerstjärnor till servitörer, som gick förbi satte sig en stund, snackade och klappade på magen. Så spontant, så härligt. Jag trodde jag var utomlands. Tänk hur Sverige förändras när solen skiner. Vid 20.00 gick jag hem och serverades thaimiddag med chokladdessert av min J. Somnade med en skäggig Jack Bauer i 24an säsong 2 - mitt i en skottlossning.

Jag måste köpa pioner idag. Det är min nya favoritblomma. Tror också att jag ska titta på min favoritfilm för 88e gången ikväll: Breakfast at Tiffanys med min modeikon Audrey Hepburn.

Sist Lina, visst ska ni få se bebisbilder på bloggen. Om allt går bra. Inshallah.

fredag 9 maj 2008

Det finns hopp...

Lunchade med min förra förläggare och numera vän Nina Wadensjö på Shanti. Jag älskar vitlöksnaan. På vägen hem, när jag vaggade förbi Björngårdskolan i snigelfart satt några småpojkar i 9-årsåldern vid staketet och stirrade med stora ögon. En av dem, en blond, blåögd, fräknig gosse utbrister plötsligt:

-Men ojojoj mamma, ska du få barn?

-Jag är inte mamma än men jag hoppas det kommer en bebis idag, svarar jag.

-Men du är jättefin! ropar pojken.

Tycker du? undrar jag och pojkarna svarar jaaa i mun på varandra.

Rörd och lycklig vaggade jag vidare. Vilka underbara barn. Det finns hopp om manligheten. Det de inte visste var att jag strax innan stötte på två bekanta som inte kände igen mig. Förutom mina +27 kg har jag nämligen svullnat upp något fruktansvärt. Fötterna ser ut att tillhöra en elefant och jag blickar nostalgiskt mot alla mina fina, färgglada, högklackade skor på hyllorna.  

Till Tjejen!

Tjejen, tack för fina kommentarer och Grattis på födelsedagen! Må du få ett fantastiskt fint år med magiska stunder av lycka! Hurra!

Europadagen och fotbollskravaller

Europadagen idag och jag undrar om det kommer en liten europé? Det vore väl passande med en mamma född i Rumänien av grekiska föräldrar och svensk efter 30 år i landet och en pappa född på Södersjukhuset. Annars anses lördag vara en turdag i Grekland då lördagsfödda barn sägs vara immuna mot "onda ögat" och ha tur i livet. Själv är jag fredagsfödd och det var ju inte så illa.  

Fotbollskravaller efter derbyt på Råsunda och jag ser bilder på Solna Centrums kaotiska T-bana. Hade det hänt i Rinkeby-Tensta hade SL aldrig mer öppnat stationen. Varje derby kostar oss skattebetalare 4, 5 miljoner enligt Aftonbladet. Killar som slåss. En gammal kompis som är fanatisk AIK-supporter berättade att det bland huliganerna finns allt från skötsamma banktjänstemän, till fina fäder och arbetslösa IT-tekniker. Inte enbart missanpassade våldsverkare på glid som jag trodde i min enfald. Detta vill jag läsa ett reportage om. Hade jag inte varit förlossningsfärdig hade jag gjort en bunt intervjuer med dessa hemliga huliganer.

torsdag 8 maj 2008

Väntan

Promenerade tre kilometer. Lunchade med min bästis Marina och åt upp hennes Bimbimbap också. Fikade sen i solen och åt en ljuvlig bakelse. Nu ska jag bara bädda ner mig och titta på någon komedi. Kanske kan några sköna skratt sätta igång värkarbetet. Utanför min hemdörr väntar en kartong med böcker som ska signeras och jag orkar inte bära in dem. Det är inte längre kul att vara gravid. Jag har fått nog nu.

Blottarminnen

 Middagen med tjejerna var trevlig trots att jag satt där med mina sammandragningar. Sov dåligt inatt och skulle verkligen inte orka föda idag. Trots att det är idag eller imorgon det är beräknad nedkomst. Nu läser jag om alla dessa sexbrott: Från fruktansvärda Frietzl som är rena skräckfilmen med dagliga detaljer om hur han köpte sex av prostituerade i London, gick på swingersklubbar med sin fru som fick titta på, till de inlåsta barnen i underjorden. Nu hävdar monstret att han kunde ha röjt alla spår genom att döda alla sina barn. I Metro läser jag om mannen i Vänersborg som blottade sig genom en brevlåda. Englas mördare Eklund och alla andra anonyma sexbrottslingar. Vad är det för fel på alla dessa män?

Jag minns när jag som sexåring en iskall vinterdag gick genom lekparken för att lämna min då treåriga syster Sofia på dagis. En man i blåställ kom fram och blottade sitt kön. "Har din pappa en sån?" frågade han och jag fattade ingenting för jag hade aldrig sett en naken man förr. Min pappa arbetade på en oljetanker ute på de sju haven och mamma städade från tidig gryning. Min svenska var knapphändig men jag minns att jag började ropa: "Mamma, mamma" och sprang efter en kvinna som gick ett par hundra meter bort. Jag och Sofia sprang för livet, mannen försvann men minnet lever kvar.

onsdag 7 maj 2008

Till Ella och er som önskar signerade Taxi!

Vänner, klicka på länken till Månpocket här och maila dem så skickar jag signerade Taxi i pocket som kommer på fredag! Skriv gärna namnet på den ni vill att jag tillägnar!

Skugge slutar - spökskrivare sökes

Tidningen Resumé ringde och undrade vad jag tyckte om att Linda Skugge lämnar Expressen. För några år sen skrev Skugge en hel kolumn där hon undrade hur jag hann göra TV-program i två länder, skriva kolumner, träna yoga, gå på fester och pryda omslag. Hon drog slutsatsen att jag måste använda spökskrivare och en rasande ryktesspridning drog igång som gjorde mig både ledsen och arg. Hur sjutton motbevisar man ett sånt påstående? Bjuder in publik till offentlig skrivarverkstad?

Om du är nyfiken på vad jag säger om Skugges avhopp i Resumé klicka här.

I väntan på värkarna...

Idag eller senast imorgon borde bebisen anlända. Om det inte är en mikrogrek jag bär i min mage. Då har den nog svårt att hålla tiderna. Eller så njuter den av all chokladglass den får i sig varenda kväll när jag plöjer 24-boxen säsong 2. Ändå har jag följt alla era tips och råd. Ikväll blir det tjejmiddag på Teatergrillen och då ska jag enligt anvisning dricka champagne. Kommer bebisen inte till frukost imorgon tänker jag sittstrejka. Fick mitt dagliga horoskop. Läs och häpna:

"Your level of physical and mental energy should be very high today, alexandra, and so you might feel restless throughout the morning."

Rastlös är mitt förnamn.

Nu ska jag skriva ett par artiklar och en krönika. Idag kommer min bok Taxi i Månpocket! Det ska firas. Beställ den för bara 39 kr genom att klicka på länken här! Vill ni ha signerade ex. kan ni maila mig.

Så här glad och smal är jag inte just nu:

Foto:  Cornelia Nordström / Expressen

tisdag 6 maj 2008

Ett år - ett liv

Ett års sluten ungdomsvård är priset överklasspojkarna från innerstan får betala för att ha tagit Riccardo Campogiannis liv. Är det bara jag som tycker de kommer billigt undan?

Så sent som i måndags dömdes en av killarna för andra våldsbrott som inträffat både före och efter mordet på Riccardo. Ingen ängel med andra ord. Ändå friades just den killen. Jag undrar hur mycket etnicitet, klass och språk spelar in när domstol, nämndemän och åklagare både kan identifiera sig och sympatisera med gärningsmännen. Är rättvisan blind? Och vad är ett ungt liv egentligen värt?

Bröllop & Bebis

Min kompis Youli från Aten ringde och berättade att hon är gravid och akutgifter sig den 24 maj. Undrar om jag hinner ner till bröllopet?

Mauds Mångfaldsmyter och spelberoende svartskallar

Detta är förmodligen mitt livs största prövning. Jag är inte direkt känd för mitt tålamod. Nu går jag runt och väntar och har ingen kontroll, ingen möjlighet att påverka eller påskynda förloppet. Jag har gått i trappor, promenerat, fått fotmassage enligt era anvisningar, druckit champagne men hittills nada, niente, nothing, rien, tipota. No baby No cry. Visserligen är datumet satt till helgen men jag vill ha barn NU! Det är så tråkigt att bara vara hemma och inte göra  annat än hänga med Jack Bauer när han jagar Balkan-terrorister som vill döda USAs första svarta presidentkandidat.

Vaknade sex imorse. Hur jag än försöker ligga kvar klarar jag inte mer än några minuter. Det händer ju ingenting. Läste tidningarna, fastnade för en artikel i E24 om bristen på mångfald i statliga bolag. Läs här och häpna! Bara en endaste stackars styrelseledamot har utomeuropeisk bakgrund i 146 statliga bolagsstyrelser. Maud Olofsson kritiserade förra regeringen för bristen på etnisk mångfald. Vi var många som trodde på Mauds mångfaldsmys men från 2 styrelseledamöter under sosse-regeringen har Mauds mångfaldskamp lett till att siffran halverats och idag består av ett enda mångfaldsexemplar. En svala ger ingen sommar. Enligt statistiken har ca 20 % av Sveriges befolkning invandrarbakgrund. De flesta av oss har svenska pass och betalar skatt som bla. finansierar statliga bolag - men vi får inte vara med och styra Apotekets, Systembolagets eller Svenska Spels verksamhet. Och tro mig, jag känner många spelberoende svartskallar, flitiga Apoteksbesökare och en och annan stammis på Systemet. Vi är lönsamma kunder. Och jag känner ännu fler högutbildade, målmedvetna, begåvade invandrare med bred kulturkompetens som skulle kunna bidra till verksamheten om de bara släpptes in i Mauds mångfaldsverkstad.

Värst av allt är Mauds nys och de ansvarigas bortförklaringar om att de inte kan hitta folk. Ring mig så kan jag skaka fram 30 ledamöter på studs. Bara i min bolagsstyrelse har jag tre. Men vi är dessvärre inte statliga.

Annars skiner solen, fåglarna har bosatt sig på min balkong som om de väntade på något nytt. Den som väntar på något gott...

måndag 5 maj 2008

Upp och nervänd bebis?

Lunchade med Elsa i en Hälsokostaffär och drack färskpressad spirulinajuice till grönsaksrätten med quinoa. Detta toppades självklart med kanelbulle på fik längre ner på gatan. Promenerade från Handelshögskolan till min barnmorska på Skeppsbron. Hur många km kan det vara?

Perfekt blodvärde, blodtryck, blodsocker men den vidriga vågen avslöjade att jag gått upp 25, 5 kg. sen inskrivningen. Då drog Titti ändå välvilligt av ett helt kilo för mina gympaskor. "De är jätte-tunga" försäkrade jag henne. Beach 2008 är bortblåst. Inte kan man hänga på Mykonos jetset-stränder bland alla paparazzis i det här formatet. Jag får semestra i ett land där burkha är dresscode. Det får bli beach 2009 och så får jag hoppas att fötterna får plats i alla mina fantastiska högklackade kreationer i storlek 37 igen.

Titti trodde bebisen hade vänt sig så det blev ultraljud. Att som förstföderska föda bebis i sätesbjudning är ingen succé direkt så det blir kejsarsnitt. Jag fick ett akut ultraljud och där konstaterades lyckligtvis att bebisen visst ligger som den ska. Med huvudet före, i dykposition - välkommen till världen lilla varelse. Vi längtar och väntar.

Nymåne

Måndag morgon och nymåne - må ni få en fantastisk vecka! Vid 7.00 stod jag och hackade lök, sötpotatis, morötter och rotselleri till min linsgryta. På spisen puttrade färsk ingefära som jag serverade med honung till stackars J som insjuknat i förkylning. Han måste bli frisk fort. Hur ska han orka coacha på förlossningen? Nu måste jag ringa Försäkringskassan. Skriver sen om något viktigt.

söndag 4 maj 2008

Bebis och balkong

Lunchade på Ho’s vid Hornstull idag. Säkert Stockholms bästa kineskrog. Inga läskiga fyla små lättel utan kryddstarka, smakrika rätter som sköljdes ner med iskall kinesisk öl. Promenerade i Tantolunden som förvandlats till ett sagolandskap med alla körsbärsträd och blomstrande kolonilotter. Har slutligen hittat Aloe Vera-drycken som jag tjatade om och som jag vill dricka på förlossningen. Den finns på ICA.

Har tvättat bebisens första kläder, packat BB-väskan med necessär, morgonrock, nagellack, läppglans, kamera, dagbok, ansiktsmask, tofflor och annat man kan behöva. Barnvagn, barnsäng, solhattar, babyoljor, blöjor, nappflaska- allt finns färdigt och väntar på att få välkomna det lilla livet. Vi har pysslat en del med balkongen. Förmodligen kommer jag spendera en del tid ammandes på sittbänken jag just köpt.

Schlagermissar

Under helgen har två tjejer fått bebisar. Båda var beräknade till 8 maj - samma dag som jag. Men här händer inget annat än att jag har småvärkar och sammandragningar som jag botar med film, glass, popcorn och godsaker i allmänhet. Om nätterna ligger jag och väntar på den verkliga värken, den som kommer vara den förlösande. Nu ska vi promenera och fika med mitt gudbarn Nico och hans föräldrar.

Läste en väldigt intressant artikel på DN Debatt - ett sakligt inlägg i invandrarfrågan. Läs här! Alla som levererar svepande skräckpropaganda som enbart syftar till att peka ut svartskallar som syndabockar för lågkonjukturer,  folkhemsförfall och annat elände borde läsa. Den dagen ni kan ge mig lika starka argument för ert rasrena idealsamhälle och dess lönsamhet kommer jag kanske börja backa.

Charlotte Perelli berättar i DN Söndag hur hon sliter som en myra för att få ihop sitt liv. Hon är så himla duktig och flitig i både karriär och familj men hon gör ett fel! Istället för att slösa sin energi på att uppträda i Södertälje, Helsingborg och Emmaboda för K-Rauta-personal och fanatiska fans i svenska hålor borde hon resa runt i Europa och ställa upp i Tv, tidningar och radio. Hon borde marknadsföra Sverige och sin vinnarstory och sin nya vinnarlåt Hero för de som ringer och röstar i Ukraina, Moldavien, Belgien och Andorra. Vi älskar ju henne redan. Oss har hon redan vunnit. Och vi får ändå inte rösta Perelli eller Sverige när den stora tävlingen går av stapeln i underbara Belgrad. När hon har tagit hem guldet kan hon sen turnera i Norrlands inland och Skånes slätter.

Jag och Helena Paparizou i Moskva på PR-turné:

lördag 3 maj 2008

spel, scones och svar

Fan vad ni är bra! Jag är stolt över att vara svensk när jag läser vissa av era kommentarer! Till Goran vill jag bara svara att det givetvis inte var krig i mitt hemland Grekland som tvingade mig och min familj på flykt. Det var militärdiktatur och förödande fattigdom som tvingade oss rycka upp våra rötter, lämna alla vi älskade och försöka börja om på en främmande planet. Läs min bok "Bortom mammas gata" om du vill veta mer.

Igår var det spelkväll hos Katinka. Otroligt kul. Jag älskar spel - TP, Rappakalja, Alias och allt vad de heter. Nu ska det bakas scones för kompisar som när som helst står för dörren. Skriver sen.

Foto från i somras - minus 27 kg. Vägen tillbaka blir ett intressant projekt.

fredag 2 maj 2008

Hett ämne och serieberoende

Såg första boxen av "24" och somnade vid 4.00 på morgonen. Serien är starkt beroendeframkallande.Vaknade vid 7 och vill bara fortsätta titta på box 2. Nu kommer min mamma och vi ska tvätta bebiskläder, stryka och vika fint inför ankomsten.

För att svara på era kommentarer: Jag kämpar inte för ökad invandring. Jag kämpar inte för de människor, svenskar eller osvenskar, som fifflar, fuskar och begår brott. Jag kämpar för dem som tjänar sitt levebröd på ett hederligt sätt men aldrig får det bemötande de förtjänar. Jag kämpar för kärlek och respekt. För alla människors lika värde. För att människor i nöd ska ha rätt till ett liv. För att vi ska leva i ett land som omfamnar alla sina barn.

torsdag 1 maj 2008

Vi & Dom-debatt

Såg Debatt i SVT och blev mörkrädd. Varför mörklägger medierna rasismen, diskrimineringen, utanförskapet och sorterar bort bildade blattar som kan berätta om mediernas kollektiva skuldbeläggande av invandrare?

Återigen sitter några nissar och talar i Vi & Dom-termer. Varför får vi aldrig ingå i deras vi? Hur länge ska vi behöva lida för att få välkomnas i detta Vi?

Sandelin målar upp hotbilder och sprider skräckpropaganda med att anklaga invandrare för ett "samhälle som faller sönder", för att "folkhemsmodellen luckras upp" och att rädsla, tabun och annat "strömmar in". Och sen återkommer han ständigt till sin hjärtefråga: Vad kostar invandrarna?

Vad kostar Sandelins smörja samhället och de stämningar han piskar upp? De flesta flyktingar som kommer i vuxen ålder, färdigutbildade och flyr från krigshärdar som bla. vi indirekt har bidragit till, har inte kostat oss en enda krona i dagis-, skola- eller bidragskostnader. Sätts de i arbete direkt bidrar de bara själva till vår välfärd. När de går i pension flyttar många hem till sina gamla hemländer och då slipper vi deras vårdnotor också. Så egentligen är invandringen en ganska lönsam affär. Det borde Ulf Nilsson också veta som lämnar in sina kostymer till Hassans kemtvätt eller klackar sina skor på Alis skomakeri eller får sin skit städad av Serhat. Eller önskar herrarna att varenda invandrare går med en prislapp på pannan?

Jag är garanterat en vinstlott för Sverige med tanke på hur mycket skatt jag betalat i mitt liv och att jag aldrig jobbat svart, varit sjukskriven eller fått annat bidrag än studiebidrag. Vad får jag för det? Plus i kanten eller guldstjärna?

Till Janne Josefsson, journalisternas journalist, vill jag bara säga att han borde gå igenom sitt eget arkiv där han själv hängt ut folk både i de vidriga Valstugorna eller den berömda Bastun, eller varför inte "Fittja Paradiso" och alla dessa Vi & Dom-reportage som han gjort i både fina och fattiga förorter. Förträffliga och förfärliga jobb men avsäg dig inte ansvaret Janne. Du är medierna som Sandelin anklagar för mörkläggning. Du är TV-kung. Du är makten och medierna och hela härligheten. Vi andra är små lallare som skriker högt för att någon ska höra våra viskningar.

Till Sandelin och alla er andra anhängare. Be en bön ikväll innan ni somnar: Må Gud se till att jag aldrig behöver lämna mitt land och söka tillflykt i ett annat och förvandlas till den fruktade och föraktade främlingen. Amen.

Sandelins smörja suger

Såg Debatt i SVT och blev mörkrädd. Varför mörklägger medierna rasismen, diskrimineringen, utanförskapet och sorterar bort bildade blattar som kan berätta om mediernas kollektiva skuldbeläggande av invandrare?

Återigen sitter några nissar och talar i Vi & Dom-termer. Varför får vi aldrig ingå i deras vi? Hur länge ska vi behöva lida för att få välkomnas i detta Vi?

Sandelin målar upp hotbilder och sprider skräckpropaganda med att anklaga invandrare för ett "samhälle som faller sönder", för att "folkhemsmodellen luckras upp" och att rädsla, tabun och annat "strömmar in". Och sen återkommer han ständigt till sin hjärtefråga: Vad kostar invandrarna?

Vad kostar Sandelins smörja samhället och de stämningar han piskar upp? De flesta flyktingar som kommer i vuxen ålder, färdigutbildade och flyr från krigshärdar som bla. vi indirekt har bidragit till, har inte kostat oss en enda krona i dagis-, skola- eller bidragskostnader. Sätts de i arbete direkt bidrar de bara själva till vår välfärd. När de går i pension flyttar många hem till sina gamla hemländer och då slipper vi deras vårdnotor också. Så egentligen är invandringen en ganska lönsam affär. Det borde Ulf Nilsson också veta som lämnar in sina kostymer till Hassans kemtvätt eller klackar sina skor på Alis skomakeri eller får sin skit städad av Serhat. Eller önskar herrarna att varenda invandrare går med en prislapp på pannan?

Jag är garanterat en vinstlott för Sverige med tanke på hur mycket skatt jag betalat i mitt liv och att jag aldrig jobbat svart, varit sjukskriven eller fått annat bidrag än studiebidrag. Vad får jag för det? Plus i kanten eller guldstjärna?

Till Janne Josefsson, journalisternas journalist, vill jag bara säga att han borde gå igenom sitt eget arkiv där han själv hängt ut folk både i de vidriga Valstugorna eller den berömda Bastun, eller varför inte "Fittja Paradiso" och alla dessa Vi & Dom-reportage som han gjort i både fina och fattiga förorter. Förträffliga och förfärliga jobb men avsäg dig inte ansvaret Janne. Du är medierna som Sandelin anklagar för mörkläggning. Du är TV-kung. Du är makten och medierna och hela härligheten. Vi andra är små lallare som skriker högt för att någon ska höra våra viskningar.

Till Sandelin och alla er andra anhängare. Be en bön ikväll innan ni somnar: Må Gud se till att jag aldrig behöver lämna mitt land och söka tillflykt i ett annat och förvandlas till den fruktade och föraktade främlingen. Amen.

Gäspgäst och bortskämda betongboys

Doreen intervjuar Hassan Loo Sattarvandi i SVT. Årets tråkigaste intervju med ja och nej-svar. Ni som vill bli journalister: Studera den. Sen ber Doreen sin gäst berätta om tiden på Mc Donalds. Nu tänker man kommer något gripande. Killen berättar att han jobbade tre dagar på Mc Donalds i Rissne och drog under självaste lunchruschen. End of story. Ursäkta? Själv jobbade jag där i ett helt år när jag var 18. Dag som natt. Lunchrusch som julrusch. Jag fick skura, grilla, putsa och slutade som kassachef. Jag vet inte hur många lågavlönade slavjobb jag haft sen jag fyllde 14 utan att någonsin klaga. jobb gör en gott. Gnäll inte över tre dagar på Mc Donalds när det finns människor som tvingas försörja sina familjer på att svettas över biffarna år ut och år in. I övrigt är Doreens samtal på frisersalongen uppfriskande oaser i TV-öknen.

Min filmdebut med Sauk & Nyqvist

Kom till kostym och smink där supertrevliga Jenny och A-M tog hand om mig. Sen blev det lunch med bla. supercoola Noomi Rapace som spelar hjältinnan Lisbeth Salander. Skojade med min kompis Micke Nyqvist som spelar Mikael Blomkvist. Skådespelarna tillsammans med danske regissören Niels Ardel -framgångsrik fyrabarnspappa och enthusiasmerande arbetsledare.

 Stefan Sauk som för mig är en ny bekantskap var en kul överraskning. Snubben sjöng afrikanska sånger, snackade franska, låtsasryska och flytande grekiska.

Jag satte mina repliker på studs och skrattade med alla i teamet. Sprang upp och ner för trappor i Svea Hovrätt och bad bebisen ha tålamod med sin tokiga mamma som tyvärr inte spelar superhero utan bara journalist i filmen. Nu ska jag smälta på soffan med glass.

Majfira!

God Morgon Gott Folk och God Månad! Maj blir en magisk månad fylld av små majmirakler. Vaknade vid sex, tog ett aromatiskt bad, tände ljus och lyssnade på hypnos-cd. Nu frukost med avocadomackor, ägg, juice och sen ska jag till filminspelning. Hoppas de har duktig sminkös.

Hur som helst hoppas jag att ni som inte jobbar på internationella arbetardagen firar Maj och välkomnar våren, ljuset, solen och allt som spirar. Majpuss.