onsdag 28 maj 2008

Mitt födelsemärke och jag

God morgon! Idag är jag och Melina ensamma för första gången. Jag spelar klassisk musik för henne och hon sover ihopkrupen som ett litet garnnystan under min vänsterarm. Precis som sin mamma är hon beroende av fysisk närhet och kan aldrig överdosera ömhet. Min lilla magnet. Jag bär henne på kroppen som ett kärt födelsemärke.

På bilden som Tibor mailade mig idag har jag ännu inte nått min kulmen + 28 kg...

Till morgonamningen och min mangosmoothie som J gjorde innan han gick till jobbet läste jag Stefan Jonssons artikel i DN om förnekelsen av rasism och diskriminering i vårt land. Missa inte denna träffsäkra skildring som genomskådar hyckleriet i vår integrationspolitik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar