torsdag 29 maj 2008

Pascalidou som mellan- eller efternamn

- Skitsnack rör mig inte i ryggen så länge ni stavar och uttalar mitt namn rätt...

-Lägg mitt namn på minnet, en dag kommer ni att behöva det...

sånt sa jag när jag var ung och kaxig!

Det där med efternamn kan jag inte riktigt släppa. Jag funderar fram och tillbaka och minns en tid när ingen kunde uttala Pascalidou och alla tyckte det var konstigt. På upprop och andra sammanhang har jag fått höra de sjukaste varianterna av mitt efternamn. Jag har fått kämpa hårt för att banka in det i huvudet på folk och för att få dem att åtminstone försöka uttala det någorlunda rätt. Som arg och känslig tonåring tänkte jag att en dag skulle jag minsann se till att mitt efternamn skulle accepteras som likvärdigt. Så med tanke på den kamp som döljer sig bakom namnet är det kanske värt att låta det gå i arv. Vi får se vad herr Lindskog säger.

Bäst vore det dock om Reinfeldt och regeringen kunde ändra i Namnlagen nu! I jämställdhetens och modernitetens namn - för Sverige i tiden- låt barn bära båda sina föräldrars efternamn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar