tisdag 1 juli 2008

På parkbänken

Imorgon flyger vi till den grekiska värmeböljan. Jag har packat hela dagen. Mellies mikroskopiska kläder och mina rymliga klänningar. Och en rosa hatt. Min packning är som en smällkaramell. Tog en promenad och ammade på en parkbänk bredvid en a-lagare. Tommy hette han och hade växt upp på fosterhem i Kramfors. Pappa var alkis och dog i delirium. Hans ensamstående mamma hade två barn till att ta hand om och fick inte ihop det ekonomiskt. Så Tommy lämnades bort och började supa som 16-åring. Och sen dess har han supit. Minst tio starköl om dagen. Nu sitter Tommy med de vänliga blå ögonen på parkbänken med sin rullator för benen har pajat av all sprit. I handen håller han en cigarett "Jag tänder den inte. Barn ska inte utsättas för rök" säger han och frågar om min bebis. "Melina är en skänk från ovan" säger han.

Tommy berättar att han kontaktat soc för att försöka sluta supa  men det finns ingen plats för honom på hemmet i Nynäshamn. "Man måste vara döende för att få komma dit. Nu ber jag om en tvåa i Farsta. Här på Söder bor jag i en trång etta. Tänk vad mysigt det vore med morgonfika på balkongen. Men det finns inte heller, säger de." Vi sitter där i skuggan, i den lummiga parken, fåglarna kvittrar och jag predikar för Tommy att han borde försöka dra ner på drickat. Gå ner till nio öl om dagen istället, föreslår jag. "Fem" svarar han. Då kommer tre snygga poliser. "Det är alkoholfritt i den här parken" upplyser de Tommy och häller ut hans öl. Han protesterar inte. "Jag får skylla mig själv" mumlar han. Vi sitter där ganska länge. Pratar om livet. Någon familj fick han inte. "Det funkar inte om man är alkis" säger Tommy. När jag ska gå ropar han efter mig: "Du har skinn på näsan Pascalidou. Du är bra på att debattera också. Kul att jag fick sitta brevid en filmstjärna. Ta hand om din bebisen nu och akta solen i Grekland" uppmanar han.  Jag är ledsen när jag lämnar honom. När jag vänder mig om igen har han tänt sin cigarett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar