tisdag 30 september 2008

Yttrandefrihet

Vänner, även yttrandefriheten har sina gränser. Det är bara att slå upp Tryckfrihetsförordningen och lagen om yttrandefrihet. När inläggen inte längre handlar om sakfrågan utan istället rör sig i ett mörker av kränkningar, hot och hat är tidningen och ansvarig utgivare skyldig att ingripa enligt de pressetiska reglerna. Metro är den tidning som visat störst öppenhet åt alla håll. Jag har i många år skrivit i tidningen för att de respekterat folk i alla samhällsklasser och rapporterat från både förort och finkulturella salonger. Metro är både glam och getto och det passar mig perfekt. Jag är för en öppen, frisk debatt där alla kan göra sin röst hörd för ett sundare Sverige. På min blogg publiceras allt. Diskutera, debattera, tyck vad ni vill men försök inte skrämma mig till tystnad.

Sorgligt

Kommentatorfältet under min kolumn i dagens Metro har plockats bort. Anledningen är att kommentarerna spårade ur. Rent rasistiska och ondsinta påhopp. Jag blir både ledsen och orolig.

måndag 29 september 2008

Första feministföreläsningen

Nu har Melina varit på sin första föreläsning. Vi lyssnade på den amerikanska feministen och prisbelönta journalisten/författaren Susan Faludi som skrivit Backlash och Ställd. Det var väldigt intressant att höra hennes genusanalys om vad som hänt i USA efter terroattackerna och nu inför presidentvalet. Hon berättade bla. att Barack Obama är den första presidentkandidaten som inte spelar på den klassiska machomyten. Hon talade också om alla kvinnofientliga omdömen som Hillary Clinton fick stå ut med i medierna. Melina skötte sig utmärkt.

Nu tittar jag på grekiska TV-nyheter i ERT. I Österrike har extremhögern lyckats få 29% och vunnit valet. Läs min krönika som kommer i Metro imorgon om medmänsklighet. Klicka här! Läs framför allt kommentarerna under krönikan.

Konst på Kulturhuset

Igår hade jag rena drömsöndagen med min familj. Jag skrev en krönika i gryningen, vi lekte med Melina och gick sen till Nan Goldin-utställningen på Kulturhuset. Se den! För 40 kr. får man en konstutställning som sammanfattar samtiden. Nan Goldin är dokumentärfotograf som tittar på dem samhället helst vill blunda bort - våldsverkare, HIV-positiva, transor, homosexuella, knarkare. Hon vänder också kameran mot sig själv och skildrar sitt eget liv, bearbetar sin systers självmord, blottar sig. När Nan Goldin misshandlats av sin älskare har hon tagit ett självporträtt på sitt demolerade ansikte.

Melina var med och studerade bilderna i sin pappas trygga famn. Jag ammade henne i filmrummet och sen käkade vi en färsk, fet pasta på Va piano. Sen promenerade vi hem och jag gick på tjejmiddag.Nu måste jag diska.

söndag 28 september 2008

Lika som bär

Igår skulle jag ha gått på "Ladies Night" med min kompis Sofia. Det blev inte så. Istället träffade Sofia en tjej som tydligen är min klon. Hon ser precis ut som jag. Allt är identiskt - utom näsan. Det var ju tur att jag har något eget. Den här tjejen berättade för Sofia att hon nu har gett upp. Efter alla år, alla frågor, alla glada tillrop på gatan och alla grattis till bok, bebis osv har hon slutat protestera och rycker nu bara på axlarna. Givetvis har hon gynnats av att se ut som jag också- hon säger att hon har glidit förbi varenda kö på krogarna och fått lite special treatment. Jag älskar att hjälpa människor - i synnerhet utan att synas. Kul att jag kan bjuda folk på något - även om jag aldrig själv är ute nuförtiden. Roligast av allt är tydligen att hennes bror är en kopia av Martin Stenmarck. När de är ute ihop brukar folk viska: Där går Pascalidou med Stenmarck. Låter livsfarligt.

lördag 27 september 2008

Rest in peace

En av världens vackraste män och en fantastisk skådespelare har just dött. Vila i frid Paul Newman.

Home sweet home

Middagen med Månpocket var trevlig . Alla var på Park. Författare från A till Ö. Värsta kulturghettot. Skulle någon bomba Park Hotels bar under bokmässan skulle Sverige förvandlas till ett kulturellt U-land. Småfulla författare som frotterar sig med sin fanclub av bibliotekarier och förlagsfolk. Själv lämnade jag slagfältet vid 01 för att mjölken sprutade och brösten värkte. Nu är jag äntligen hemma igen med mina älskade - min M och min J och vi äter kanelbullar, dricker kaffe och myser.

fredag 26 september 2008

Med mosat minne mot mässan...

Sitter på tåget till Sveriges fram- eller baksida. Det beror på hur man ser det. Agneta Sjödin signerar böcker i bistron. Jag sprang på Lasse Åberg som berättade om sin nya bok om fula souvenirer. En äldre kvinna kom fram och gav mig sin nya bok och tackade för att jag i Stadshuset i våras pratade med henne när hon var ensam och bortkommen på någon tillställning. Skönt att jag gjorde något gott för själv minns jag varken henne, tillställningen eller vad jag gjorde i Stadshuset höggravid. Graviditet, förlossning, amning och sömnbrist har mosat mitt minne.

torsdag 25 september 2008

Byxor till Bokmässan

Idag tvingades jag kompromissa med min kropp. Tog farväl av jeanshögarna från förr i min garderob men även alla mammabyxorna. Nu har jag tvingats inse att jag aldrig blir densamma igen. En söt, blåögd försäljare med det blonda håret i hästsvans plockade proffsigt fram ett par jeans i min nya storlek. Först vågade jag inte prova och ursäktade mig och mina lösa former men killen uppmuntrade med någon komplimang som jag avfärdade och vips stod jag i ett par byxor som enligt killen är kända för sitt "rumplyft". Därtill fick jag mammarabatt. Om ni nu ser en morsa på stan med rumpan i vädret vet ni vem det är. Nu ska jag packa ner byxorna för imorgon ska jag till Bokmässan i Göteborg och signera böcker. Ni hittar mig i Månpockets och Atlas monter. Kom dit! Nyp mig bara inte i rumpan är ni snälla.

Mitt husdjur Talula och jag.

Bortom bullret...

Just nu är jag någon annanstans. Följ med.

onsdag 24 september 2008

Vapenförbud

Efter tragedin i Finland begriper jag inte varför vapentillstånd utfärdas till människor som inte behöver dem i sitt yrke. När har vapen använts för något vettigt? Förbjud vapen.

Växa och upptäcka världen

Har köpt boken "Växa och Upptäcka Världen". Nu förstår jag varför min trollunge är som ett åskmoln just nu. Hon befinner sig i utvecklingsfas.

tisdag 23 september 2008

Nyfödd lattemamma

Idag invigde jag mitt nya latteliv. Satt i solen med en latte, två kompisar och två bebisar och småsnackade med halva meningar utan att titta på klockan. Bytte blöja på min böna på en uteservering och ammade henne på en annan. Melina är mitt i en utvecklingsfas tydligen och är lite etxra gnällig just nu och vaknar varannan timme. Helst vill hon bara hänga på mig och hon älskar när jag pussar henne hundratals gånger i ansiktet. Då skrattar hon högt.

Min producent Linda BellanerRing P1 skickade mig denna länk. En grek i en rykande radiostudio. Kanske är hon orolig. Som ni ser är vi beredda att offra våra liv för att inte sabba en radiosändning.

Eldigt värre.

Amerikansk Debatt

Jag älskar debatt. Allra roligast är politiska debatter. Kolla presidentkandidaten John Mc Cain när han debatterar med sig själv.

måndag 22 september 2008

Solariesömn

Efter att ha vaknat fyra gånger under natten kan jag knappt stå på benen idag. Min medverkan på mamma-barn-gympan var rent parodisk. Jag sprang till vänster när alla gjorde snygga cha-cha-steg till höger.En kompis berättade att han när han under småbarnsåren var som tröttast brukade lämna in sin bebis på SATS som har barnpassning för föräldrar som vill träna. Sen smög han in på solariet och sov i en timme, givetvis utan att sola. Därefter var han återigen en pigg pappa.

Mat

Min Melina är nu fyra månader och en vecka gammal/ung. När jag åt en nektarin efter frukosten blev hon ivrig. Jag lät henne slicka på frukten och hon vände sig och tittade mig i ögonen med en sådan lycka. Nu undrar jag när jag borde introducera mat i hennes mjölkfyllda liv?

söndag 21 september 2008

Alltid på en söndag

Söndagarna är heliga familjedagar. Idag var min mamma, systrar, syskonbarn och mina söta kusiner på besök. Äppelpaj, kardemummalängd, pistagelängd och mycket skratt.

lördag 20 september 2008

Svar till Er

Först vill jag tacka Roland för fint inlägg och smakfullt namnval av dotter Alexandra. Jag är smickrad. Må hon alltid ha vinden i ryggen!

Den röda blusen med rosen vid hjärtat längre ner är från danska Bite Kai Rand och den har snabbt blivit en favorit i garderoben.  Jag ska sätta sprätt på höstmörkret med mycket rött till röda läppar och röda naglar. Classy, dressat, powerchict i kärlekens färg.

fredag 19 september 2008

Mammas mål

Har just föreläst på Uppsala Universitet för en massa modersmålslärare från hela landet som är på fortbildning. Det var fantastiskt roligt. Så härliga människor från alla möjliga länder. Modersmål heter lengua materna, limba maternă, lingua madre, mother tongue, moedertaal, langue maternelle, muttersprache, μητρική γλώσσα, morsmål. Överallt är det mamman som ansvarar för språkinlärningen. Ändå heter det fädernesland. Papporna äger landet, mammorna står för språket. Intressant genusindelning. Nu är det glass och 24 med J i soffan. Puss på Er.

Falsettmammans Imse vimse

I min sångbok finns en massa söta barnvisor som jag försöker sjunga dagligen. Men jag tycker det är så svårt att sjunga Imse Vimse Spindel. Jag sjunger bara i falsett och får ont i halsen när jag ska sjunga Upp stiger solen...Observera, jag har varken gått på svenskt dagis eller sjungit i kör.Vad gör jag för fel?

torsdag 18 september 2008

Efter tio..

Nu bloggar jag från TV4s smink. Ska strax vara med i "Efter tio" hos Malou von Sivers.

tisdag 16 september 2008

Fransförlängningens hemlighet

Min kompis Sofia Eng från Los Angeles avslöjar nu sin hemlighet bakom de fladdrande fransarna. Revitalash kostar 150 dollar och finns att köpa på vissa Beauty Supply stores eller hos hudläkare. Pensla på som en eyeliner längs franskanten varje kväll i 60 dagar. Efter fem veckor har man dubbelt så långa fransar. Om man slutar använda produkten helt går fransarna tillbaka till sin gamla längd. En tub räcker upp till ett år. Själv har jag ännu inte vågat prova produkten.

Min vackra väninna Sofia

Girlpower

Igår kväll var det stor samling på Teatergrillen. Vi var nio tjejer, typ Sällskapet De Nio fast mindre poetiskt, som avhandlade allt från mirakelmascaran från USA som fått mina väninnor att fladdra med fransarna alá Garbo till billigaste elbolaget till hur man hanterar viljestarka bebisar och hur man ska få dem att hoppa över nattmålen. Kom hem lagom till 23-amningen och lyckades ändå inte få mitt frö att hoppa över 3-maten. Det var en underbar kväll och idag är jag piggare än på länge.

Oprah är USAs mest generösa kändis. Bara förra året donerade hon 50 miljoner dollar till utbildning och sjukvård. Igår såg jag hennes intervju med Tom Cruise som var väldigt rakt-på-sak men ändå vänlig. I love Oprah.

Signaturen Bambi skriver om barnvagnsbio! Åh jag vill också gå på barnvagnsbio! Var kan man gå? Tänk om bebisen bara skriker?

måndag 15 september 2008

Läxhjälp till folket!

Läs min kolumn i morgondagens Metro här! Den handlar om skolan som alla tjatar om och jag skriver om ett fantastiskt läxhjälpsprojekt som alla borde stödja. Kunskap är makt .Ta makten!

I blindo

Jag älskar Bruno K Öijer! Hans poesi gör så ont att jag inte kan sluta läsa. Nu är hans nya diktsamling ute - Svart som silver- och jag läser en intervju med honom i SvD. När han fick sitt första stipendium delade han ut 4000 kr på tunnelbaneperrongen och 2000 kr. glömde han i en telefonkiosk. "Jag vill inte känna mig köpt" kommenterar han. I en tid då allt och alla är till salu och världen har förvandlats till köp-och sälj-marknad blir man själsligt skakad när man möter en man som går mot marknadsströmmen.

Borde börja bära svarta glasögon som Bruno så folk slipper se mina skräcködleögon just nu. Ögoninflammation gör så ont.

söndag 14 september 2008

Mama Mia med ett öga

Jävlar  nu har jag fått ögoninfektion. Ett öga rött. Rinner, svider och värker. Jag gråter konstant. Hoppas inte min bebis smittas. Vad ska jag ta mig till?

Var på bio och såg Mama Mia med ett öga. Underbar musik, sköna Greklands-bilder och bra skådisar. En trevlig feel-good-movie för dem med två ögon.

Små äktenskapliga brott

Alla ni som lever i förhållanden borde släpa er till Dramaten och se "Små äktenskapliga brott". Jag är en sån som går på teater men lämnar föreställningen vid första pausen om jag tycker att det verkar tråkigt. Hellre går jag hem än att pliktskyldigt sitta kvar på en föreställning som inte ger mig något. Igår kväll var det dock andra bullar. Jag satt som fastklistrad och njöt av varenda replik som utväxlades mellan Lil Terselius och Reine Brynolfson om otrohet, manipulation, kärlek och ensamhet i tvåsamhet.

Min kompis Elsa och jag gick vidare till Riche för första gången på hundra år. Hovmästarinnan välkomnade med två glas champagne och orden: "Sist du var här var du höggravid. Grattis till bebisen!" Jag blev så rörd att jag skålade för en gnutta glamour i det sömnlösa bebislivet. Snart anslöt Sofia från LA och Katinka och det blev en ljuvlig, kärleksfull kväll som slutade i gäspningar och fyra askungar som skyndade hem före midnatt. Melina sov tungt när jag kom hem. J hade bjudit på flaska och jag väckte henne vid 4 för att mina mjölkfontäner sprutade. Nu skriver jag kolumn och ska snart promenera med mitt lilla frö. Puss på Er.

I brist på bilder från gårdagen får ni denna tillgodo. Tagen efter en intervju med Roger Moore för grekisk TV, ERT. Igår var jag nämligen lika glad.

lördag 13 september 2008

Kom i form

Jag ammar var tredje timme hela natten. Sen sover vi i intervaller på morgonen jag och J. Till lunch promenerade vi till Berns, jag åt både min och Js mat. Det blev kycklingsallad med cashewnötter och krispig tonfisk med sataysås. Sen toppade jag med dessertbuffén och åt 24 olika bakelser. Ganska små. Men ändå. Nu ska jag snart gå på teater och middag med mina tjejkompisar.

Slaget om tittarna

Hur kommer det sig att Ingvar Oldsberg får leda TV-program i både 5an och SVT? Både "På spåret" och "Vem kan slå Filip & Fredrik?"

fredag 12 september 2008

Dagens to do och dagistankar

Igår anmälde jag mig och Melina på babysim. Jag tycker i alla fall att det ska bli skoj att plaska i vattnet med min lilla kärleksvadd. Vad hon tycker får vi se. 

Min mail ligger nere för den är sjuk i huvudet och jag är isolerad. Idag blir det lunch med gravid kompis, sen mamma-barn-yoga med Mellie och sen fika med kompis som just flyttat hem från Washington. Ikväll anländer också min kompis från Los Angeles så det blir en härlig helg med många återföreningar.

Snart är det dags att ställa sig i dagisköer har jag förstått. Hur hittar man rätt i dagisdjungeln och vad är ett bra dagis?

torsdag 11 september 2008

Utseendefixeringens sköna offer

För att svara Lillan igen. Nej, jag vill inte vara politiskt korrekt genom att föredra det "naturliga" idealet och propagera mot plastikoperationer. Tjejer, ni får göra vad ni vill. Jag är ingen jävla kroppspolis. Min poäng är att vi kvinnor är skönhetsindustrins främsta offer. Vi är deras finn fem fel. Våra rynkor och celluliter ska bort, våra bröst ska fyllas på, våra kinder fluffas till och jag vet inte vad mer de kan hitta på som kan få oss att känna oss missnöjda med oss själva så länge vi jämför oss med de retuscherade reklamidealen. Vi blir aldrig lyckliga så länge vi spenderar vår tid och våra pengar på att förändra våra kroppar. Lycka handlar om att lära sig älska den förpackning man kommer i med dess brister och skavanker. Ända sen jag var barn har jag lidit av dåligt självförtroende. Jag var aldrig tillräckligt snygg, söt, svensk, rik, lång eller trendig. Då jag varken hade modet, lusten eller pengarna att ta till kniven har jag slutligen accepterat mig själv. Och det är en frigörelse. Jag är långt ifrån perfekt. Under graviditeten och efter förlossningen ser jag min kropp förfalla, förändras och förnedras men den är ändå en mirakelmaskin som fungerar och kan föda bebis. Om man hamnar i plastikoperationsfällan är man fast i felsökandet. Jag är inte emot att kvinnor som fötts med defekter, råkat ut för olyckor eller mått dåligt över att de inte har några bröst har skaffat sig ett par. Jag är emot det extrema. De som redan har som vill ha mer. De som av svaghet och vilsenhet faller offer utseendefixeringen. De som köper skönhetsmyten. Gå i terapi istället! Jobba med er själva. Bekräfta och bejaka och beundra det ni har istället för att längta efter det ni inte har. Det kämpar jag med. Sen försöker jag ändå snygga till ytan. Den naturliga vägen - på gym och yoga. För att jag också är ett offer.

Bilden ovan är tagen i Los Angeles. Förutom att jag blev sminkad av ett proffs slår jag vad om att den retuscherats en gnutta. Så snygg är jag inte.

onsdag 10 september 2008

Svar till Lillan

Tro inte på rykten Lillan. Enda gången jag har satt kniv i min kropp var när min bebis ville ut. I övrigt är allt autentiskt. Inget har redigerats. Även det som är fult har jag sparat. Näsan krossades när jag var barn. Jag trillade av en traktor i den grekiska bergsby där jag bodde hos mormor. Då hade vi inte ens råd att åka till sjukhuset. Mormor masserade näsbenet som med tiden fann sin form. Barnsben är mjuka. Jag slänger in en barndomsbild som du kan studera. I övrigt undrar jag hur man opererar kinder? Det enda som hänt med mina är att bebishullet försvunnit med åren och att kinderna sjunkit in en smula. Trots bullarna.

Gym och Kretat-tips

"Mission it's possible" har jag döpt mitt projekt att återerövra min gamla kropp utan bantning. Imorse var jag på Mamma-Barn-styrka. Jag är ju svag och otränad som aldrig förr och mitt lilla frö ligger på mattan och skrattar åt mig men jag kämpar på. Vågen har jag inte vågat ställa mig på ännu. Det är mina gamla jeans som är måttstocken. Efter träningen idag fikade jag med min kompis Elsa och jag toppade träningen med vaniljbullar. Ändå läste jag imorse i tidningen att socker ger rynkor och jag bestämde mig för att kraftigt minska sötintaget innan jag förvandlas till ett russin. Jag är inget föredöme i matdisciplin direkt.

Debbie ber om Kreta-tips och jag skulle kunna skriva en bok i ämnet eftersom jag har bott på ön i ett år och studerat politisk sociologi på Rethymno Universitet. Sen dess har jag alltid återvänt Kreta där jag har en massa kompisar och smultronställen. Ön har tusentals gömda skatter och där finns något för alla. Själv älskar jag stränderna på sydvästra sidan -Balos, Falasserna, Triopetra mfl. Jag besöker alltid bergsbyn Kournas och äter på Agapinakis Taverna. Eller byn Armenous där jag äter gudomligt gott hos Sifis. Samaria-ravinen, skidåkningen i Omalos, Milia - den ekologiska byn utan el, lyxiga Elounda... Fråga vad ni är ute efter så ska ni få exakta tips.

 

tisdag 9 september 2008

Bröstbekymmer

Igår gick jag äntligen från ord till handling. På mamma-barn-gympan skuttade jag runt som en studsboll med stora bröst. Mina bröst är ett kapitel för sig. Är man van vid små, sportiga bröst är det svårt att plötsligt se dem växa. Jag begriper inte alla tjejer som opererar in silikon. Förutom att det är fult är det också förfärligt tungt och påfrestande när de guppar runt."Skaka på kroppen" hojtar den hurtiga gympaledaren med sin bebis i armarna och jag skakar och skakas över att mina behag när som helst kan hoppa av och iväg över det blanka golvet. Gud krymp mina bröst när Melina inte längre behöver dem. I övrigt tyckte min lilla sparv att det var väldigt roligt att se sin mamma svettas och skutta som en spratteldocka.

Idag var det dags för mammagrupp på BVC. Det var första gången och jag var i tid. Fel tid. En timme innan var jag på plats. Jag ammade och bytte och sen fick vi lära oss bebismassage. Min Mellie njöt och studerade de andra spädisarna när de grät och jollrade om vartannat. Min dotter var en mönsterbebis, en sann ögontjänare, som gav igen när vi kom hem istället. Det är den där fasen för fasen. Håll ut. Min Ring P1-producent kom hem till oss och fikade och Melina gjorde gott intryck tills hon bajsade ner mig där jag satt och ammade henne på soffan.

Faslig fas

Skönt att slippa äta upp sin amnings-BH. Mia & Klara fick pris och min käre Arne Hegerfors fick sig också en kristall. Skönt. Nu kan jag ägna mig åt mitt lilla liv som storgrät mellan 4-5.00. Jag promerade runt med henne i lägenheten och gav henne lite grekiskt bebisté som hon drack duktigt men spydde upp. "Hon är nog inne i en fas" säger jag och J till varandra och lägger pannan i djupa veck. Det kanske är snart fyra månader-fasen? Jag måste läsa lite spädbarnspsykologi och kolla vad som händer i huvudet på de små. Annars är hon Guds gulligaste gåva.

måndag 8 september 2008

Kristallen

Hjälp jag drunkar i det grå. Himlen hänger tung och molnen samlas hotfullt utanför mitt fönster. Min bebis sover. Ikväll är det TV-gala. Jag ska titta på soffan med min M och min J. Om inte mina favoriter Mia & Klara vinner Kristallen för deras humorserie äter jag upp min amnings-BH.

Jag har redigerat klart Taxi på grekiska. Det finns inget svårare än översättningar. Det blir aldrig lika bra som på originalspråket. Nu har vi också valt bokomslag. Ni får tjuvtitta. Vad tycker ni?

söndag 7 september 2008

Vuxensaker och deppiga pappor

Veckan är räddad. Fick låna 24 säsong 5 av min kompis Gunnar som bjöd på en härlig höstmiddag igår kväll. Melina sov sött i rummet intill och vi åt och drack och diskuterade in på småtimmarna.

Nu läste jag  en intervju med sympatiske Niklas Ekdal i DN Söndag. Han debuterar som författare och reflekterar över mansollen. .Han säger: "När jag går omkring på Södermalm ser jag fler killar än tjejer som drar barnvagnar. Det är ett slags socialt experiment. Sverige är först i världen med detta och jag tycker det är bra men jag vet också att många killar deppar ihop under pappaledigheten. Men det pratar man inte om."

Är det bara pappor som deppar under föräldrarledigheten? Deppar aldrig mammor? Niklas Ekdal berättar också att han under sin pappaledighet hade barnvakt ibland för att få göra "vuxensaker".Män är så smarta. Idag tog J vår Melina och gick på dop. Själv stannade jag hemma för att göra "vuxensaker". Tiden gick åt att redigera klart min grekiska Taxi, tvätta, dammsuga, vika kläder och springa ärenden. Jag hann varken tvätta håret eller måla naglarna som jag tänkt mig. Det är trist att vara vuxen.

Nedan en bild på min nya filmfavorit som också verkar vara allt annat än en deppig pappa. Ladies & Gentlemen: Tony Almeida - min 24-hjälte med sin familj

lördag 6 september 2008

Min personal shopper

Min lillasyster Dimitra tycker jag har för mycket text och för lite bilder på min blogg. Det ska vi ändra på. Jag ska börja plåta som en paparazzi. Imorse var jag ute och shoppade med lillasyrran. Shoppingtherapy. Jag som sällan shoppar och generellt inte tror på kortsiktiga klädinköpskickar blev något muntrare. Men jag saknade Melina varenda minut. Sprang hem och ammade och visade henne Dimitras presenter som hon sprattlade glatt åt. Här borde jag langa in en bild på Melinas fina svarta sparkdräkt men istället tar jag en bild på Dimitra när vi storhandlade. Hon är utsedd till min personal shopper, för både blöjor och blusar.

Min Sofia

Igår sent på kvällen, när jag kände mig lite ensam, ringde min kompis Sofia från LA och uppmuntrade. Hittade en bild på oss från förra året. Tänk så mycket som hunnit hända på bara ett år.

fredag 5 september 2008

Desperat hemmafru

Idag har jag levt som en desperat hemmafru. Städat, diskat, badat bebisen, ammat, ammat, ammat, bytt och åter bytt blöjor, lekt och tränat min lilla krabat, pratat med henne och glatt mig åt hennes bu-rop tillbaka, tvättat kläder, vikt kläder, kollat mail, masserat min sockerärta och nattat henne med en puss och en lång kärleksförklaring. Inte ett knyst. Inte en tår. Hon somnade sött och jag kan fortfarande inte tro att det är sant. Vad är min hemlighet?

Nu ska jag zappa lite och tvinga mig själv till att redigera klart grek-Taxi. Helst vill jag skriva på en ny roman. Risken finns att jag somnar vid datorn mitt i en mening. Desperat hemmafru med litterära ambitioner.

När tar man till flaskan?

Nu har jag och Melina suttit i telefon i tre timmar med mitt grekiska bokförlag och rättat den grekiska översättningen av min bok Taxi. Puh. Min bebis vill vara med i allt jag gör. Hon vägrar ligga och leka med sina gosedjur. Nu har jag missat mamma-barn-yogan. Synd. Det får bli en promenad i det gröna istället. Idag funderar jag på hur länge jag borde amma. När ska man ge upp amningen? Min grekiska förläggare menar att det är bättre med flaska för då får man sova på nätterna. Sex timmars nattsömn i sträck hade varit en dröm.

torsdag 4 september 2008

Tuff torsdag

Vet inte om jag vågar berätta om min dag. Gör det ändå för jag orkar inte skriva om annat just nu. Plåtade för Mama med min Melina. Lotta från Metro kom också och tog en snabb bylinebild. Den gamla såg ju för hemsk ut. Slingat krull med en kropp som är en blast from the past. Nu får jag hoppas att de tar en närbild istället för helkropp. Kom hem vid 16 och låg och gosade med min bebis i sängen i två timmar. Vi pratade, sjöng och skrattade. När hennes farmor kom var det dags att gå på mottagning för Cyperns president som är här på statsbesök. Jag gratulerade snubben för att de äntligen närmar sig en försoning med turkarna. Träffade också min 92-åriga kompis Sture Linnér som jag beundrar. Gick på Spoon-fest med J och sen satte vi oss på en krog bara vi två. Det var länge sen. Vi hann vara ensamma i fem minuter. Då stötte vi på en kompis och hade en trevlig pratstund. Hemma vid 22.00 och vår kärleksduva ligger och snusar i sovrummet. Snart ska jag gå in och lägga mig bredvid henne. Hålla henne i handen. Känna hennes andetag. Kyssa henne mjukt på pannan och somna som världens lyckligaste kvinna. Tack.

onsdag 3 september 2008

Jobba med sig själv

Min kompis Maria är höggravid. Underbart vacker och duktig släpar hon sig iväg till simhallen och simmar sista veckorna innan bebisen anländer. Hon berättar hur alla stirrar i badhuset. Häromdagen pekar en tjej på hennes mage och ropar: "Det är bra att du simmar!" Maria nickar. "Du borde yoga också" tillägger tjejen. Varpå Maria frågar: "Har du barn?" Tjejen svarar: "Nej, men jag jobbar med mig själv!"

Mammakilon

Till signaturen Ninni vill jag säga tack men att jag har 8 kg kvar av mina mammakilon. Idag ska ett bort. Jag ska ut och promenera med Mellie.

tisdag 2 september 2008

Skjuta upp

Hade tänkt gå på Baby-salsa idag men min granne avrådde för hon tycker Melina som snart fyller fyra månader är för liten. Då får det bli en promenad med busen istället. Hon är ljuvlig men oj vilket temperament. Idag hade jag tänkt betala räkningar men det måste jag skjuta upp. Prokrastinering, tror jag det heter. En psykologisk term för att man skjuter upp saker och ting som känns obehagliga. Vad skjuter ni upp?

Igår var Js fina familj här och de lagade renskav. Det är en ny upptäckt för mig och jag kan inte få nog. Nu slängde jag i mig allt som blev över från middagen igår. Melina sover äntligen men gnäller med jämna mellanrum så jag får springa in med nappen och klappa lite på huvudet. Ni är så gulliga med alla era tips och tricks. Tack.

måndag 1 september 2008

Snyft

Jag är en stolt mor. Det är så skönt att vi äntligen fått in rutinerna med vår bebis. Nu har jag försökt natta henne sen 19.00. Klockan är 21.03 och hon gråter fortfarande. Hur misslyckad får man vara? Angående mitt skrivande och hur jag får inspiration. Ja, ni. Skrivandet är just nu mitt enda andrum, min egna oas, mitt fönster mot världen, min sista sociala spelplan. En räddning för en småbarnsförälder. Nu måste jag dock skriva om språk för en inspirationsbok som Uppsala universitet ger ut. Det blir tufft med tanke på att mitt huvud är fullt av oouuaaauouaaaaa.

Kvinnoöden

Ser en fantastisk dokumentär om Maria Callas på Axess TV. Vilken kvinna! Vilket öde! Min lilla Melina är lika fascinerad och sitter som ett tänt ljus och njuter av den storslagna rösten och de divans dramatiska gester.

Mama

Kamrater och fosterlandsvänner, klicka här för att läsa min kolumn!

I övrigt blev jag nyss intervjuad av tidningen Mama med Melina i famnen som sabbade hela intervjun. Journalisten såg bedrövad ut. Bandet innehöll bara bebisskrik. Jag fick dåligt samvete för att min dotter är oartig och ouppfostrad. Jag får dåligt samvete för allt som sker.

Horoskop och drömmän

Oh Lord, ni måste läsa vad som står idag i mitt personliga horoskop:

"Your horoscope for September 1, 2008
If you have always felt the desire to do something as a writer, alexandra, now is the time to take the plunge. You certainly don't lack the imagination! The problem you have may be that you have more difficulties taking your prose seriously. Don't think so seriously about being a "Writer." Just write! And above all, don't hesitate to let people read what you write. A writer's group would be a great way for you to come out of hiding."

Dags att börja skriva bok. Igår såg vi klart säsong 4 på 24an. Jack Bauer dog och återuppstod och Tony Almeida - min drömman efter J - återförenades med sin gamla kärlek.De lyckades avvärja ett terroristattentat i sista sekund och jag kunde sova sött. Jag räknade i alla fall ut att jag sett nästan 100 timmar av 24an. Jag har aldrig förr fastnat så här. Jag räknade också ut att jag hade hunnit skriva klart en halv bok på dessa timmar. Eller så hade jag kunnat jobba som volontär med behövande eller vad fan som helst. Istället ägnade jag kvällarna åt 24. Till och med på BB under värkarbetet tittade jag på 24. Samtidigt är det ett bra tips till alla gravida och nyblivna föräldrar som inte går ut så mycket. Nu måste jag hitta säsong 5. Och det fort.