söndag 30 november 2008

Gildas gosse och den tibetanska bebisen

Nu har jag och Melina (6 mån) lekt tittut i hela lägenheten, gungat till mormors lilla kråka, flugit flygplan, nämnt alla fingrar vid namn, badat med ankorna, masserat med olja, kämpat med gröt, välling och amning och äntligen har hon somnat. Efter tio turer. Varje gång jag lämnar rummet sätter hon sig upp i sängen med Bouboulina i armarna och skriker. En sann motdemonstrant denna dag som sammandrabbningar ägt rum i vårt land. Att vi aldrig lär oss av historien. Dagens glada nyhet är att Gilda fått en frisk liten pojk. En kopia av sin vackra mor. Hon tackar för alla era hälsningar. God natt på första advent. Och låt oss hoppas på god nattsömn.

Den här bilden tog jag i Tibet när jag var gravid i fjärde månaden. Pojken låg övergiven och tyst i ett hörn. Han togs bara upp för att matas och bytas på. Av någon märklig anledning tänker jag ofta på honom.

Lycklig lördag och sömnlös söndag

Melinas syssling Maximus var på besök hos oss igår. Han är två veckor yngre och två kilo tyngre. Min fjäder äter som en sparv och då måste man kvittra alla sånger man kan för att hon ska öppna den lilla rosenmunnen. Det var kul att få återse min halvryska kusin Dimitris och hans ryska fru efter många år. Min syster Sofia kom också med sina ljuvliga knattar - Jordana och Leo så det blev en lyckad lördag med middag och mys. De sov över så det blev en sömnlös natt för oss alla med Melina som gnäller och gråter vid1, 3, 4, 5 och slutligen 6.30. Nu har min syster Sofia bakat bullar så hela Söder doftar och tagit ut Melina på promenad. Så fort de klev ut genom dörren somnade mitt busfrö. Typiskt. När hon är hemma lever hon rövare och vill bara ställa sig upp. Själv går jag snart i tusen bitar av trötthet. Vad ska jag ta mig till?

lördag 29 november 2008

Rör inte min bebis!

Har just skrivit en krönika i Babyvärlden. Rör inte min bebis! Klicka här och läs. Får man tafsa hur som helst på andras bebisar?

fredag 28 november 2008

Självbiografi

BlackVenom skriver:
Kanske dags att skriva en självbiografi om du nu inte redan har gjort det för då har ju jag skämt ut mig riktigt ordentligt.

Du har inte skämt ut dig men faktum är att min självbiografi "Bortom mammas gata"(Atlas) har fått fina priser och underbara recensioner. Den ingår också i litteraturantologin för gymnasiet, har använts på högskoleprov och finns även översatt till grekiska. Den borde alla läsa. Pocketupplagan har just tagit slut och ska tryckas i ny upplaga så fort jag skrivit ett nytt efterord. Den finns på bibliotek och man kan beställa den på nätet. För signerade julklappar kan ni maila mig. Nu har jag ont i nacken efter yogapass med Melina.

Snart skrivdags

Nu packar J det sista inför sin reportageresa till Botswana. Melina och jag blir ensamma kvar i kylan. Vad är väl en safariresa jämfört med smält snö och julpynt? Vi kommer säkert ha jätte-roligt här hemma. Igår blev jag smickrad för att en av Greklands största författare, Lena Manta, skriver om Taxi. Ni som kan grekiska. Klicka här.

Annars är det snart dags för mig att skriva en ny bok. Jag har redan en roman klar i datorn sen fem år tillbaka. Men den kommer nog att få vila i frid. Vad tycker ni att jag borde skriva?

När vi är i Thailand efter nyår och J är pappaledig ska jag börja skriva seriöst. Efter några uppfriskande dopp och stärkande yogaposer.

torsdag 27 november 2008

Kasta pengar i sjön...

Tog taxi till en konferens om patientsäkerhet. Taxichaffisen Siavash, en kemist från Iran, har två högutbildade söner. Båda sönerna sökte en massa jobb som de inte fick. Idag arbetar den ena som dataprogrammerare i Idaho och den andra i Manchester. "Att jag inte kunde få jobb som kemist gör inget. Det är priset jag får betala för min frihet", säger Siavash "men att mina söner som är uppväxta i Sverige inte får jobb för att de heter Dehghan är sorgligt. Det är inte vi som förlorar. Det är svenska skattebetalare som betalat mina barns dagis och skola. När det sen var dags för dem att betala tillbaka fick de inte chansen" aslutar föraren. Så tjänar andra länder på svenskt resursslöseri.

tisdag 25 november 2008

Taxi hem

Tog taxi hem från Råsunda. Föraren berättade att han förlorade sin fru i cancer 1999. Första gången hon fick beskedet var 1992. De hade levt ihop i 30 år. Till slut gav hon upp. Sen dess är han ensam. Han lever i deras gemensamma hem i Märsta, en villa på 200 kvm. "Det är bara jag och katten kvar" säger taxichaffisen och tystnar. "Mot slutet tog frun till flaskan. Jag kände spritlukten i sängen. Hon gömde flaskorna bakom böcker i bokhyllan. Smög med sitt beroende. Men jag förstår henne. Hon led. Sen dess har jag bara kört taxi. Någon ny kvinna behöver jag inte. Jag har redan upplevt den stora kärleken."

AIK

Strax ska jag iväg för att föreläsa för AIKs alla styrelser. Gnaget here I come. Utan snowboots.

För att kunna gå långt i livet...

Stod och valde mellan ett par curlingstövlar och snowboots. Det blev billiga snowboots. Förmodligen världens fulaste skor. Men vad gör man inte för att klara av att dra vagn i snömodden.

Sex för sprit

LARM: Unga tjejer har sex – för sprit (metro.se) Läs detta. Nu har jag snöat in på detta med alkoholens skadeverkningar. Vi har en traumatisk relation till sprit i det här landet. Från ungdomsfylla till döende alkisar på parkbänkar. Igår vann min favorit PO Enquist Augustpriset för sin självbiografiska skildring om kampen med spriten. Förra året borde priset gått till Augustnominerade Åsa Lindeborg som skrev om sin alkoholiserade pappa. Det säger en del om vår alkoholkultur.

måndag 24 november 2008

Knarkande skrivande geni

Såg dokumentären "Gonzo- the life and work of Dr. Hunter S Thompson". Ännu ett geni, manligt så klart, som skrev imponerande artiklar och böcker. Han knarkade dygnet runt, knaprade piller, rökte gräs och blev hög på hallucinogena preparat typ LSD. Till slut sköt han sig själv. I dokumentären läser hans vän Johnny Depp och han hyllas av Tom Wolfe och andra storheter. Filmen "Fear and Loathing in Las Vegas" handlar om hans liv.

Spritförbud för kvinnofriden

Såg supercoola Charlotte Rampling ta emot bronshästen på Filmfestivalen och inspirerades av hennes intelligens, skönhet och hennes trygghet i att åldras med värdighet. Sen tog vi en oxtunga på Sturehof. Hela stan låg i dvala. När jag åkte hem vid 22 genom ett sovande vinterlandskap anade jag inte vad som väntade hemma. En aktiv bebis som vägrar vila och kryper runt i sängen, sliter sin mamma i håret, petar i ögonen, sjunger i örat och försöker ställa sig upp mitt i natten. I tidningarna läser jag om en Dramatenstjärna som slagit sin fru sönder och samman. Det tar aldrig slut. Han skyller på att de var berusade. I hans hem hittades även knark. Alkohol är till större skada än nytta i vårt samhället. Kanske dags för spritförbud igen. Så får fruarna vara ifred.

söndag 23 november 2008

Valentino - the movie

Har just sett dokumentärfilmen Valentino - The Last Emperor på Stockholms Filmfestival. Helt fantastisk film. Ni måste se den. En visuell fest och en lektion i målmedvetenhet, mode och mästerskap. Som alla andra genier hade Valentino också en man som stod i hans skugga och roddade och krattade åt honom. Den här filmen handlar lika mycket om Valentinos livskamrat Giancarlo Giammetti.

Ikväll ska jag se The dutchess med Charlotte Rampling som kommer att vara på plats och svara på frågor. Jag älskar Charlotte -snygg, sexig, sofistikerad.

Först ska jag fika med Melina och J som är på stan. Bizou Bizou.

lördag 22 november 2008

Fas 44 A bad hairday!

Intervjuade filmaren Matt Wolf från New York igår kväll på Filmfestivalens Face 2 Face. Matt har gjort en fin dokumentär om geniet Arthur Russel som dog i AIDS 1992. Sen åt jag middag med min syster Sofia, min pappa och min kompis Suzanna på Mancini som är en av stans bästa italienare. Deras chokladsufflé överträffar det mesta och deras vinkällare är imponerande. Somnade 22.11. Vaknade 33 gånger i natt. Min flinga är inne i fas 44. Relationsfasen. Hon gnäller och gråter och kaxar. Vägrar sova, vägrar äta. Mammas famn är det enda som duger och seriesnutta. Nu blev vi tvungna att byta barnsäng för att hon har börjat ställa sig upp, blott sex månader gammal. Imorse när jag vaknade möttes jag av ett fett snötäcke och ett litet troll:

Jag som bitvis beklagat mig över min dotters hårlösa hägring kunde inte tro mina ögon.

Mycket kan hända över en natt.

Sen var det inget kul längre.

Nu ska jag till Rissne för att föreläsa, sen storhandla (mest barnmat och blöjor), sen gå på tårtkalas hos Anette, sen laga middag, skriva Metro-kolumn, artikel om Aten och se en film. Däremellan ska Melina ammas och bytas och läggas. Vad gör ni en lördag som denna?

fredag 21 november 2008

Foton från förorten

Här kommer bilder från igår som Jannis Politidis tog på Rinkeby torg. Skön snubbe som är hund- och bebisfotograf egentligen. Han har även plåtat Mikael Persbrandt. Vilken kategori han tillhör vågar jag inte gissa.

Kan man mosa ananas och banan till bebisen?

Inte om den har grekiska gener. Då vill den ha souvlaki.

Merhaba tanterna som vet allt om barnmat:

torsdag 20 november 2008

We shall overcome...

Sitter hemma hos mamma i Rinkeby. Melina sover middag i mammas säng. Vi har ätit bönsoppa och jag klämde en falafel i pizzerian på torget hos min kompis Adnan. Det känns så konstigt att vara här. Så fort jag kliver av tunnelbanan blir jag ett barn igen. Eller tonåring. Passerar aldrig konditoriet där de grekiska skvallergubbarna satt och kommenterade alla som gick förbi. "Där går Jannis dotter, ja henne ska jag berätta om..." Det räckte att man hade setts snacka med en killkompis för att ryktesspridningen skulle ta fart. Nu sitter det mest somaliska gubbar där som kanske skvallrar om somaliska flickor. Annars är det inte många kvar. Ut med de gamla och in med de nya. Apostolis i sin städjacka ser ut som en bongotrumma i ansiktet. "Det är tänderna" förklarar han. "De måste lagas..." En annan klasskamrat känner jag knappt igen. Han har tappat allt hår. Och Hassan min gamla arbetskamrat från Mc Donalds är numera vithårig. Kön till moskén ringlar sig utmed posten. Tanter torkar tårarna. Folk tar farväl av de som ska pilgrimsvandra i Mecka. En ung kille vid grönsakståndet ropar mitt namn. Han kommer från Uzbekistan. En farbror från Azerbadjan prutar på paprikorna. Jag snackar ryska med honom men han pratar mest turkiska. De flesta är nya här. Ingen minns när Birgit Friggebo och Carl Bildt bad oss sjunga "We shall overcome" i Folkets Hus. Min gamla Bullerby är sig inte längre lik.

Då och Nu:

Filmfestivalen-freak

Filmfestivalen börjar. Det brukar vara årets höjdpunkt för min del. I år är det annorlunda. Har inte ens hunnit hämta programmet. Invigningsfilmens skapare Darren Arronowsky hängde jag med i New York. Vi spelade biljard på Lower East Side och tränade yoga på Jivamukhti. Frågan är hur man ser film med en sexmånadersbebis?

onsdag 19 november 2008

Välkomna vintern

Snöflingorna dansar chacha utanför mitt fönster. Vilda vintern är här. Jag har just föreläst i Eskilstuna för en publik i alla åldrar och kulörer. Nu sitter jag på tåget och skyndar hem till min lilla lycka. Det rycker i hjärtat av längtan till mitt hjärta som snusar rytmiskt i sin säng vid min. Tuff tuff tåget skynda skynda hem.

I förrgår presenterade jag min bok i Aten och där var det vår:

Boksignering i Aten i förrgår.
Med ett jag-tänker-på-annat-leende eller försöker-se-avslappnad-ut-fast-jag-är-nervös...

Gravid och bedragen Del 2

H�ll i er. Nu har min v�ninna ringt och ber�ttat forts�ttningen.� Fem minuter efter uth�ngningen p� Facebook ringer hennes man fr�n jobbet och undrar hur hon kunde vara s� grym mot �lskarinnan. Sj�lv har han inget FB-konto. Tio minuter senare ringer �lskarinnans sambo och hotar min gravida kompis med att han ska st�mma henne f�r f�rtal och �rekr�nkning. Gilda har i alla fall best�mt sig f�r att l�mna sin man. Helt r�tt anser jag. Varf�r leva i en l�gn? �lskarinnan visste hela tiden att hon v�nsterprasslade med en nygift man. Vart har den kvinnliga solidariteten och systerskapet tagit v�gen? Och sist men inte minst, mannen var �ven han min kompis. Jag skriver i f�rfluten tid f�r att jag inte hur jag nu ska f�rh�lla mig till honom?

Foto: Theresia K�hlin

tisdag 18 november 2008

En bedragen, gravid kvinnas Facebook-hämnd

Min höggravida väninna som väntar bebis om en vecka upptäckte nyss att hennes man är otrogen. De gifte sig i våras men det visar sig nu att han hela tiden haft en älskarinna på jobbet. Min väninna, låt oss kalla henne Gilda, har ägnat sig åt avancerat detektivarbete och slutligen funnit alla bevis hon behövde. Sms, foton i datorns papperskorg, mail, gömda telefonkort, koder etc. Hon har hela tiden misstänkt att något pågår och ständigt frågat sin man som avfärdat henne som paranoid och svartsjuk. Nu visar det sig att hon haft rätt. När chocken lagt sig söker hon upp den 24-åriga älskarinnan på Facebook. Älskarinnan lever i ett samboförhållande. Gilda formulerar ett dräpande brev som blottlägger hela historien och avslöjar att tjejen är tillsammans med en 45-årig gift man som väntar barn. Detta sänder Gilda till älskarinnans alla FB-vänner samt sambo från anonymt nyskapat konto. Inklusive bildbevis. Vad tycker ni? Gjorde hon rätt?

News from abroad

Har just matat Melina med risgröt och mosat päron. Nu sover hon sött.

I förrgår när jag var med i grekisk TV och talade Taxi blev jag sminkad av Len som är från Göteborg. Världens gulligaste människa som numera bor i Aten. Det kändes tryggt att snacka svenska innan uppträdandet.

Samma kväll mötte jag min vän Renos Haralambidis, en av Greklands bästa skådespelare som dessutom var den som läste ur Taxi på grekiska inför en hänförd publik:
Nu måste jag städa och packa upp. Moore to come.

måndag 17 november 2008

Back on Track

Nu är jag hemma igen. J köpte blommor till både mig och Melina.

Bilden  är tagen av Theresia Köhlin.

Så fort jag klev in genom dörren med min sockervadd i armarna knäppte jag på TVn. Inom loppet av fem minuter fick Zlatan guldbollen och tre andra priser. Vilken lirare! Nu är han historisk då ingen annan svensk fotbollsspelare plockat tre guldbollar tidigare. Jag är rädd att han kommer kamma hem minst tio till de närmaste åren för någon större konkurrens verkar han inte ha. Med dessa visdomsord kysser jag er god natt.

söndag 16 november 2008

Bloggar vid havet

Sitter framfor datorn med havet som breder ut sig utanfor. Havet forenas med himlen och solen skiner. Det doftar rosmarin och basilika. Mina kompisar bjuder pa sondagsmiddag i Pireus. En bit bort ar det svensk julbazaar med lussebullar och pepparkakor. Mamma och Melina njuter och snart ska vi packa for imorgon flyger vi hem igen. Da kommer bilder och skvaller en masse.Varma pussar till er alla.

Det är inte lätt att plåta i motljus men här är vi nu.

tisdag 11 november 2008

Athens calling

Aten bubblar. Jag lanserar Taxi som presenteras imorgon med stort releaseparty. Stressigt men kul. Snart hemma med massa roliga bilder. Love u all.

Jag försökte ta en bild på dagens outfit men det misslyckades...

fredag 7 november 2008

Galabilder

Det blev en svinrygg till slut. Här backstage på Mobilgalan:

Melina önskar mamma lycka till:

Trots att svart inte är min färg är det ett säkert kort:

Vincent uppträdde på galan. Superduktig. Men jag presenterade honom som son till Pontus Enhörning. Vilket han inte är. Vincent har aldrig träffat Enhörning. Det är Roger Pontare som är hans pappa. Så pinsamt. Amningshjärna stavas det.

Lyckligtvis tog Vincent det hela med ro. Puh.

Nu packar jag och åker till Aten med Melina och min mamma för lite sol, lite socialt samspel och en del jobb. Filakia så länge.

torsdag 6 november 2008

Från mobilgalan...

Underbara, älskade bloggvänner. Nu ska jag leda en glammig mobilgala. Ska slinka in i ett svart sidenfodral, har fått en fin Audrey Hepburn-håruppsättning och ska trippa runt på mina röda miu mius. Min lilla snäcka är hemma med pappa och jag önskar hon kunde vara här och förgylla min tillvaro ytterligare. Idag fick hon smaka mosad banan för första gången och det var populärt. Annars kan jag rapportera att hon står i yogaposen hunden - redan. Hon älskar sladdar och rycker i alla hon ser där hemma så det är strax dags att säkra hemmet. Wish me luck. Nu ska jag upp på scen.

onsdag 5 november 2008

Vote for me I'll set you free!

Barack Hussein Obama är USAs president! Jag är så glad att jag gråter. Det känns som om jag själv blivit president. Så många år av kamp och lidande har lönat sig.

När Obama föddes var blandäktenskap mellan svarta och vita förbjudna i många delstaster. Svarta män som fick barn med vita kvinnor hängdes och lynchades. Obamas släktingar berättar att de inte fick gå i samma skolor eller åka samma bussar som vita. På bara ett liv har så mycket förändrats. Obama är inte bara svart, han har även ett arabiskt/muslimskt namn, samma namn som USAs senaste ärkefiende. Snacka om ett land som inte är ytligt. Snacka om ett fördomsfritt folk som valde sonen till en invandrare, uppväxt med en ensamstående mamma, till världens viktigaste post. Amerikaner har just visat att de är färgblinda i praktiken.

Alla mina invandrarkompisar ringer och gratulerar. Det är som om vi alla blivit presidenter över en natt. Vi gör segertecken. Äntligen en av oss. Äntligen är det vår tur. När statsminister Fredrik Reinfeldt får frågan om någon invandrare skulle kunna bli statsminister i Sverige blir hans svar att han ju också är invandrare några generationer tillbaka. Nu vill plötsligt alla tillhöra minoriteterna. Bra försök Fredrik men det räcker inte.

Kavla istället upp ärmarna och härma allt USA gjort. Från kvotering till mångfaldsplaner. God Bless America!



Klicka här för att lyssna på och läsa Obamas segertal. En uppvisning i retorik som genomsyras av en värmande vi-känsla.

tisdag 4 november 2008

Min busenkla bönsoppa till Obama

Var i Linköping en sväng och föreläste om mångfald och jämställdhet. Hemma slängde jag ihop min godaste grekiska bönsoppa med min bebis i famnen. Ni måste prova den. Den blir godare för var dag den står. Bryn lök, vitlök, hackade morötter, selleri, potatis och de grönsaker du har i skafferiet och häll i vita bönor som stått i vatten i några timmar. Låt koka upp med lite krossade tomater och krydda med salt, peppar, lagerblad, persilja. Låt koka ganska länge och avnjut med gott bröd och fårost. Nu när min bebis somnat ska jag titta på valvakorna. Hela den svenska journalistkåren har åkt till USA för att bevaka valet. Det ska bli kul att få vara med om detta historiska ögonblick när en färgad för första gången blir president i immigrantlandet. Hurra!

A black man in the White House!

En fin, röd dag

Idag har jag en fin röd klänning på mig. Min dotter älskar den. Ska plåta den så ni får se. Har gjort illa mina händer. Lyckas alltid gå in i väggar, skåp och dörrar med händerna före. Angående chokladbrödet måste ni skämta. Jag har självklart inte bakat brödet själv - surdeg och allt. Nej, jag knallade in på bageriet. Man måste vara realistisk. Inte hinner man baka med en bebis och en blogg.                                                                                                     

måndag 3 november 2008

chokladbröd

Äter chokladbröd just nu gjort på surdeg, fikon, nötter och bitar av mörk choklad. Istället för att gå på mamma-barn-gympan sitter jag på soffan och väntar på att mitt lilla frö ska vakna.

Halal-TV

Ikväll ska jag titta på Halal-TV i SVT2. Programmet som leds av tre muslimska kvinnor i slöja, Dalia, Khadiga och Cherin, har kritiserats av Dilsa Demirbag-Sten. Som vanligt skulle man kunna säga. Dilsa tycker bara att invandrare som bor på Stureplan ska få synas. När högern letade alibi, någon som kunde formulera vad de blott vågade tänka fann de Dilsa. Halleluja! Till Metro säger debattören Dilsa: "Nästa gång kan de låta...tre nazister styra innehållet." Hur kan man jämföra tre muslimska tjejer - en tandsköterska, en juridikstudent och en läkarstudent -med nazister vars mål är massmord på delar av befolkningen? I tidningarna diskuteras huruvida tjejerna är representativa. När senast undrade man det när det gäller göteborska gubbar i TV? Och varför skulle en pingstvän vara mer objektiv än en kvinna som ber mot Mecka?  Så länge de delar demokratiska värderingar och är emot hardcoremusslor är de välkomna i min TV-ruta. Själv är jag nyfiken på resultatet och tycker att det är bra att tre invandrartjejer äntligen får ordet. Hur de lyckas förvalta det får vi se ikväll.Vi kan väl recensera programmet ihop?

söndag 2 november 2008

Vem tog min väska?

Igår satt jag på tunnelbanan och gullade som vanligt med min lilla honungshumla. När jag är med min Melina förlorar allting annat sin betydelse. Vi klev lyckligtvis av när det var dags men när jag letade efter hennes napp insåg jag att min handväska var borta. Jag lyckades helt enkelt glömma den på tunnelbanesätet. I väskan låg halva mitt liv. Kalender, plånbok med pengar, kontokort, id-kort, blöjor, nappflaskor, napp, nalle, våtservetter och mobil, hemnycklar.  Förtvivlat berättade jag för Fatme i spärren som ringde alla hon kunde utan framgång. Fem minuter senare hördes ett utrop i hennes lilla glasbås: "Alexandra Pascalidous borttappade väska har lämnats in i Liljeholmens tunnelbana, i södra spärren." Min förlorade väska var bara ute på en egen roadtrip längs röda linjen. Tio minuter senare kunde jag pusta ut, låsa upp hemdörren och upptäcka att inget försvunnit ur väskan. Förgäves letade jag efter någon liten lapp med namn och nummer till den goda människa som hittade väskan och lämnade in den. Nu efterlyser jag denne medmänniska för att få tacka. Snälla du hör av dig.

Me, my Mac and I

Det blev en Mac till slut. Vit och vacker. Nu försöker jag tränga in i dess tankebanor. Som gammal PC-användare måste jag tänka om. Nu börjar jag om från början. Hade inte säkerhetskopierat någonting så jag saknar alla mina artiklar, påbörjade bokprojekt, kalendrar och bilder. Jag vet inte vad jag har bokat in i veckan, vilken tid jag ska tala i Linköping eller var jag ska föreläsa för utländska doktorander på fredag. Mitt liv är ett blankt blad.

lördag 1 november 2008

Efterlysning efter Datakrasch!

Nu har min dator d�tt. Jag har just k�pt en ny och har inga mailadresser och inga telefonr. och uppgifter till veckans bokningar. Alla ni som vet att vi ska tr�ffas, sn�lla maila eller h�r av er - annars �r risken stor att jag inte dyker upp d� jag inte ens har tillg�ng till min gamla kalender som finn i den d�da datorn.