lördag 20 december 2008

Julledsnad botas med Julgodis

Jessica, jag är så ledsen för din pappa men jag vill gärna tro att människor vi älskar aldrig riktigt lämnar oss. Han finns säkert där uppe någonstans och vakar över dig. Själv tillhör jag skaran som lätt blir ledsna när det lackar mot Jul. Min barndoms Jular var inga Fanny & Alexander-jular. Jag saknade pappa som var i livet men aldrig var där. Det var ensamt och sparsamt och jag kände mig mest som "Flickan med svavelstickorna" som gick runt i kylan och kikade in genom alla fina fönster på lyckliga familjer och deras ståtliga julgranar, deras dignande middagsbord, deras julklappar, deras rim och hjärtliga skratt. Sen minns jag julen för 10 år sen. Då gjorde jag Uppesittarkväll med Anders Lundin i SVT. Perfekt för mig som helst jobbar på julen. Men det drömprojektet slutade med nazistiska mordhot och rasister som skickade kartongvis med brev till TV med budskapet: "Låt inte svartskallen smutsa ner den svenska julen!" Sen firade jag nyår i New York för att komma hem till löpsedlar där nazister stod utanför min hemdörr. Men det är aldrig för sent att få en lycklig barndom heter det så jag rycker upp mig, flyr inte julen i år som jag brukar, utan konfronterar min ångest och satsar på min lilla familj med Melina och Johan. Idag åt vi traditionellt julbord på Långholmens Värdshus tillsammans med min vän Torsten.

Julgodiset var dödligt gott...

Det var årets första julbord och jag gick säkert sex varv runt sillen. Det svenska julbordet slår allt annat i världen. Trust me. Jag har provat all världens julmat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar