lördag 31 januari 2009

Lever Flodis?

Var på Teatergrillen med mina underbara tjejkompisar.

Annika t.h. om mig är en ganska ny kompis. Hon överraskade mig med att hon började prata om Flodis. Jag var bara ett barn och Flodis var stor och cool. Och älksvärd på något sätt. Han gick där som en annan "dude" med sitt långa hår och sitt sköna leende och jag minns att tjejer i hans ålder var kära i honom. Hans mamma var finsk och hans pappa marockan. Flodis bodde på min gård i Rinkeby. Vi gick i samma skola. Knutbyskolan. Det låter värre än vad det var. Flodis ruskade mig huvudet. Han gick i sexan när jag gick i trean tror jag. Nu visar det sig att Annika var kompis med honom. Jag har inte sett Flodis sen jag gick i mellanstadiet. Nu har jag bestämt mig för att ta reda på om han lever.

fredag 30 januari 2009

Hallunda-Hallsberg-Hem

Nu har jag föreläst i Örebro för 400 pers från kommun- och näringsliv. Ämnet var Mångfaldens myspys och missar. Kloka blickar, skön stämning. Sen snabbt in i en taxi. Föraren från Bagdad hade studerat på scenskolan i Warzawa i sex år. Högutbildad regissör, flytande på arabiska, polska, ryska, svenska. Nu taxichaffis i Örebro. Bytte tåg i Hallsberg. Vilken ödesmättad plats. En transithall för tågresenärer. Nu ska jag hem, hämta och lämna, äta middag med mina tjejkompisar och stupa i säng. Nu har jag hållit igång sen sex imorse. Non-stop. Hur orkar jag? En ensam natt kvar här hemma och sen en sista natt på flyget.

torsdag 29 januari 2009

Hallå Hallunda

Åkte till Hallunda för ett författarframträdande på biblioteket men när jag kom dit lockades jag till salen intill. Där pågick ett svenskt romskt bröllop.

Flera hundra gäster firade brudparet Soraya och Alexander. Jag smet in, folk kände igen mig, ville kramas och prata och jag tog fram kameran:

 Sen gick jag till mitt:

När jag kom hem väntade detta mail:

"Tack för värmen och ljuset som du tog med dig in i den kalla och kala lokalen! Det var en stund med dörrar öppnade till hoppets grönskande ängar och de goda minnenas oceaner.
När du berättade om din dotter väcktes mina minnen till livs - minnen om min älskade Isabella när hon var liten.
Hon vandrade åter in i mitt huvud och var åtta månader och livlig och strålande och min längtans låga gjorde sig åter obrukbar.
Jag önskar dig all lycka på din väg genom livets farofyllda farvatten och även att du orkar bära din optimistiska fackla förbi alla oväntade sorger.
Hälsar Raul

Raul, I love you!

onsdag 28 januari 2009

Vem har sagt att folk inte bryr sig?

Föreläste i Årby, Eskilstuna och blev alldeles upprymd och hoppfull inför det engagerade auditoriet som bestod av unga och gamla mellan 1-79 år. Nya och gamla svenskar, grabbar med örhängen och kepsar, kvinnor med och utan slöjor, en gravid, en diakonissa, en regimkritisk kinesisk professor, eldsjälen Eskil, sköna Helena, Albert från Kosovo, tjejerna som paketerar Skogaholmslimporna, kloka Hanna, bibliotekarien Kurt och alla andra underbara människor som denna kväll slöt upp för att diskutera demokrati med mig. Tack. Nu hem och brottas med lillsyrran och hennes fina fästman.

Fyra nätter kvar utan min Melina.

Min multikultiblogg

Tack Ichkebab för tipset. Nu kan ni skrolla ner i sidokolumnen och där se vilka som besöker min blogg. Supercoolt. Kanske borde jag börja blogga på olika språk. Nu sitter jag på tåget till Eskilstuna. Ska föreläsa om demokrati. Denna eviga strävan som krävt miljoner människoliv och oändligt lidande men som vi ändå inte kan ta för givet. Demokratin måste vi ständigt återerövra. Tog taxi till tåget. Det var Josef som körde. Ni som har läst Taxi vet vem det är. "De kallar mig Hollywood". Han kör bara extra numera. I huvudsak kör han lastbil genom Europa. Lastbilen är hans hem. Där lagar han sin mat, där sover han, där arbetar han. När jag frågar hur han mår svarar han snabbt: "Bra, bortsett från att jag är ensam, uttråkad och fattig."

Svar till Linda

Vaknade sex. Ringer Thailand men inget svar. Det värsta med bebisar är att de inte kan prata och inte har egna mobiler. Egen blogg har ju min dotter redan och hon har gått om mig på topplistan ser jag. Försöker skriva men jag är ett blankt blad. Tabula rasa. Tom. Avstängd. Jag kan svara på Lindas fråga: Det är gratis att blogga.

tisdag 27 januari 2009

Morotskaka express

Händer konstiga saker här. Dimitra och jag äter marsipanchoklad. Theo kommer in efter två timmars brottningsträning och serverar oss var sin soppskål med glass - Crema di Mascarpone. "Oj så mycket glass"säger jag och lillsyrran samtidigt som vi tömmer glassskålen. Nu ringer Dimitras mobil. Hon måste springa ner på gatan för att hennes kompis har kört hit med morotskaka. Ursäkta? "Hon har bakat åt oss" säger Dimitra med beundran i rösten. Jag förstår inte. Är det drop-in-en-kaka? Är vi gravida? Eller nyförlösta i behov av uppmuntrande bakverk? Vad är det för fel på mina kompisar som aldrig ringer en vardag vid tio på kvällen och just har bakat en tårta åt mig? Kaka-express är här nu. Detoxen är ett minne blott.

119 timmar

Avbokade kvällens middag på Lydmar, pratade med min kompis som hyrt ett hus på Bali och bestämde att vi hälsar på. Betalade räkningar, tog telefonsamtal och övertalade Dimitra att hoppa över sitt gympass för att umgås med mig. Hon bjöd på linssoppa och färskpressad juice på beställning. Man måste alltid få i sig c-vitamin för att kroppen ska kunna ta upp järnet i maten. Mitt liv känns meningslöst. Melinalöst. Livet utan Melina är ensamt. Var jag så här ensam innan hon kom in i mitt liv? Gick genom Skrapan och de hundra barnvagnarna och undrade om jag i själva verket bara hade drömt ihop min egen bebis. Tiden tröstar: 119 timmar kvar tills jag håller mitt frö i famnen.

Hos lillasyster Dimitra

Lyckligt lottad. Det är jag. Min lillasyster Dimitra knäcker Martha Stewart i huslighet. Efter sitt sena träningspass kom hon hem 21.30 och slängde ihop en läcker lasagne som vi åt strax innan midnatt. Hennes hunkiga fästman Theo underhöll ett utsvultet middagsällskap och sen slocknade jag i gästrummet. Till frukost serverades jag tea & scones med marmelader av alla slag. Om jag inte lidit av smärtsam saknad efter Melina hade jag bosatt mig här. Min älskade J rapporterar om deras tillvaro i sin nya blogg Melina och Pappa. Nu är det bara fem dagar kvar tills vi möts igen.

måndag 26 januari 2009

Sömnlös sen två dagar

Jag älskar tidningar. Att bara sitta på ett flyg i tretton timmar och läsa tidningar på grekiska, engelska, franska, spanska, svenska är ett av mina största nöjen. Den här tidningskörden plöjde jag på hemvägen:

Utsikten från mammas fönster. Bilden tagen åtta på morgonen:

Den här tidningen låg på köksbordet hos mamma:

Längtan

God dag Vinter!

Melina och J tar en strandpromenad när jag ringer klockan fem svensk tid i den svarta gryningen. Rinkeby sover. Jag fryser ända in i benmärgen. Här hemma är allt som vanligt. Underbart med familj och vänner som jag saknat. På nyheterna ser jag att Sverigedemokraterna demonstrerar. Så otrendigt. När världen går mot mer mångfald knyter de näven för enfald.

lördag 24 januari 2009

Ensam hemresa

Packar lätt. Lämnar mitt hjärta i Samui för att komma hem på jobb i en vecka. Ett vredgat, tropiskt regn piskar terassen där jag sitter. Gud gråter. Men jag får trösta mig med att jag ska hem till mamma. Sova i hennes varma vrå i Rinkeby och hos min syster på Söder. Kanske hos syster Sofia i Kista också så jag kan leka med mina söta syskonbarn. Vi ses i slasket. Kärlek.

fredag 23 januari 2009

Dyster daytrip

Tog en daytrip till Marina parken tillsammans med indisk-engelska Reena som lämnat ett destruktivt förhållande bakom sig och kommit till Thailand i två månader för att glömma. Själv kunde jag inte glömma min bebis i en minut. Led mig igenom hela dagsturen. Spydde nästan på speedboaten, av saknad. Det är en ny känsla.

Susan från Sidney berättade att hon har två barn. "Nice" svarade jag lagom engagerat. "It's not nice at all" svarade hon desto mer engagerat och visade bild på sin 18-årige son tillsammans med en söt blondin. "Hon är prostituerad. Kan du fatta? Och hennes mamma drev en bordell i många år. Min son är förlorad. Njut av din dotter nu när du kan för du vet inte vad som väntar." Jag drog mig undan i skuggan och läste min bok istället och längtade tillbaka till vår lilla hydda. Varför möter jag så många hawaianer här? Jo för att de kommer hit för att fixa sina tänder. Tandläkarna i USA är tydligen superdyra så det lönar sig att ta flyget till Thailand, semestra, fixa tänderna och åka hem med ett nytt colgate-smile. Det enda som fick mig att le var krabban nedan:

Dagens höjdpunkt var återföreningen med M & J. Dagsturen var inte värd saknaden. Havet går inte att jämföra med Greklands kristallklara turkosa vatten. Har jag fått hemlängtan? Jag som känner mig mest hemma när jag är långt hemifrån?

torsdag 22 januari 2009

Bikinistopp och bloggkritik

Ann-Katrin klagar på att jag inte skriver kritiskt och Ichkebab på att jag blivit för morsig. Jag förstår er. Ni kan bla. läsa mina Metro-krönikor där jag är både kritisk och politisk. I övrigt går livet i faser. Jag har lärt mig att leva i nuet, njuta av stunden och fokusera på faserna. Just nu är min dotter viktigast i världen. Jag försöker vara en god förälder och förebild. Vi har kommit till Thailand för att ägna oss åt varandra och spendera tid på det väsentliga just nu- vår lilla familj. Thailand är barnvänligt, billigt och varmt. Här kan min dotter gå naken, vi slipper stressen och kan följa hennes rytm. Barnprostitutionen som är ett tragiskt kapitel här och orättvisorna har jag skrivit om och det krossar mitt hjärta men vi hyr ett hus bortom barerna och människohandeln. Ändå kan man inte blunda bort verkligheten.Vi försöker gynna de lokala entreprenörerna. Thailand behöver turisterna. De etiska turisterna som inte är här för att utnyttja flickebarn och förnedra den värdighet de har kvar. Att jag ägnar min egen tid åt yoga är ett sätt för mig att bli en bättre mor och människa. Att ni fått se mig i bikini är ofrånkomligt då det är dagens outfit varje dag. Hade jag varit i Alperna hade ni fått bild på pjäskorna. Att bloggen blivit morsig är en naturlig konsekvens. Moderskapet är en ny identitet som jag iklätt mig med stolthet och ödmjukhet. Det betyder dock inte att jag förlorat alla andra identiteter, intressen eller min hjärnkapacitet. Min blogg är min vardag. Jag är mamma, jag skriver på min femte bok och mina artiklar. När jag börjar jobba heltid igen blir bloggen en annan. Det viktigaste jag lärt mig i livet är att man inte kan vara alla till lags. Hoppas ni njuter av bloggen lika mycket som jag njuter av livet. För det finns ingenting man kan ta för givet. Det enda som finns är här och nu. Morgondagen kanske aldrig kommer.

Detox dag 3

Simmade en kvart, tränade Anusara-yoga i nästan två timmar och åt min råkost som en utsvulten kanin. Anusara-yoga ämnar öppna hjärtat så det är mycket bakåtböjningar, bryggor men också vila i huvudstående som är otroligt skönt. Dr Alister vägde mig och jag har gått ner ett kg. Det får räcka så. Imorgon börjar jag äta som vanligt. Nästan. Fick ett matschema som jag kommer missköta. Idag bestämde jag också att vi ska åka till Singapore en sväng för jag lärde känna en supercool tjej därifrån. Och att jag ska på surfing-yoga-retreat för kvinnor på Hawai under 2009. Med Melina så klart. Nu måste jag sluta skriva för hon står upp och lyfter ena benet som en sann yogi. Sänder er sol.

onsdag 21 januari 2009

BMI & Obamania

Suss skrev:
Du har enligt dina mått ett BMI på 21,5. BMI-gränserna är: Under 20 - underviktig, 20-25 normalviktig, 25-30 överviktig osv. GRATTIS till dig som har en åttamånaders tös och ett BMI på 21! Jag avundas dig... Själv rastar jag "volangerna" varenda dag i hopp om att jag ska komma därhän jag också. Tills dess är jag tjock och glad! =)

Det var det roligaste jag läst på länge. "Rasta volangerna varenda dag" -underbar metafor! Suss och alla ni andra BMI-kännare - jag litar och lyssnar på er. Detoxkonsulten kanske har anorektiska ideal. Dessa passar inte mig. Dagens lunch: Kall, kryddig gazpacho med grönsaker. Living food:

Dagens middag, ännu mera grönsaker med grönsaker och vitlöksdipp:

Just nu råder Obamania här. Afroamerikanerna har på några decennier gått från plantagen till presidentposten. Det är något att fira för oss alla. Läs min kolumn om andra sidan kriget här. Hoppas Obama är den fredsduva vi alla väntat på.

Michelle O knäcker! På plats var också min största idol:
Muhammed Ali - The greatest! Människorättskämpe som banade väg för Obama!
Hela världen står i givakt. Ovan bild från Kenya.

tisdag 20 januari 2009

Stor i orden men liten på jorden

För att svara på er fråga: Jag är lika lång som Madonna. Inte mer att skryta med än 1,60 cm när jag är glad. Vikt 55 kg. Så fort jag kom hem från Detoxen stekte J ägg och bacon. Gissa vem som tog en tugga. Nu dricker jag ingefärsté. Detoxen är mer ett experiment än blodigt allvar för min del. Med träning kommer jag i superform.

Dag 1 Detoxa eller dö

Lite stretching vid poolen innan läkarbesöket. Det var innan jag visste vad som väntade. Dr Alister förespråkar fasta och tycker jag är en tönt som väljer Raw/ Living Food-detoxen. I tre dagar ska jag alltså enbart äta två mål mat om dagen bestående av råa grönsaker. Till detta fruktdrinkar, vitamintillskott, vatten.
Vågen visade 55,2 kg. BMI 28,9. Säger mig ingenting men Alister menar att jag måste gå ner 5 kg. Hur fan ska jag göra det? Fattar han att jag redan gått ner 23 kg sen förlossningen utan att skära ner på choklad, glass och godis? Det tycker jag är värt att fira. Vad är det för anorexia-ställe jag hamnat på? Jag vill gå ner två kg utan att göra avkall på mat. Jag har tydligen lågt blodtryck och ska undvika Hot Yoga och ångbastun. Jag ska börja dagen, resten av livet, med äppelcidervinäger med honung i varmvatten.

Nu dricker jag vitamindrinkar och sväljer 30 tabletter med allt från psylliumfrön till magnesium. Jag som annars inte ens tar en treo. Värst av allt är att jag blev blåst på Tarmsköljningen för att jag nyligen  utsattes för ett kejsarsnitt. Därför får jag bara manuell detox:
Ett detox-yogapass, en simtur, lite skrivande i skuggan och snart ska jag hem till min bebis. Dr. Alister sa att jag ska sluta amma henne på nätterna. "Enough" konstaterade han när jag beklagade mig över sömnbristen. Samtidigt fastslog han att mitt hälsotillstånd och min kropp är sällsynt stark, frisk och ung för sin ålder. Där stannar vi en stund.

måndag 19 januari 2009

Detoxdags

Imorgon kl. 7 körs jag till Detoxen. Tre dagars detox efter läkarundersökning. Har just svalt två fibertabletter och tittar på Michael Moores Sicko. Följ med på mitt äventyr. Jag ska plåta allt utom tarmsköljningen.

söndag 18 januari 2009

Hyra hus i Thailand och hemkomst

Eftersom flera frågar hur man hittar hus i Thailand kommer här en kort redogörelse. Börja med Blocket eller bekanta där hemma. Thailand är ett stort resmål då ca 300 000 svenskar kommer hit årligen. Många har hus eller hyr samma bungalow år efter år. Sen finns det en massa agenturer på nätet men det är en djungel. Välj destination omsorgsfullt. Phuket är exempelvis dyrare än Samui. Principen är: ju färre turister desto bättre priser. Vi kontaktade Niklas som har lyxvillor som vi dessvärre inte riktigt har råd med just nu. Vi blev hänvisade till Ban Laem Noi. Här hyr vi ett 200 kvm hus vid stranden med två sovrum, kök, barnsäng,  ac, pool, trädgård, daglig städning och service, i en lugn oas i norra  Samui. Det huset kostar oss lika mycket som vår månadshyra i Sverige, det är m a o ganska dyrt i thai-mått mätt men vi har hyrt ut lägenheten i Sverige så det jämnar ut sig. (Nu har jag blivit kompis med ägarna och får specialpris så säg till om behöver hjälp.)

Nu när vi är här dyker det upp fantastiska hus för en spottstyver. Man kan få ett fräscht hus med två sovrum vid stranden från 10.000 baht/månaden dvs 2000 kr. Om man är smart ska man komma hit efter nyår och högsäsong. Boka upp en veckas boende någonstans och leta sen själva. Prata med folk på plats och titta på hus ni gillar. Förhandla om priset. Just nu finns det en massa tomma hus. Idag ska vi söka stränderna för att hitta något för februari. Med andra ord kan man hitta sitt drömboende till drömpriser. Dessutom är livet här befriande billigt. Mat, blöjor, nappflaskor, pyjamasar kostar ingenting. Det är billigare att vara här än att vara hemma. Bäst av allt, dagens outfit är en sarong per säsong. Bebisen går naken och man slipper köpa fleecetröjor, sockor, mössor och overaller. Innan vi åkte skänkte jag bort alla Melinas vinterkläder då hon kommer hem igen den 10 mars. Om ni saknar mig kan jag berätta att jag kommer hem den 26 januari för att jobba i några dagar. Sen är jag tillbaka i vårt palmklädda paradis. Hur jag ska överleva en vecka utan mitt lilla hjärta som är kvar här med sin söta pappa återstår att se. Och hur gör jag med amningen?

lördag 17 januari 2009

Strandslott och koja

Nicke & Moi. Niklas är Samuis starke man. Han säljer och hyr ut hus. Han hittade hus åt oss. 

Nu letar vi nytt hus för februari när vi får vänner på besök. Niklas tog med oss till nedan simpla strandhydda:          

Interiörer:

Melina föll pladask för huset:

Det bjöds på asiatiska snittar, dumplings, wontons, satayspettar och cocktails vid solnedgången. Där lärde jag känna nya kompisar - Mike från Colorado som bygger Conrad Hotel här, franske Dominick som står för öns vinförsörjning men dricker mer vin än han själv importerar mfl. Kvällen avslutades med favoritdesserten:

Detox-dags och drinkar

Slank in på en underbar Yoga-klass på The Sanctuary med Shaun - en rolig hippie-aussie som fick oss alla att stå på händer med en knytnäve mellan benen. Själv hade jag en tysk näve mellan benen. Näven lämnade sin hemstad Berlin, som numera är ett kulturmecka för samtida bohemer, för att bli yogalärare på Samui. Sen tog jag en lymfmassage där terapeuten masserade mina tarmar med sådan kraft att jag bad om nåd. Därefter firade jag det faktum att jag överlevt ingreppet med en chokladtårta vid poolen. Efter sockerchocken bestämde jag mig, påhejad av min kompis Monia som idag åker hem till Grekland, för att prova ett tre dagars detox nästa vecka. Nu har jag bokat möte med doktor Alistair kl. 7.00 på tisdag morgon. Han rekommenderar fullständig detox med fasta, tarmsköljningar, massager, yogapass, ångbastu, simning och vitamindrinkar. Jag valde Raw Food-programmet istället med ursäkten att jag fortfarande ammar. Ni kommer att få följa min Detox-kamp detaljerat. Tills dess njuter jag av livets alla toxiner.

Här drack jag drinkar vid solnedgången. Melina lekte med jämngamla thai-engelska Leyla. Hennes engelska mamma kom till Samui för att skriva en roman. Tre år senare bor hon på Koh Pangan, är gift med en thailändare, har en dotter och en restaurang. Någon bok blev det inte.

fredag 16 januari 2009

Mycket Melina

Vi är på Chaweng Beach och hänger på The Library med sin berömda röda pool. I det minimalistiska, supersnygga biblioteket har de min bok Taxi. Jag signerar i smyg. Melina 8 månader kryper, klättrar, står, flirtar med alla och personalen mosar mat till henne.

På Melinas fans begäran:

Mera Melina

Hon är det bästa jag gjort. Stolt mor vakar över sitt busfrö:

Melinas outfit Marimekko goes H&M.

torsdag 15 januari 2009

Frihet och födelsedagsmiddag

Free at last! Vi firade födelsedag med middag på Zazen i Bophut:

Vi började med en Mango Bellini, vietnamesiska springrolls, banansallad med räkor, papayasallad, grillad vitlöksdränkt fisk... 

Hovmästaren Diego från Rom underhöll oss med historier bla. från när han serverade på Tom Cruises bröllop i Italien. Här kommer han med födelsedagsbakelsen:

Och min efterrätt:

Polisiära ingripanden på SPA

Det började med en oskyldig massage i 2,5 timmar.  När vi efter massagen stannade till för att hamna i ett intressant samtal med tre israeliska psykologer kom receptionisten och avbröt med att visa oss vägen ut. Vi som just betalat 8000 baht dvs ca 1600 kr för två behandlingar i ett land där bra massage kostar 250 baht dvs 50 kr. blev lite ledsna för utvisningen och det oartiga bemötandet. "Det är vår policy" informerade damen. "Kunden måste lämna området omgående efter behandlingen" Israelerna ingrep: "How can you do this, madame?" men frågan förblev obesvarad. Då krävde jag och min kompis Monia, som var anledningen till att vi var på ett så hutlöst dyrt ställe, att få tala med högsta chefen. Tyskan skakade på huvudet i ett Nein! Vi bad att få namnet på den ansvarige men den hårda tyskan hånlog: "You only talk to me!" Det hon inte visste var att hon hade att göra med två kvinnor vars envishet kan förflytta floder. Vi sittstrejkade vid receptionen. Tyskan väste som en orm och hävde ur sig otaliga otrevligheter men vi tjatade: "We want the name of the manager!"

Min kompis Monia, hade ett nummer till premiärministerns närmaste man Yod. Vi ringde honom i Bangkok och beklagade oss. Jag tror inte han tog oss på allvar. Sen bad vi receptionisten, som också vägrade säga sitt namn, ringa polisen. Det var mest ett skämt. Ett sätt att markera att vi verkligen menade allvar med våra krav på chefens namn för att få framföra våra klagomål. Sju minuter senare var polisen på plats. Två svartklädda tunnisar med feta vapen. Tyskan talade thai som en kulspruta. Sen vände hon sig till oss och sa: "You say you won’t leave unless we give you the managers name. That is blackmail. It is a criminal act." Så från att ha varit två kränkta konsumenter som tillkallat polisen förvandlades vi till kriminella, anklagade för utpressning. Jag såg framför mig mitt liv i ett thailändskt fängelse. Efter ett korsförhör och invektiv som haglade kors och tvärs ringde vi Yod igen. Nu fick han tala med polisen som höll hårt i sin pistol. Till slut sa snuten: "I have so much work. I must go. Bye bye". Sen stod vi där som fyra fån. Tyskan, receptionisten, jag och Monia som fyllde år. Det var Melina som fick mig att ge upp. Jag längtade hem till henne. Med ett "aufviderzen and have a nice trip to Bielefeldt or the shitty hole you come from because it smells unemployment" lämnade vi brottsplatsen. Summan av kardemumman: Tamarind Spring Spa suger. Välj hellre de trevliga, proffsiga, gulliga thaitanterna som masserar på stranden eller under ett halmtak för en femtilapp. Och ge dem gärna dricks för att de kämpar så hårt och respekterar kunden.

Polis på SPA

Helt galen dag. Vi tillkallade polisen på världens sämsta spa- Tamarind Spring Spa som är dyrast och utger sig för att vara bäst. Vi satt och snackade med tre halvnakna israeler om Gaza. Sen kom receptionisten och bad oss lämna SPA:t. "Er taxi väntar", upplyste hon torrt. Men vi hade inte beställt någon taxi och ville avsluta samtalet. Det fick vi inte. Efter bråk med den tyska chefen, en sann surkärring, som vägrade ge oss högsta chefens namn tillkallade vi polisen. Berättar mer imorgon när jag vaknar för nu är jag helt slut.

onsdag 14 januari 2009

Födelsedag och Dödsdag

Idag fyller min kompis Monia år. Det firas på Tamarind Spring Spa

Och sen middag på Zazen. Samtidigt ekar Dylans ord i hjärnan:

Gömda Marklund

Läser svenska tidningar och bloggar och häpnar över alla turer kring Marklunds "sanna historier". Jag tillhör det fåtal som inte läst böckerna men jag upprörs ändå av hur en författare, numera bosatt i Spanien bland en massa män med "svarta ögon" kan falla för frestelsen att reproducera rasistiska föreställningar och odla mytologin om den "trygge norrlänningen" kontra den farlige svartmuskige mannen. Jag är inte förvånad ty Marklund är varken den första eller sista att framställa främlingen som farlig eller förskräcklig. Att folk dessutom häpnar över de mediala maffiametoderna med omerta -där man håller varandra om ryggen och Tiger - är intressant. Dags för oss också att förlora oskulden. Där makten finns, finns missbruket. Hoppas debatten fokuserar mer kring de fördomar som florerar fritt i författarträsket när det gäller etnicitet, klass och kön.

Yogabråk

Här ligger jag och lider på mitt första Hot Yoga-pass 2009. Det var  Yoga i 40 graders värme på Absolute Yoga och jag trodde jag skulle avlida. Efter den här bilden åkte jag på en rejäl utskällning av läraren. "This is a yogastudio, not a photostudio" röt han och tog min kamera. Snart kommer bild på bråkstaken.

Harring, yogin, kommer från Canada. Hans yoga var en svettfest med enkla övningar där han gick omkring och piskade och pratade. Efter passet firade jag med en detox-juice och fotmassage. Nästa gång blir det Flow-Yoga för min del.

tisdag 13 januari 2009

Vi & Dom

Jag odlar min dotters narcissism. Hon älskar sig själv och jag uppmuntrar den kärleken.  Att älska sig själv är början till en livslång kärleksrelation.

Min kompis Monia från Rodos är här och hälsar på! Vi firar på Red Snapper i Fishermans Village.

Melinas Missoni-klänning som hon just fick av Monia. Bortsett från att det är molnigt idag är allt fantastiskt. Ändå går mina tankar till de som livet sviker:

Gaza 2009

måndag 12 januari 2009

Min dag i bilder

Dagens outfit: Hawaianas

Här ska jag sitta:

Och ta en liten:

Titta på:

Umgås med:

Leka med: