fredag 27 februari 2009

My day in pictures

My morning routine. Coffee by the pool. Reading Bangkok Post and The Nation:

Cool of with a limesoda:
My childhoodfriend Kirre is visiting. These are his pix:

Spending time with family and friends. Mostly with my Melina:

Kirre with his lovely girlfriend Shino from Japan:

Arigato!

torsdag 26 februari 2009

När olyckan är framme...

Städerskor, poolskötare och en kille som lagar luftkonditioneringen. Fullt hus. Samtidigt knackar det på dörren. Kirre öppnar. Någon vill köpa huset vi hyr. Vi vänder oss mot mannen och Melina lyckas slå huvudet på en trappavsats. På bråkdelen av en sekund. Inget blod, inga bulor men det verkar göra ont. Vi ringer sjukvårdsupplysningen. Melina visar inga symptom men hon gråter. Vi åker till sjukhuset som ser ut som ett lyxhotell. Så fort Melina ser doktorn börjar hon leka med honom, rycka i hans verktyg, öron, hår. "Hon verkar väldigt frisk" konstaterar doktorn. Vi pustar ut. I samma korridor leker en blond ettårig flicka. Hennes mamma vårdas för Dengue-feber. Min hypokondri växer. Längre bort en två-årig holländsk pojke med dropp. Hans far förklarar att det är salmonella. Jag dör. Nästan. I taxin hem ber jag alla gudar att skydda mitt lilla frö.

Vilka gudar tror ni på?

onsdag 25 februari 2009

Tandläkarbesök på Samui

Tillbaka på Koh Samui. Gick till tandläkaren som upptäckte ett hål. Inte konstigt efter en sockerdränkt graviditet. Fick hålet lagat och tänderna polerade för en svensk femhundring. Annars tar vi det lugnt. Melina är lite förkyld. Det är säkert luftkonditioneringarna i bilar och byggnader. Temperaturskillnaderna är förödande. Maria från Malmö som vill ut och resa med sin bebis efterfrågar tips. Mitt första tips är att undvika AC. I övrigt är det lättare än man tror att resa med små, nyanlända människor. De sover och leker sig igenom flyg-och bilresor. Kan man amma är det praktiskt. Modersmjölken är mirakelmedel och botar allt från vätskebrist till plötslig hunger eller oväntad oro. Ta gärna med bilbarnstol och en behändig vagn. Vi fick vår resevagn genom en tjej på bloggen som hade en vagn på vinden. Hon har räddat vår resa. Snart kommer en tipslista om att resa med barn. Nedräkningen har börjat. Den 10 mars är det hemresa. Tills dess försöker vi klämma in Laos om Melina har lust.

tisdag 24 februari 2009

Singapore-stunder

Ett måste i Singapore är legendariska:

Vi hoppade över lunchen och provade deras afternoon-tea. Så här såg min tallrik ut. Jag åt allt utom Melinas lila pingvin till vänster:

När J smuttade på en Singapore-sling blev jag fotograferad av några gulliga människor från södra Sverige som kände igen mig:

På frisersalongen erbjöds jag samtidigt reflexologi. Perfekt för trötta mammor.

Min Dallas-frisyr kikade in på Fiskterapin.

Själv hade jag inte råd med fiskfesten.

Singapores strikta stil visade sig även här:

Det bästa med att ha bebis är att man får uppleva en storstad när den vaknar. Melina vaknar 06.00 och sen plöjer vi staden tills pappa vaknat vid 10.00.

Imorgon är det min tur att sova.

måndag 23 februari 2009

Nära döden i Singapore Zoo

Vaknade sista dagen i Singapore och sovrummet på Orchard Tower:

På Singapore Zoo slog en blixt ner i ett träd tre meter ifrån oss. Alla började skrika. Djuren sprang upp i träden. J blev likblek, övertygad om att det var en terrorattack. Själv sprang jag med Melina i famnen under ett tak och såg trädet spricka och skaka av sig sina blad. Så nära döden med min bebis i famnen har jag aldrig varit. Melina grät och skrek ikapp med de andra barnen.

Vi tog taxi hem i regnet och flyget till Koh Samui. Vi hade änglavakt. Tack för att vi får leva. Nu har jag laddat upp bilder från Singapore. Scrolla ner! Mer kommer. Här nya kompisar från brasilianska balen på Sentosa Island i förrgår:

God natt från andra sidan jorden. Ta hand om dem ni älskar.

lördag 21 februari 2009

Brasiliansk Bal på Sentosa Island

Vad är väl en välgörenhetsbal på Sentosa Island med Singapores jetset? En bitvis bizarr upplevelse. Intäkterna gick till indonesiska barn. Välgörenhet är avdragsgillt i Singapore så det är en lönsam affär för företagen. Värdinnan hade tänkt till när hon placerade mig bredvid en grekisk skeppsredare som berättade om sin usla relation till sin far, en sann kvinnokarl som skaffat barn på alla kontinenter. Temat var Copacabana Karneval men jag tog det jag hade:

Damen här hade specialbeställt hattkreationen för tillfället:

Igår tog vi en tur på Underwaterworld med Melina som gapade stort och skrek av förfäran när hon såg hajarna glida runt. Delfinerna som klappade händerna missade min lilla sockervadd då hon sov.

Lunch i China Town, tempelbesök och sen middag på fantastiska Inakaya där de japanska kockarna tillagar maten framför dig.

Och kockarna serverade delikatesser:

Natten avslutades på Brics där jag inte kunde skilja på kvinnor med eller utan prislapp. I ett land som Singapore, där allt är förbjudet och minsta snedsteg bötfälls och bestraffas är det sorgligt att sexköp är lagligt. Eller att regeringen blundar för businessen.

torsdag 19 februari 2009

En galen, galen Singapore-story

Åt kantonesisk middag på New Majestic Hotell i Chinatown med J, min kompis Torsten som flög in från Bali och Mohammed Khasoggi och hans flickvän Afrodite från Djakarta. Det blev heta diskussioner om islam, Mellanösternkonflikten, den ekonomiska krisen i världen, Obama och tredje världens problem. Vi avslutade med ljuvliga chokladmartinis på Grand Hyatts bar.

Michelle har ordnat så vi får bo i hennes mammas lägenhet som står tom. Lady Rahmas hem är ett judiskt rokokopalats. På gränsen till barockt. Jag var tvungen att nypa mig själv i armen när jag klev in i Orchard Towers och tog hissen till hennes penthouse på 25e våningen. Heltäckande, vita mattor i de 400 kvm och Melina kryper och knallar runt som en liten vettvilling. Jag visste ingenting om Michelle. Nu går jag runt och letar ledtrådar till vår värdinnas identitet. Antika möbler, Torah-rullar, konst på väggarna, orientaliska mattor, bilder på familjen tillsammans med George W. Bush, Ariel Sharon, Michael Jackson, Sting och andra celebriteter. Var har vi hamnat?

Filippinska Ven är familjens "maid" och hon tog hand om oss som vore vi hennes förlorade barn. I samma byggnad finns en stormarknad som har öppet dygnet runt. Där hittade jag svenska pepparkakor. Ni fattar sortimentet. Om kvällarna döps shoppingmeckat om till "four floors of whores". Snygga tjejer från hela Asien kommer hit och säljer det enda de äger.

I övrigt är sterila Singapore en uppvisning i renlighet och ordning. Den paternalistiska regeringen håller sina medborgare runt halsen. Böter utfärdas om du spottar, röker, kastar papper, går över gatan eller på andra sätt överträder de strikta lagarna. Melina stortrivs. Framför allt i lägenheten där hon kan gå på upptäcksfärd bland statyer och miljoner värdefulla prydnadsaker. En temapark. Vi lever ett galet liv.

Ikväll är vi bjudna på välgörenhetsbal med Sassoons. J har ingen smoking och vi har inte råd att köpa någon heller. Själv lyckades jag hitta en fin klänning i Thailand för en spottstyver. Kvällen är räddad. Fortsättning följer.

onsdag 18 februari 2009

Snart i Singapore

Michelle mötte jag på ett yogacenter för ett par veckor sen. Efter tio minuters samtal bytte vi mail och nummer. "Du måste komma till Singapore" sa hon. "Visst" sa jag som inte är svårövertalad när det gäller att upptäcka världen. Innan jag blundar för sista gången vill jag ha plöjt den här planeten. Vi mailade och jag bokade biljetter. "Ni ska bo hos oss" envisades hon och jag accepterade utan att veta om Michelle är kriminell eller om hon bor i ett tält. J var något konfunderad men han säger sällan nej till mina upptåg. Imorgon åker vi till Singapore. Vi får bo själva i hennes mammas lägenhet, ett penthouse på toppen av Orhard Tower -världens coolaste shoppingcenter. När jag undrar hur vi får nycklarna säger Michelle att hennes "maid" öppnar och tar hand om oss under vistelsen. Nyss fick jag ett mail där Michelle bjuder in oss på bal på Raffles Hotel. Dresscode: Smoking. I mina väskor finns bara strandkläder och flipflops. Nu behöver jag cocktailklänning, högklackat, väska, smycken, smink pronto. Jag är förväntansfull som ett barn och fascineras över förtroendet. Michelle vet ingenting om mig förutom att jag sitter i spagat och står i brygga. Tio minuters möte och en ny värld öppnar sig.

tisdag 17 februari 2009

Nya moderater med gamla förslag

Ni är så fina! Tack för gratulationer på min namnsdag. Den firades med manikyr, pedikyr och en egen stund. Min grekiska namnsdag, den 30 augusti, firas desto mer. Där är namnsdagar viktigare än födelsedagar eftersom alla helst döljer sin ålder. Folk ringer, skickar blommor och presenter och man väntas fira med någon sorts bjudning. Senast 2006 hade jag fest hemma i min lägenhet i Aten för 100 pers. Det var vilt. Vildare än moderaternas trötta förslag om hårdare krav på invandrarna. "Same same but different"som thaitanten skulle säga. Backa bandet till början på 90-talet: Lågkonjunktur, arbetslöshet, fattig mot fattig, Ny Demokrati galoscherade in i riksdagen med främlingsfientliga oneliners. Visst, skärp kraven på kunskaper i svenska och introducera människor i våra rättigheter och skyldigheter men att dela upp svenska medborgare i A- och B-lag där vissa får villkorat medborgarskap tangerar bedrägeri. Snacka om VI och DOM. De Nya Moderaterna kommer inte med något nytt. Tuggummit är söndertuggat. De återanvänder det nu när SD är på frammarch och det blåser snålt. Oppositionen och övriga partier som är snabba att kritisera borde  istället skaka fram egna relevanta motförslag. Nu kryper en kackerlacka vid mina fötter. Måste döda den. Skriver mer om detta om ni vill. Annars hoppas jag på mer kreativitet i kravsnacket. Vad vårt land behöver är fler arbetslösa politiker.

måndag 16 februari 2009

Fullt hus

Gryningarna är vackrast. När min honungshumla vaknar vid 6.30, gnäller god morgon och kvittrar av glädje när jag lyfter upp henne. Sen intar hon vällingen vid vattenbrynet. Krabbor kryper sömndrucket ut ur sina hål, en hund söker sällskap, fåglarna påannonserar den nya dagen, havet ligger oljeblankt.

Kompisen Philip har inte haft det lätt under sin vistelse hos oss. Melina har misshandlat honom duktigt. Även när hon bara menat att klappa honom på kinden har han åkt på en snyting. Philip har tjänstgjort som krycka, stöd och sparringpartner. Efter två veckor har han sannerligen blivit tåligare.

Vi har mycket vänner på besök just nu och Melina fördelar sina gracer genom att gå från famn till famn. Den berömda 8 månaders separationsfasen har vi inte sett röken av. Nedan kocken Pelle som när han inte lagar gourmetmiddag hemma hos oss gör det på fantastiska Wallers i Visby. Assistent i köket: Hulta. Resultatet blev en tre rätters dröm för hela gänget. Tack grabbar.

Fullt hus med andra ord. Nu är min barndomsvän Kirre också här och imorgon kommer även hans flickvän Shino från Japan. Vad vore livet utan vänner?

söndag 15 februari 2009

Hurra för min syster idag!

Idag är en speciell dag. Min lillasyster Dimitra som har en egen underbar blogg, Livet på ett löpband, fyller år. Gå in och gratta henne allihopa så blir hon lycklig. Det blir hon lätt. Dimitra har nära till lyckan. Hon är en ljuspunkt man vill ha omkring sig i livets alla skeden. Hennes förmåga att försköna tillvaron med ett skratt, en kram, ett skämt eller sin aldrig sinande självironi är älskvärd. En lillasyster som är djupt älskad sen den där vinterdagen då hon föddes när jag och vår mellansyster Sofia väntade med spänning på att få veta vad det blev. Vi satt hemma i Rinkeby och tittade på telefonluren som slutligen ringde vid åtta på kvällen. Pappas hesa röst annonserade: ”Ni har fått en syster.” Jag som höll i luren och just hade lärt mig engelska, utbrast: ”Oh nooooo!” Vi ville så gärna ha en lillebror. Efter en utskällning av pappa som sprutade eld från öron, näsa, mun genom telefonen, fick vi åka till Karolinska och se underverket. Bland hundratals, tusentals bebisar i det stora rummet var det en enda som stack ut. Ett litet träsktroll med stort, svart hår, chokladbruna ögon och ett leende som kunde få glaciärer att smälta. ”Vår syster”, sa vi samtidigt. Sen grät jag länge. Kanske av skam för att vi velat ha en annan bebis. Kanske av den kärleksvåg som sköljde över mig. Hon var så fin, vår lilla prinsessa. Sen lekte vi med henne som vore hon en docka. Vi lade henne i en leksaksvagn och körde runt i vårt betongrike. Men vagnen var ämnad för dockor, inte för sprattlande bebisar, så vagnen välte och Dimitra hamnade i backen. Och Dimitra klämde fingret i porten. Och Dimitra spelade basket i Akropol och juniorlandslaget och jag satt på läktaren och skrek: DI-MI-TRA och hon vände sig om på plan och hyssjade mig. ”Heja inte bara på mig. Du får heja på laget” viskade hon. Och jag tog med henne till ett SPA på Kanarieöarna och vi tränade och spelade basket, tennis, fotboll, volleyboll, squash som maniska muppar och åt som svultna flodhästar. Vi dansade in gryningen och tjafsade som systrar gör. Det finns inte en sport Dimitra inte är bäst i. Möjligtvis schack. Och vi stack till New York och Dimitra slog mig i shopping. Vi kom hem med två resväskor fyllda med likadana kläder. Min lillasyster. 27 år. Tänk hur tiden går. Grattis och Hurra och må hon vara lycklig i alla sina 100 år.

lördag 14 februari 2009

Strandikon

Ungefär så här ser jag ut när jag går iväg till min arbetsplats under palmerna med min laptop i famnen. Jackie O on the beach. Foto från Vanity Fair.

Mitt hjärta till er på alla hjärtans dag!

Egentligen vill jag inte fira kommersiella jippon. När jag gick på gymnasiet hatade jag den här dagen. Traditionen med att skicka nejlikor var en tydlig skiljelinje mellan de snygga och populära bland killarna och oss andra som stod stumma utan  kärleksbevis som vissnar tre dagar senare. Vissa fick hjärtegull och andra hjärtekross. Idag fick jag en tygros till frukost. Så grattis till er alla. Tack för den kärlek ni sänder mig med era fantastiska inlägg. Jag älskar Er alla och önskar att ni får kärlek i stora portioner, året runt. Ni som är singlar, minns att det finns kärlek i andra former. Ta emot den och odla kärleken till er själva ty den är beständig. När jag var singel brukade jag fira Alla Hjärtans Dag med att skriva ett kärleksbrev till mig själv. Prova, det gör underverk. Beskriv varför just du är värd att älskas. I år skriver jag brev till min J och min dotter istället. Moderskärleken är universell:

Trestegsraketen kallade jag henne igår. Tre stolta steg tog hon. Idag har hon avancerat till sju. Och hon klappar händerna och vinkar. På sin niomånadersdag. Hurra för Melina! Hurra för er!

fredag 13 februari 2009

Mångfaldsutbildning mot oreflekterad fördomsfullhet?

Prins Harry som nyligen kallade en människa "paki" ska tvångsutbildas i mångfald. Det är flera som behöver tvångsutbildas. Polisen i Kalmar som kallade en kvinna för "stationshora". Liza Marklund som levererar följande försvar av att Luis från Latinamerika i "Gömda" blev Anders från Norrland:" Jag kanske är naiv men jag tycker att det är obetydligt var man är född. Att Luis blev Anders från Norrland var för att han påminde mig om männen jag växte upp med, hyggliga och tystlåtna män. Därför blev han norrlänning, det var inget jag reflekterade över." Anders från Norrland, var inte det mannen som mördade Engla?

torsdag 12 februari 2009

Inkomstskillnader

Under en åldrig palm som böjer sig över stranden sitter Nuy och Goy och målar mina naglar samtidigt som de berättar om sina barn som bor kvar i norra Thailand. Varje morgon ber Nuy en bön, prick klockan åtta, när barnen går till skolan. ”Jag ber för att det ska gå bra för dem i skolan” säger hon. Två gånger per år åker Nuy hem och hälsar på sina älsklingar. Hennes man arbetar i Israel sen sex år tillbaka. ”Vi har inte hört ett ord från honom och inte fått en baht sen han åkte” säger hon och målar min pekfingernagel som vore den ett konstverk. ”En bekant berättade att han träffat en filippinska där. Han har glömt bort oss” konstaterar hon. Nuy och Goy arbetar tio timmar om dagen, sju dagar i veckan, från sommar till sommar. De masserar, målar naglar, filar fötter, gnuggar och flätar hår. För detta får de 9000 bht/månaden. Det är ca 1800 kr. Av dessa går direkt 1200 kr. till barnen. Resterande 600 kr. bekostar deras mat och husrum. Den ekonomiska krisen märks även här under palmerna. Allt färre turister tar massage. På grannhotellet, två palmer längre bort, kostar ett rum från 4000- 10 000 kr. natten. En natts sömn är lika med minst två månaders hårt arbete för Nuy och hundratals timmar av knådande på trötta turister. Nu kommer deras kompis med den stora hatten förbi. Hon säljer ägg och nudlar på stranden. En annan säljer halsband, en tredje skalar frukt. Mangoförsäljningen går bäst under krisen. ”Alla turister bantar så de äter bara frukt på dagarna. Eller så har de inte råd med restauranger” säger fruktförsäljaren och skär upp en mogen mango till Melina.

onsdag 11 februari 2009

Ut ur vardagen och in i det vilda

Igår blev jag kär i Sean Penn. Igen. J och jag såg ”Into the wild” – Sean Penns mästerverk som bygger på Jon Krakauers bok om Christopher som promenerar ut ur sitt privilegierade liv för att träda in i det vilda. Fantastiskt foto, starka skådespelarinsatser, rebellisk regi och ett tankeväckande moraliskt dilemma för alla oss som någon gång övervägt att lämna allt bakom oss och öppna dörren till det okända.
Som nybliven mamma grät jag över moderns ovisshet och sorg över sin förlorade son. Det finns en egoism och hänsynslöshet i den heroiska, djärva flykten tillbaka till naturen. "Happiness is only possible when shared" är det sista Christopher ristar in i en trädstam.

Läs boken, se filmen. Tack för era fina kommentarer förresten. Jag älskar er.

tisdag 10 februari 2009

Dagens Inspiratörer!

I Bangkok Post läser jag om Sa-nguan Sunthornwong som förverkligat sin dröm. "Farfar" kallas 88-åringen på universitetet. Efter 12 års studier och efter att ha kuggat upp till 12 gånger per tenta har han nu äntligen tagit sin juridikexamen. Efter sin sista tenta opererades farfar akut på sjukhus och i 39 dagar låg oförmögen att gå eller tala. När tentaresultat nådde honom tillfrisknade han fort. Ändå tvingades han följa sina studentkamrater och examensceremonin i TV från sjukbädden. Med tårar i ögonen firade han sin bedrift och bestämde sig för att fortsätta studera så fort han lämnat sjukhuset.

Det finns inga gränser förutom de vi själva sätter. Allt vi drömmer om finns där ute. Knepet är att sträcka sig ut och plocka drömfrukten. Allt är möjligt. Bilden nedan är tagen för 21 år sen. Då satt mannen hemma hos sin fattiga farmor:

Idag sitter han på världens viktigaste post:

Vilka inspireras ni av?

Hårig frukostmacka

Pyret väckte mig redan 6.10. Fem minuter senare stod vällingen på kylning:

Tog frukost på Mae Nam Resort. Jag beställde äggröra med rostat bröd. Melina åt upp halva min mat. Brödet kändes strävt på tungan och när jag vände på mackan upptäckte jag att den var bäddad i ett lager vita hårstrån. Som om den varit hos hårfrisören efter att jultomten just snaggats. Min Melina mumsade vidare på det vithåriga brödet. Det vände sig i magen på mig. Borde jag få ungen att spy upp tomtesnagget? Med en främmande röst kallade jag på servitrisen som såg nollställd ut. Hon bara log. Efter fem försök kom chefen ut med en lapp. ”Nu har jag ringt bageriet och de säger att du kan vara lugn. Det är inte djurhår.” Va? ”Not from animal.” förklarade hon. Nej, vilken tur.

måndag 9 februari 2009

En helt vanlig måndag

God morgon och god vecka på Er alla söta sömntutor. När ni vaknar äter jag middag. Tidskillnaden är bitvis förvirrande. Jag vaknade och fick sån lust att ringa hem men det är ju mitt i natten hos Er. Så jag får lägga band på min längtan i sex timmar till. Inatt vaknade M flera gånger gråtande. Till slut snuttade hon sig till sömns. Efter två veckors vägran började hon igen. Jag förstår ingenting. Kan någon veteranmamma förklara?

Numera är hon lite mammigare. Inte mig emot. Jag leker med henne som den docka jag aldrig lekte med som barn:

Melina och hennes pojkvän Philip:

lördag 7 februari 2009

Farväl till amningen

Så kom den dagen jag så länge bävade för. Melina, nästan nio månader, har just gjort slut med tutten. Det är som att klippa navelsträngen. Igen. Nu föredrar hon färsk mango framför amningen. Jag saknar redan våra stunder ihop, när hon snuttade glupskt och jag drunknade i hennes ögon som förtrollad i mitt lilla troll. För att inte falla i depression firar jag med det som tidigare var det mest förbjudna:

Känsliga läsare varnas. Bilden är arrangerad och icke att imitera för läsare under 37 år.

Resultatet om man dränker sin amningssorg i öl och cig:

Rekommenderas inte med andra ord. Jag har träffat världens coolaste indier. Och det finns många indier så ni fattar hur cool killen är. Detaljerna kommer inom kort. Har någon varit i Singapore?

torsdag 5 februari 2009

Rasistiska rötägg i Rosengård

Vi bär alla på fördomar. Om svarta, vita, musslor och judar, transor och lebbor, feta och rika. Det är inte konstigt med tanke på den rasism vuxenvärlden vattnat oss med sen födseln. Föräldrar som varnar, skolan som reproducerar rasism, medierna som multiplicerar myterna om den andre. Det går inte att värja sig. Till och med i Rinkeby, där varenda port var FN i miniatyr, fanns det rasistiska hierarkier. Ju mörkare ju längre ner på skalan. Romerna, som under min uppväxt kallades zigenare, stod på botten. Nuförtiden slåss de med somalierna. Det är sorgligt men sant. Vi människor vill gärna dra snabba slutsatser utifrån den begränsade kunskap eller erfarenhet vi har. Och då klassar vi folk. Men när ordningsmakten och polisen praktiserar rasism i Rosengård är det oförlåtligt. De är satta att skydda alla medborgare oavsett hår, hudfärg, religion eller sexualitet. Vi medborgare ska kunna känna tillit och trygghet och veta att vi behandlas lika enligt lagen utan att någon kränker eller önskar kastrera oss. En ursäkt räcker inte från polismakten. Rensa rasismen i yrkeskåren. Öka mångfalden och sparka dem som skadat tilltron och ryktet - även hos goda poliser med hög yrkesetik. Jag har under mina år träffat otaliga poliser. Både som mordhotad och som föreläsare på polishögskolan. Jag har vänner som blivit misshandlade av poliser och kallade för svartskallar. Jag har vänner som fått stöd och hjälp av poliser som visat sig vara sanna eldsjälar och medmänsklighetens väktare. Kanske bar de också på vissa fördomar, som vi alla, men de agerade inte nedsättande. För deras skull och för samhällets bästa borde dessa pinsamma poliser i Rosengård få byta jobb. Kanske kan de få anställning på ICA i Vellinge?

onsdag 4 februari 2009

Två steg i Big Brother-huset

Två stapplande, stolta steg framåt! Det är på Koh Samui i Thailand som Melina 8,5 månad tar sina första steg i livet. Hennes fanclub, vi föräldrar, svarar med stående ovationer. Samtidigt vill hon inte längre ammas. Det går fort nu. Därför är det en förmån att få vara så närvarande i hennes liv. Vi gör inte annat än leker, tränar, busar, pratar, sjunger, badar och dansar med vår sockertopp. När hon sover passar jag på och jobbar. Annars är det fullt fokus på fröken MLP. Nu upptäcker jag att hennes initialer ser ut som en partibeteckning och bitvis låter hon som ett helt parti. Ett parti med kärlek och lycka på dagordningen.

För att svara på era frågor: Vi hittade huset vi hyr efter att ha letat länge. Det finns varken på nätet eller i någon agentur. Det är ett privat hus som hyrs ut när de unga ägarna känner för det. Nu har vi blivit vänner med dem så ni får höra av er till mig om ni är intresserade. Enda nackdelen är att det är ett riktigt Big Brother-hus. Här finns kameror som filmar oss dygnet runt. Känns en smula integritetskränkande. Dessvärre är det nog en ganska odramatisk dokusåpa med två bebisar i huvudrollerna, min kompis Irini- en singelmamma som är en sann hjältinna och jag och Johan i birollerna.

tisdag 3 februari 2009

Huset vid havet

Det här är min nya ytterdörr. Välkomna in.

Närmare havet än så här kan man inte komma. Vi hyr ett drömhus. Här sitter jag och jobbar just nu:

Medan mina älsklingar leker i vattnet:

Dagens outfit, perfekt för att krypa på golvet med bebis, skriva, yoga, kicka och nicka.
Dags för dagens promenad.
Grannbaren spelar fortfarande odödliga Bob Marley-klassiker. Dygnet runt. Just nu är det livets soundtrack. Melina vaknade som vanligt 06.50 och efter vår klassiska Kalimera-sång, tog jag henne på en långpromenad längs en sömnig sandstrand. Vi drack välling under ett palmträd och återvände hem för att väcka resten av familjen. När Melina och Filip varvat sitt sovande och ätande ett par gånger begav sig karavanen till Chaweng för shopping och långlunch på stamhaket The Page. Melinas entré möttes med stående ovationer av personalen. Hon gör ingen besviken. Alla får sin beskärda del av tandlösa gapskratt och flirtiga omfamningar. 
Nu sover alla igen. J och M och Irini och lilla Filip. Det är bara jag som är vaken. Jag är sämst på att sova. Så nu skrivs det så tangenterna smattrar och svettas. Pjäs, ny bok och efterord till Bortom mammas gata som sålt slut.