söndag 15 februari 2009

Hurra för min syster idag!

Idag är en speciell dag. Min lillasyster Dimitra som har en egen underbar blogg, Livet på ett löpband, fyller år. Gå in och gratta henne allihopa så blir hon lycklig. Det blir hon lätt. Dimitra har nära till lyckan. Hon är en ljuspunkt man vill ha omkring sig i livets alla skeden. Hennes förmåga att försköna tillvaron med ett skratt, en kram, ett skämt eller sin aldrig sinande självironi är älskvärd. En lillasyster som är djupt älskad sen den där vinterdagen då hon föddes när jag och vår mellansyster Sofia väntade med spänning på att få veta vad det blev. Vi satt hemma i Rinkeby och tittade på telefonluren som slutligen ringde vid åtta på kvällen. Pappas hesa röst annonserade: ”Ni har fått en syster.” Jag som höll i luren och just hade lärt mig engelska, utbrast: ”Oh nooooo!” Vi ville så gärna ha en lillebror. Efter en utskällning av pappa som sprutade eld från öron, näsa, mun genom telefonen, fick vi åka till Karolinska och se underverket. Bland hundratals, tusentals bebisar i det stora rummet var det en enda som stack ut. Ett litet träsktroll med stort, svart hår, chokladbruna ögon och ett leende som kunde få glaciärer att smälta. ”Vår syster”, sa vi samtidigt. Sen grät jag länge. Kanske av skam för att vi velat ha en annan bebis. Kanske av den kärleksvåg som sköljde över mig. Hon var så fin, vår lilla prinsessa. Sen lekte vi med henne som vore hon en docka. Vi lade henne i en leksaksvagn och körde runt i vårt betongrike. Men vagnen var ämnad för dockor, inte för sprattlande bebisar, så vagnen välte och Dimitra hamnade i backen. Och Dimitra klämde fingret i porten. Och Dimitra spelade basket i Akropol och juniorlandslaget och jag satt på läktaren och skrek: DI-MI-TRA och hon vände sig om på plan och hyssjade mig. ”Heja inte bara på mig. Du får heja på laget” viskade hon. Och jag tog med henne till ett SPA på Kanarieöarna och vi tränade och spelade basket, tennis, fotboll, volleyboll, squash som maniska muppar och åt som svultna flodhästar. Vi dansade in gryningen och tjafsade som systrar gör. Det finns inte en sport Dimitra inte är bäst i. Möjligtvis schack. Och vi stack till New York och Dimitra slog mig i shopping. Vi kom hem med två resväskor fyllda med likadana kläder. Min lillasyster. 27 år. Tänk hur tiden går. Grattis och Hurra och må hon vara lycklig i alla sina 100 år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar