tisdag 31 mars 2009

Farväl Jalle!

Aktuellts nyhetsankare Jarl Alfredius är död läser jag och tårarna trillar över tangentbordet. Det var en fin man som hade förmågan att visa värme med små medel. Hans trygga röst, hans kompetens, hans medmänsklighet som gick genom utan stora ord eller gester. Vi möttes under mina år på SVT och jag fick ett par lektioner av honom i programlederi. Som de flesta i Sverige kommer jag att sakna honom. Farväl Jalle och må du vila i frid.

Kulturell kriminalitet?

Jag tycker det är underbart att ni debatterar med varandra i sann demokratisk anda. Undvik dock svepande generaliseringar och mytologiskt nys. Kulturella skillnader finns och kriminalitet finns i alla länder. Brott begås av människor av alla kulörer och nationaliteter. Om inte - visa mig ett land utan kriminalitet så ska jag ta min lilla familj och flytta dit. Även på så pittoreska platser som Gotland och Santorini har brutala brott ägt rum. När Fritzl-fallet uppdagades var många måna om att vi inte skulle döma ut hela byn, hela kulturen eller hela Österrike för det fruktansvärda den till synes artiga mannen utsatte sin familj för. Kan vi döma ut hela Norrland för Anders Eklunds mord på lilla Engla? Eller Hagamannens våldtäkter? Våld är våld oavsett gärningsmannens ursprung. Istället borde vi fokusera på att tillsammans kämpa mot kriminalitet i Rosengård och Knutby, i Rissne och Arjeplog. Sök istället orsakerna i besparingar och nedskärningar i psykvård, sjukvård, skola, omsorg, i bristande dialog, i utanförskap, i förtryckande mekanismer, i trasiga familjekonstellationer, i missbruk, mobbing, i fattigdom och förtryckande regimer som legitimerar vissa brott. Jag önskar er en fridfull dag i kärlekens anda. Puss.

söndag 29 mars 2009

En jobbig söndag

Dagarna går så fort när man fått barn att jag bara vill frysa bilden, pausa ögonblicket, stilla stunden för att hinna njuta av hennes blick, studera hennes skrattgrop, gnugga fram risgrynet som ligger inbäddat i tandköttet, nypa hennes lår, bita henne i nacken, kamma hennes nackfjun och öva stavelser som bildar världens vackraste ord: ma-ma. Idag tillbringade jag morgonen i Bollmoradalens Kyrka i Tyresö där jag samtalde med coola kyrkoherden Cecilia och Annika Dopping om religionsdialog och hur den svenska kyrkan ska bli en inkluderande famn. Sen teaterverkstad med mina favoritförfattare som jag skriver pjäs med och till slut, efter en lång arbetsdag och ett femtiotal bullar, sockerkakor, vaniljlängder kom jag äntligen hem till mina älsklingar M & J.  Efter lite lek och gos somnade båda och jag har just skrivit klart min krönika. 2100 tecken enligt Metros underbara redaktionschef Mona. Jag lyckas alltid skriva för långt så att de stackars redigerarna får svettas över mina utvikningar. Nu besparar jag dem jobbet och räknar vartenda kommatecken själv innan jag trycker iväg alstret med ett enkelt tryck på send-knappen. En hektisk vecka väntar med mycket jobb och en del skoj och sen är det dags att packa resväskorna igen. Nu ska vi till våren. Till körsbärsträd och röda vallmoängar. Och ni får följa med.

Philips dop

Irini med sin söta son Philip som döptes igår på Santa Maria kyrkai Malmö. Grattis!

lördag 28 mars 2009

Slumpmässiga möten?

Igår mötte jag en söt tioårig flicka med stora blåa ögon. Hon berättade om sin favoritlärare i SO-ämnen som nu sitter häktad i gruppsexhärvan. Helt otroligt. "Han var min bästa lärare" konstaterar flickan som inte vill tro på anklagelserna.

Nu sitter jag i Santa Maria kyrka på Möllevången i Malmö efter att ha föreläst på en fin kvinnofrukost för fantastiska kvinnor i alla åldrar. Mitt hjärta är varmt av all kärlek och alla möten. Man kan inte annat än odla optimism i såna sammanhang. Nedan med två av åhörarna. Tack till er alla för att ni tankar mig med kraft.

Nu ska jag gå på grekiskt dop, i samma kyrka. Min väninna Irini döper lille Philip som hälsade på i Thailand nyligen. Grekisk präst har flugits in från Stockholm och jag bloggar i väntan på att dopet ska börja. Vilken slump att både min föreläsning och dopet är i samma kyrka. Sen slänger jag mig i ett flyg till min älskade dotter.

fredag 27 mars 2009

Bebiskläder någon?

Vänner, vem behöver en kasse bebiskläder som Melina har växt ur? Först till kvarn får mikroskopiska plagg upp till storlek 68.

torsdag 26 mars 2009

Tre ting att uppröras över

En direktör från Östermalm, en företagsledare, en mellanstadielärare och en nöjesprofil utnyttjade skolflickor sexuellt läser jag i Expressen. Jag är äcklad. Har de egna döttrar hemma? Vad säger deras fruar? Hur kan läraren jobba kvar på en skola efter ett gangbang med en minderårig flicka. Nu inväntar jag debatter om överklasskulturens kvinnosyn.

Integrationsminister Nyamko Sabuni hälsade på Romarios familj i Husby. Romario var en ung lovande fotbollspelare som knivmördades. Mördarna går fria. Pappan påtalar diskriminering. Rättsväsendet behandlar dem som andra klassens medborgare. Hoppas Nyamko Sabuni förutom att fika får med sig en tankeställare. Det får vara nog nu. Hur många bevis behöver makten på att rättsväsende och poliskår gör skillnad på folk och folk?

Annika Falkengren, SEBs snygga bonusberömda direktör sparkar sin PR-man Odd Eiken läser jag i Resumé. Snacka om att skjuta budbäraren. Hade Odd gjort ett bra jobb hade fru Falkengren fått alla sina miljoner utan att vi fått höra ett knyst.

onsdag 25 mars 2009

Bebisar föder filmvetare

Vill du se mer film - skaffa bebis! Igår lade jag min honungshumla vid sju. Nattningen består av lite sång, lite läsning, en flaska välling och en mängd lyckönskningar inför den sköna vilan. När hon är extra sprallig dansar vi grekiskt tills hon tröttnar. Sen var det filmtajm för mig och J. Som det är varje kväll 19.30 när Melina somnat!

Changeling var en förfärlig Feelbad-film. Temat var opassande för en relativt nybliven kycklingmamma. En mor förlorar sitt barn. Angelina Jolie, kriminellt vacker, iklär sig den övertygande rollen som moder. Efter filmen var jag en hög känslomässig köttfärs. I förrgår såg jag Gran Torino, även den regisserad av min nygamla idol Clint Eastwood. Den filmen måste ni se. Det är en order. Om ni inte lyder blir jag tvungen att ta till rättsliga åtgärder och stämma er. Om jag bara ska ge er en ledtråd så handlar den om rasism.

tisdag 24 mars 2009

Morbergs mat

Jag föll till föga och köpte Morberg Kokbok. Snyggt formgiven succé som sålt 25.000 ex på två veckor. Fantastiskt. Det är säkert en massa småkåta tanter som köar för att köpa boken. Det finns onekligen något sexigt med vilda män vid grytorna. Nu ska jag laga hans viltfärsbiff.

Skolstrejk

För några år sen föreläste jag för elever på Sjumilaskolan i Göteborgsförorten Biskopsgården. Jag kände mig hemma bland barn från alla världsdelar. Min avsikt var att peppa och uppmuntra dem att satsa på skolan och utbilda sig för att skaffa sig ett bättre liv än våra föräldrar fick. Nu ska nästan 50 lärartjänster bort från skolan som förlorar 9 miljoner kronor. Idag ekar skolan tom. Eleverna strejkar mot nedskärningarna. Det kritiseras av många men vad borde elever och föräldrar göra som ingen längre lyssnar på? Vart tog alla vallöften vägen? Björklunds slagord om den svenska skolan? Folkpartiets tjat om att invandrare borde satsa på svenska språket? Hur ska dessa barn språktestas när de inte ens får lärare som kan undervisa dem?

Under mina resor i landet träffar jag allt fler lärare som klagar över all den byråkrati och pappersexercis de åläggs på bekostnad av barnens behov och klassisk undervisning. I såna här lägen borde vi alla resa oss och ropa att nu får det vara nog. Priset för nedskärningarna får vi nämligen alla betala förr eller senare.

måndag 23 mars 2009

Ny vecka - Ny start!

Veckan inleddes med att jag fick en fantastisk förfrågan om att bli ordförrande för en stor mediaorganisation. Mer än så kan jag inte avslöja. Nu suger jag på karamellen. Jag är en inspirerande, enthusiasmerande ledare som kan blåsa liv i de sömnigaste sammanhangen. Men jag måste tänka på vad jag verkligen vill göra med det liv jag har kvar utan att falla för det smickrande i att bli tillfrågad. Det är skillnaden mellan att vara proaktiv och reaktiv. Den proaktiva tar egna initiativ, sätter sina egna mål och följer sin egen väg oavsett distraktioner, rädslor och yttre omständigheter. Den reaktiva reagerar och svarar på förfrågningar. Draget till sin spets innebär det att andra aktörer avgör vem du blir och var du hamnar. Själv vill jag vara både manusförfattare och regissör i mitt eget liv. Inte låta någon annan diktera villkoren skriva mitt livsmanus. Så nu gäller det. Hellre ett förgyllt Nej än ett halvhjärtat Ja.

Annars har jag idag också fått ett kontor. Nu är jag på riktigt. Har eget skrivbord på Mediabolaget. Och telefon. Och kopieringsmaskin. Och skrivare. Och arbetskamrater. Och snö utanför mitt fönster. Välkommen till mitt nya liv. Nu blir det fart. Hur länge till jag orkar blogga vet jag inte men det blir en lite äventyr framöver.

söndag 22 mars 2009

Sociala söndagen

Började dagen med brunch hos fina Nisha & Krister i Gullmarsplan.

Deras söta dotter Nora Inana som just fyllt ett år är Melinas kompis:

Och sen var det dags för 3-årskalas hos mitt gudbarn Nico. Min barndomsväninna Marina hade som vanligt dukat fint.

Så gick en söndag och kommer aldrig mer tillbaka.

lördag 21 mars 2009

Trött på sex

Läser Expressen. På nätet så klart. Stöter på ett sextest: "Hur smart är du i sängen?" Suck. Nu ska man vara smart i sängen också. Det går inte en dag utan ett sexinslag i tidningen. Snacka om att sabba sexlivet. Sen får jag hjärtvärk. En 95-årig kvinna och hennes 65-åriga dotter hade legat döda i sitt hem i Helsingborgstrakten ganska länge innan de blev upptäckta. Grannarna larmade polisen efter att brevlådan blivit överbelastad. Släktingarna säger sig vara bedrövade. Var höll de hus? Sådana nyheter når oss med jämna mellanrum. Det är ett kvitto på den iskalla ensamheten. Övergivenheten mitt i ett modernt välfärdssamhälle där ingen tar farväl inför den sista resan. Vu måste odla våra nära relationer. Nu tar jag ut Melina på promenad för den dagliga dosen D-vitamin.

fredag 20 mars 2009

Riv förorterna?

Kolla Kulturnyheterna i SVT1 ikväll 19.00. Nu är jag på väg till Ulf Elfvings fredagspanel i Radio Stockholm eller P4. Lyssna 17.00. Om ni har tråkigt. Ni är säkert fullt upptagna med att leva era egna liv, gå på afterwork, hämta på dagis, laga middag eller bara vara. Vad händer i helgen?

Här med min ljuvliga systerdotter Jordana som jag längtar efter varenda sekund. Hoppas hon sover över ikväll.

Mina formknep i all hast

Det blev en natt med avbrott. Det är inget gnäll Pia, det är en enkel redogörelse från mitt lilla liv. Det är tiomånadersfasen. Bebisar blir då lite kinkiga och klängiga och det senare har jag inget emot. Det bästa jag vet är när Melina hänger på mig som en apunge. New York får vänta tills Melina kan njuta av pulsen och ta en tugga av det stora äpplet. Men drömma sig bort kan man göra ändå, hemma på soffan. Jag fick också en fråga om hur jag håller mig i form. Just nu kan jag inte skryta med större ansträngning än enstaka yogapass och promenader med barnvagn. Att bära en åttakilosbebis är bra styrketräning. I övrigt är min stora hemlighet att jag älskar mat. Och matlagning. Jag har aldrig räknat kalorier eller bantat. Jag har sportat sen jag var liten och hållit en hög förbränning genom livet som jag inte sabbat genom att falla offer för alla trendiga bantningskurer. Jag unnar mig allt och lyssnar på min kropp - behöver den socker får den socker. Behöver den salt får den en nypa. Medelhavskosten som utgör grunden för min dagliga meny är nyttig och varierad. Och sist men inte minst - släng vågen. Den skapar bara stress. Njut av livet och ta ut svängarna fysiskt så finner du formen. Om du sen är några kilo över eller under idealvikten är inte det någon naturkatastrof.

torsdag 19 mars 2009

Baby and the City

Idag har Melina och jag hälsat på våra vänner Marina & Franz (5 mån) och sen fick vi besök av våra vänner Maria & Holly (5 mån). Vi har ätit, badat, lekt och levt bebisliv utan större intellektuell tankeverksamhet än att vinka och veva. När jag läst två sagor för henne somnade hon. Hoppas, hoppas hon sover inatt för jag har fått pandaögon efter tre sömnlösa nätter. Jag borde titta på någon film men jag tror att jag bara ska sitta på soffan och drömma mig till New York.Var skulle du vilja vara just nu?

onsdag 18 mars 2009

Vem tar hand om operasångerskans barn?

Jag har ett fantastiskt jobb. Varenda dag får jag lära mig något nytt och möta människor som ger mig inblick i sina liv. Idag mötte jag en operasångerska från Göteborgs Operan som berättade vilket pusslande det är om man har barn och jobbar natt. Var lämnar man barnen varenda kväll när man ska uppträda? Nattis finns inte i alla kommuner och att betala barnvakt varenda natt blir ekonomiskt ohållbart. Samtalet på fullsatta Kulturhuset som jag fick nöjet att moderera var verkligen tankeväckande. Imorgon är jag mammaledig igen. 

Könsneutralt och kulturellt

Det blev en sömnlös natt. Igen. Tandsprickning, säger vi som i ett mantra men där finns inte ens en antydan till tand. Vi får nöja oss med tandlösa leenden. J har säkrat kontakter, vi har börjat tömma Melinas rum som hittills fungerat som avstjälpningsrum/walk-in-closet/arbetsrum/lekrum/gästrum. Snart ska det målas. Könsneutralt rosa. Min ögonsten har börjat äta själv. Verbet äta är i sammanhanget en förskönande omskrivning. Hon har börjat kasta mat och ibland hamnar den rätt.  Som en liten höna strosar hon runt här hemma mumlandes ma-ma-ma-ma-ma. Hon klättrar på allt, tömmer leksakskorgen, drar ner saker från bord och bokhyllor, stuvar om. Hemmet är hennes och vi har förvandlats till hennes små servila slavar. Men det är hon värd.

Så mycket choklad som jag åt under graviditeten är det inte konstigt att hon fick dessa ögon. Nu måste jag läsa Kulturutredningen. Ikväll leder jag ett samtal på Kulturhuset med författare, konstnärer, operasångerska, tonsättare och andra. Jag läste precis författaren Niklas Rådströms DN-artikel i ämnet. Något mer välskrivet, träffsäkert och tankeväckande är svårt att hitta. Klicka och läs.

tisdag 17 mars 2009

Definitionen av lyx, en svimmad dam och en taxistory

För att svara på era frågor, kära läsare. Tre månader i Asien är sannerligen en lyx. I synnerhet om man är där med dem man älskar och inte vill missa ett myrsteg i sin bebis utveckling. Hur vi bekostade kalaset? Hyrde ut lägenheten här hemma, sparade innan resan, J tog pappaledigt och jag jobbade. Livet där är billigare än här så ekvationen gick ihop och jag rekommenderar er alla som kan att unna er sådan lyx!

Och nu över till något helt annat som man brukar säga i TV.

Tio minuter in i min föreläsning om att ”Våga var sig själv och vägra vara till lags” svimmar en kvinna. Det låter som att jag som får fansen att tuppa av men där är jag ännu inte riktigt. Kvinnan fördes ut ur salen och senare fick jag veta att allt gick bra. Men läskigt var det. Jag trodde att damen dött.
I taxin hem satt Erland vid ratten. En trevlig, medelålders Boråsare. När vi skar genom det kompakta mörkret mot Landvetter berättade han om sina små barn. Tvekande nämnde han också sin 16-årige son D. ”Han bor inte hos mig. Inte hos sin mamma heller. Han är på ett hem” säger Erland och jag frågar: ”Knarkar han?” Men det gör inte D som har fått en massa bokstavsdiagnoser. ”Det har varit trassligt med hans mamma” säger Erland. Pojkens mamma är alkoholiserad. Hon har supit sen han föddes. Supit och sopat till ungen och släpat hem en massa missbrukande män som misshandlat pojken. ”När min son var 12 ringde polisen och berättade att han var på akuten. Han hade försökt sova på sitt rum, hans mamma skrek aspackad i vardagsrummet tillsammans med en lika full man och det slutade med att snubben slog min son så att han hamnade på sjukhuset. Ungen har i hela sitt liv fruktat för mammans fylleslag. Han har aldrig kunnat slappna av. Det har varit slagsmål och gått vilt till…” berättar Erland och fortsätter:”Både hennes mamma och hennes fostermamma söp ihjäl sig. Nu höll själv på att dö i somras” säger Erland. ”Nu hälsar D på mig och min nya familj varannan helg. Vi försökte ha honom hemma men det gick inte. Han är helt trasig. Vi blev alla monster. Snart ska D få eget boende. Men han är rädd för att känna sig ensam"avslutar Erland. Vilket jävla skitliv, tänker jag och önskar att jag var Gud. I brist på annat skänker jag honom min bok.

Borås och Blossom

Efter en sömnlös natt när Melina vägrade sova gick jag ner till Blossom Taintons Rocketyoga-pass. Nu ska jag till Borås för att inspirationsföreläsa på Pulsen! Håll tummarna för att jag inte somnar. Läs min kolumn klicka här! Kanske borde man ha satsat på ett musikinstrument ändå.

måndag 16 mars 2009

En shopoholics bekännelser

Var just på premiären av "En shopoholic bekännelser". Satt bredvid Gunnar Rehlin som gav filmen två smultron. Bakom mig satt ett gäng finniga tonårsflickor som skrattade och tjoade beundrande. Själv blev jag så frustrerad att jag ville resa mig upp, avbryta filmen och starta en debatt om hur illa filmen rimmar med den världsekonomiska krisen. Hur den hjärntvättar flickor till att shoppa sig glada eller söka räddningen i en blåögd prins. Alla kvinnor i filmen porträtteras som totala nötter. Hysteriska, hjärndöda, inkompetenta, patetiska eller i bästa fall bitchiga. Det är dags att starta en motståndsrörelse mot den meningslösa konsumtionsfrenesin som riktar sig mot unga, värnlösa offer. Själv går jag mot strömmen. Jag skänker, säljer och slänger allt mitt överflöd. Och jag är lyckligare än någonsin.

Min måndag

God morgon, god vecka vänner. Jag såg reprisen på Melodifestivalen igår. Hur kunde folk rösta på Malena Ernman? Teatraliskt, pompöst och malplacerat i Eurovision sammanhang. Så 80-tal men det är ganska inne just nu så det kan gå hem i alpstugorna. Nu ska jag till Malou von Siverz "Efter tio". Malou är cool. Jag tycker om henne. Sen väntar BVC-besök, teatermöte, kulturutredningsarbete och biopremiär ikväll på "En shopoholics bekännelser". Det är så not me det kan bli. Vad gör ni en måndag som denna?

söndag 15 mars 2009

Dop och middag

Igår döptes lilla Agnes i Gustav Vasa kyrka. Melina störde ceremonin genom att springa runt i den fina kyrkan. Vi borde börja planera Melinas dop. Det kommer att bli en hejdundrande fest. På kvällen var det middag hos Gunnar och Anna så vi missade Melodifestivalen. Nedan författaren David Lagercrantz som ni måste läsa. Bakom anar man hans fina fru Ann och bebisen Hjalmar, Melinas favoritkompis.

Nu måste jag skriva kolumn. Vad ska jag skriva om?

fredag 13 mars 2009

Fredagsnytt

"American Psycho", jag är alltså inte med på bilden nedan. Läxläsningsmodellen vore en bra idé att exportera till Grekland och andra länder. Det innebär att företag går in och sponsrar läxläsning i utsatta områden och resultaten är slående. Den modell som förekommer i Grekland med privat och påkostad läxläsning som i princip har blivit en förutsättning för att barn ska klara skolan är en indikation på ett uselt skolsystem. Det kräver också en god ekonomi för föräldrarna samt att barn ägnar all sin fritid åt att läsa läxor istället för att leka, idrotta, vila eller bara vara. I övrigt har jag haft en härlig fredag med mamma-barn-gympa för sista gången. Melina knallade nämligen omkring och tafsade på tränande mammor och deras bebisar. Sen fika och lunch med kompisar och bio med mamma. "Dumpa honom" är en sockersöt feelgood-film som jag ska diskutera hos Malou von Siverz i "Efter tio" TV4 på måndag morgon. Nu leker Melina och jag med mina telefonsladdar. Ha en skön kväll. Imorgon blir det roliga bilder.

torsdag 12 mars 2009

Första dagen på jobbet...

Somnade 20.05 till Veronica Maggios ljuva stämma i Popcirkus på SVT och vaknade 05.00. Jetlag är underbart. Prick 9.00 satt jag på styrelsemöte med stiftelsen Läxhjälpen som erbjuder flitiga förortskids läxhjälp. Inspirerande start på dagen med Eva Helmenius på Kraft & Kultur, Harald Ullman och Maria Arneng.

Stora problem i tågtrafiken läser jag i Metro och sitter nu istället i en taxi på väg till Haga Slott i Enköping där jag ska föreläsa och leda debatt om Affärsmöjligheter i Mellanöstern. Taxichaffisen heter Jannis Pesketzis, en grek som kört på Stockholms i 38 år.

onsdag 11 mars 2009

Home, white home!

"Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken" mumlade jag när jag och Melina vaknade 03.59. Balkongen är bäddad i vitt. Resväskorna ligger öppnade överallt och posthögen suckar. Orkidéerna har överlevt vargavintern och våra hyresgäster har lämnat tulpaner och små, söta hälsningar. Hemmet ska barnsäkras, Melina ska vaccineras, kylskåp och frys ska fyllas, sommarkläder ska tvättas och packas ner. Nu kavlar jag upp ärmarna och börjar jobba.

måndag 9 mars 2009

Bye Bye Bangkok

Bangkok med bebis är en speciell upplevelse.Vi tog en rosa taxi till shoppingmeckat MBK.

Själv blev jag lyrisk av all mat man kunde äta och alla onödiga saker man kunde köpa. Men M & J, båda berömda för sin envishet, ville därifrån. Vi lämnade konsumtionstemplet med blott ett par silverskor till Melina. Silver och guld är helt rätt i år när det enligt kineserna är Oxens år. Gubben i guldskor vet vad han gör

Så vi tog barnvagn, bilbarnstol, nappar, blöjor, flaskor, våtservetter och silverskor och förflyttade ekipaget till Banyan Tree Hotel. Där tog vi lunch och sprang efter Melina i den mattklädda lobbyn.

Fem timmar senare tog vi hissen till den berömda baren på 51a våningen:
Det var allt vi såg av Bangkok. Melina brydde sig inte ens om att blicka över staden. Nu lämnar vi hettan. Nästa gång jag bloggar är vi förhoppningsvis hemma. Inshallah. Hur hon ska klara 11,5 timmar fastspänd på ett flygplan nu när hon bara vill hoppa, springa och klättra är en gåta som återstår att lösa. Vad ni än gör, res med era barn innan de börjar gå.

P.S. Notera att det inte blev någon djärv page utan en simpel uppklippning för min del. Jag färgade också håret några nyanser mörkare.

söndag 8 mars 2009

Bangkok bubblar

Taxin till Sukhumvit stinker fotsvett. Melina snarkar efter att ha levt loppan på flyget. hotellet vi checkar in på är bedrövligt. Entrén är parkeringsplatsen under Kista centrum. Rummen är klädda i vitt kakel. Har jag hamnat i ett hamam? Ändå såg det fint ut på bild när vi bokade. Fyrstjärnigt. Yeah right. Jag hade hellre bott på Banyan Tree (bilden) eller Mandarin Oriental. Det får bli under det ekonomiska uppsvingets glada dagar som kommer. Nu är det lågkonjuktur och jag sitter i ett mörklagt rum med M & J sovande. Ni är mitt enda sällskap. Tack för att ni finns.

Jag glömde gratulera er på Internationella Kvinnodagen. Grattis alla underbara, starka, smarta kvinnor. Må våra småsystrar i världen slippa förtryck, sexuella trakasserier, våldtäkter, diskriminering och orättvisor i framtiden. I Bangkok Post idag läste jag om en man som gifter sig med en 12-årig flicka i Indonesien. Ändå är pedofili förbjuden i landet. Kampen för kvinnors rättigheter måste föras på alla fronter i hela världen.

lördag 7 mars 2009

Kontraproduktivt klagande på andras klagande

Nu när jag har klagat klart på dem som klagar och efter att ha läst era inlägg vill jag bara inflika att ni säkert har rätt. Det är säkert svårare med tre honungshumlor som surrar runt än en enda vild och vacker. Men barn är ändå ett val. Precis som med allt annat i livet får man ta konsekvenserna av sina val. Det värsta med att få barn är den oändliga oron som genomsyrar varenda sekund av mitt nya liv. Äter hon för lite? Varför gråter hon om natten? Kommer hon att trivas på dagis? Kommer hon att bli mobbad i skolan? Tänk om något hemskt händer henne. Oroliga tankar hopar sig som mörka molntussar och flyter förbi min blåa himmel. Nu är jag orolig över att oroliga mammor inte är roliga mammor. Signaturen Ida Dzanovic skriver att hon är gravid i vecka 29. Grattis och klappa på den där bulan från mig. Den lycka som växer inom dig har ingen motsvarighet. Njut för så nära som du är din dotter just nu kommer du aldrig mer att vara. Åtminstonde inte fysiskt.

Idag ska jag bara klippa mig. Det blir en asiatisk frisyr. En spikrak, sexig page som trotsar Js protester och Melinas dra-mamma-i-håret-hobby. Förmodligen färgar jag håret svart också. Signaturen Juicy som kanske tar samma flyg hem, hälsa på mig om du ser mig, även om jag ser ut som Mao Tse Tung. Ikväll drar vi till Bangkok. Vad ska man göra där?

Miserabla mediamammor

Varför gnäller alla mediamammor så mycket på sina barn? Att skaffa barn är en förmån. Jag har aldrig varit så lycklig som sen jag fick min dotter. Och jag har aldrig sovit så lite och slavat så mycket. Men mitt mirakel är värt allt. Trots att jag numera varken hinner äta eller duscha ifred. När jag läser Linda Skugges bittra klagovisor tänker jag på min mamma som var ensamstående med tre barn, ny i ett främmande land, fattig och flitig, slet inom lokalvård, äldrevård och barnomsorg och såg samtidigt till att vi hade mat på bordet. Hon gick aldrig på restaurang, aldrig på bio eller teater, hade aldrig egen tid och klagade aldrig vare sig på oss eller sitt torftiga liv. Att då höra kvinnor som har allt - pengar, makt, mediapositioner, villa och vänner - klaga i kör anser jag är provocerande otacksamt.

Utmattad mamma på stranden. Snart i slasket nära dig.

torsdag 5 mars 2009

Tre tysta dagar...

Min tystnad beror blott på bloggstrul. Men det har gynnat mitt övriga skrivande. Nedräkningen har börjat. På söndag flyger vi till Bangkok. Där stannar vi ett par dagar och sen är det dags för hemresan. Som vi längtar hem. Till familj, vänner, vardag och arbete. Som om vi levde i exil. Jag drömmer om att få städa hemma, laga mina goda grytor, bjuda hem vänner och ta Melina till lekparken som hon nu kan njuta av eftersom hon går som en sann liten lady. Louise, tack för tipsen. Jag vet att Koh Tao och Phangan är finare än Samui men jag är en kycklingmamma som vill vara nära ett sjukhus och långt ifrån Dengue-feber. Den senaste tiden har många fall av Dengue rapporterats från Koh Tao och Phangan. Det kan man riskera när man reser själv men jag skulle aldrig utsätta min bebis för en sådan risk. Idag ska jag bada och klippa mig. Ett besök på en enkel hårsalong är en upplevelse. De tvättar och masserar hårbotten i en timme. Sen ska jag fylla en kasse med kläder som städerskorna ska få. Både mina och Melinas. Puss på er och må ni vakna till en härlig fredag.

tisdag 3 mars 2009

Nära ögat igen..

Jag har ingen lust att skriva. För en stund sen blev jag påkörd av en bil. En silverbil som körde på mig när jag står mitt på gatan som en trafikpolis med utsträckt arm och öppen handflata och försöker stoppa bilar och moppar för att J ska kunna dra barnvagnen över den hårt trafikerade gatan i Chaweng. Då kör en jävla nöt på mig från andra hållet. Det enda jag hör är J och andra människor som skriker: Nooooo! Jag blev slagen på sidan. Rygg och nacke värker. Att jag lever är ett mirakel. En steg till och jag hade blivit hämtad av Hades.  Allt kan ta slut mellan två hjärtslag. Ba-bam. Melina sov fridfullt i vagnen. Jag kysste hennes fötter. Satte mig ner. Andades. Tackade universum, änglar, Gud, Jesus, Buddha, Allah, Oden, Zeus, Jungfru Maria, Shiva, Jahve -you name it. Nu firar jag att jag lever med att skriva på min bok - testamentet till min dotter. Var försiktiga är ni snälla. Och gå inte mitt på gatan.

Vi måste leva tills vi dör.

måndag 2 mars 2009

Lika som bär?

Om kungen själv får välja  Klicka och läs min kolumn om pojken som fick sin prinsessa och kungen som tidigare varit stenhårt sparsam med prinstitlarna. Puss på er kronprinsessan Victoria och Daniel Westling och må ni leva lyckliga i hundra år.

Gratis bebisfotografering

Ni vet att den här bloggen inte är en marknadsplats som många andra. Men nu vill jag hjälpa en duktig fotograf och gullig människa och Er stolta föräldrar som vill föreviga era bebisar på bild. Jannis Politidis lärde jag känna när han nyligen fotograferade mig för en tidning. Han är specialiserad på bebisar och hundar och har tidigare plåtat Persbrandt. Skön blandning: Pascalidou, Persbrandt, pudlar och små puddingar. Den 13 Mars mellan kl 11-16 bjuder Jannis på en barnfotografering samt en bild helt kostnadsfritt. Det enda ni behöver göra är att maila på www.jannisnet.com och boka tid innan den 10 Mars. Bebisen bör vara yngre än 18 månader.
Fotograferingen sker på Frejgatan 103 i Vasastan.
Perfekt present. Alla har ju inte turen att ha en fotograf i familjen.

Bilden är tagen av min kompis Kirre by the way som just nu ligger på en parkbänk vid en tågstation i norra Thailand.

söndag 1 mars 2009

Siste man har lämnat huset

"Det var den sista. Åk nu" som de säger i Robin Hood. Idag lämnade vår sista gäst huset vid havet. Kirre tar tåget genom Thailand till Kuala Lumpur och vidare till Borneo. Melina vinkade sin vän farväl med dyster min. Hon har utvecklats i frenetisk fart sen vi kom hit. Nu dansar hon rytmiskt till mammas musik. Hon vinkar glatt, gestikulerar vilt, applåderar och plockar hårstrån på marken som hon hastigt stoppar i munnen för att hon vet att man inte får. Hon leker i sanden, spatserar stolt runt och pekar på saker hon vill ha. Håret har växt till en munkfrisyr och två risgryn anas ansträngt i underkäken. Den här resan har varit mitt livs viktigaste. Ändå har jag sett mindre av sevärdheter än jag skulle ha gjort innan Melina. Imorgon skulle vi ha åkt till Vientiane i Laos. Nu avbokar vi resan för det blir jobbigt för vår dotter. Vi stannar ensamma i huset vid havet. Följer Melinas rutiner, ger henne tid istället för att jäkta vidare, låter henne njuta av sin nyfunna trygghet och kopplar av, bara vi tre. Havet är i uppror idag. Vi välkomnar vinden efter dagar av hetta. Små flugor promenerar över min dataskärm. De går in och ut ur texten. Kan de känna lycka?