tisdag 17 mars 2009

Definitionen av lyx, en svimmad dam och en taxistory

För att svara på era frågor, kära läsare. Tre månader i Asien är sannerligen en lyx. I synnerhet om man är där med dem man älskar och inte vill missa ett myrsteg i sin bebis utveckling. Hur vi bekostade kalaset? Hyrde ut lägenheten här hemma, sparade innan resan, J tog pappaledigt och jag jobbade. Livet där är billigare än här så ekvationen gick ihop och jag rekommenderar er alla som kan att unna er sådan lyx!

Och nu över till något helt annat som man brukar säga i TV.

Tio minuter in i min föreläsning om att ”Våga var sig själv och vägra vara till lags” svimmar en kvinna. Det låter som att jag som får fansen att tuppa av men där är jag ännu inte riktigt. Kvinnan fördes ut ur salen och senare fick jag veta att allt gick bra. Men läskigt var det. Jag trodde att damen dött.
I taxin hem satt Erland vid ratten. En trevlig, medelålders Boråsare. När vi skar genom det kompakta mörkret mot Landvetter berättade han om sina små barn. Tvekande nämnde han också sin 16-årige son D. ”Han bor inte hos mig. Inte hos sin mamma heller. Han är på ett hem” säger Erland och jag frågar: ”Knarkar han?” Men det gör inte D som har fått en massa bokstavsdiagnoser. ”Det har varit trassligt med hans mamma” säger Erland. Pojkens mamma är alkoholiserad. Hon har supit sen han föddes. Supit och sopat till ungen och släpat hem en massa missbrukande män som misshandlat pojken. ”När min son var 12 ringde polisen och berättade att han var på akuten. Han hade försökt sova på sitt rum, hans mamma skrek aspackad i vardagsrummet tillsammans med en lika full man och det slutade med att snubben slog min son så att han hamnade på sjukhuset. Ungen har i hela sitt liv fruktat för mammans fylleslag. Han har aldrig kunnat slappna av. Det har varit slagsmål och gått vilt till…” berättar Erland och fortsätter:”Både hennes mamma och hennes fostermamma söp ihjäl sig. Nu höll själv på att dö i somras” säger Erland. ”Nu hälsar D på mig och min nya familj varannan helg. Vi försökte ha honom hemma men det gick inte. Han är helt trasig. Vi blev alla monster. Snart ska D få eget boende. Men han är rädd för att känna sig ensam"avslutar Erland. Vilket jävla skitliv, tänker jag och önskar att jag var Gud. I brist på annat skänker jag honom min bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar