tisdag 24 mars 2009

Skolstrejk

För några år sen föreläste jag för elever på Sjumilaskolan i Göteborgsförorten Biskopsgården. Jag kände mig hemma bland barn från alla världsdelar. Min avsikt var att peppa och uppmuntra dem att satsa på skolan och utbilda sig för att skaffa sig ett bättre liv än våra föräldrar fick. Nu ska nästan 50 lärartjänster bort från skolan som förlorar 9 miljoner kronor. Idag ekar skolan tom. Eleverna strejkar mot nedskärningarna. Det kritiseras av många men vad borde elever och föräldrar göra som ingen längre lyssnar på? Vart tog alla vallöften vägen? Björklunds slagord om den svenska skolan? Folkpartiets tjat om att invandrare borde satsa på svenska språket? Hur ska dessa barn språktestas när de inte ens får lärare som kan undervisa dem?

Under mina resor i landet träffar jag allt fler lärare som klagar över all den byråkrati och pappersexercis de åläggs på bekostnad av barnens behov och klassisk undervisning. I såna här lägen borde vi alla resa oss och ropa att nu får det vara nog. Priset för nedskärningarna får vi nämligen alla betala förr eller senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar