onsdag 10 juni 2009

Smältdegeln och salladskålen

Igår tog jag en rabarberdrink på Gondolen med litauisk-ryska ishockeystjärnan Darius Kasparaitis som spelat i fyra OS för Ryssland och Rangers i NYC. Tillsammans med sin vackra svenska tjej Lisa som är basketstjärna funderar de på att så småningom flytta hit. Argentinska Jimena jobbar som investment banker i NYC och har nyligen fått bebis med sin svenske man som är förvaltare i det stora äpplet. Och så min väninna Camilla som har bott i NYC de senaste 20 åren. En härlig blandning av människor som alla menade att det är något som gått snett i Europa. "Alla verkar ju hata alla här" säger Darius och berättar hur han sitter i bastun med en ortodox jude, en praktiserande muslim, en peruan, en italienare, en ryss och en tysk. Ingen känner sig hotad eller hatad. Förr kallades USA för smältdegeln, "the melting pot", men jag skulle vilja påstå att det numera är mer av en salladskål där alla får vara sig själva utan att behöva smälta ner till oigenkännlighet.

Däremot verkar det vara sämre med jämställdheten i USA. Jimena berättar om hård konkurrens bland kvinnorna i karriären. De får bara tre månaders mammaledighet och sen förväntas de som vanligt vara på jobbet först och gå sist. Ändå skvallras det bakom ryggen på nyblivna mödrar. "Att få barn är att bromsa sin karriär" berättar hon. Män som tar mer än en veckas ledighet för att vara med sina barn ses som ufon. "Utan en dygnet-runt-nanny är man stekt" avslutar hon. Vi borde exportera den svenska jämställdhetsmodellen pronto. Och importera lite öppenhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar