måndag 8 juni 2009

Vansinnet i Vännäs och Hemmafrufällan

Flyktingbarnens bänkar i Vännäs står tomma Här kan ni läsa min krönika, kamrater och fosterlandsvänner, om vansinnet i Vännäs. Kommentera gärna. Jag har tänkt mycket på kvinnan som sprang bredvid mig på löpbandet. Hon svettades ymnigt så att det gråa håret klibbade över det vackra, rynkiga ansiktet. "Min dotter skiljer sig"sa hon med vattniga ögon som sökte tröst. "Det är vanligt numera. Varannan vän har separerat och barnen far som pingpong-bollar mellan föräldrarna" tröstade jag. Men kvinnans dotter är 48 år. En VD-hustru som vikt sitt liv åt att serva mannen och ta hand om barnen. Nu är de äldsta utflugna och VDn, som aldrig var hemma under deras uppväxt, gör anspråk på delad vårdnad om den yngsta flickan. "En dag kom han hem och sa att han ville skiljas. Han hade träffat en yngre förmåga. Nu ville han ha halva vårdnaden och halva barnbidraget" berättar kvinnan på löpbandet med andfådd röst som spricker. Hennes dotter måste nu hitta lägenhet och jobb. En 48-årig trebarnsmor som aldrig jobbat är kanske inte den hetaste kandidaten på arbetsmarknaden. När jag sprungit klart min kilometer var det tungt att lämna kvinnan med sin sorg. "Det blir nog bra till slut" intygade jag som en annan profet. Tänk om det inte blir det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar