fredag 31 december 2010

Gott Slut

Gott Slut vänner. Idag tar jag ett yogapass, därefter några tafatta danssteg, färgar håret och förbereder nyårsafton hos vänner med en massa barn och god mat. Melina har bestämt att hon vill ha prinsessklänning ikväll så jag får matcha det.

För 2011 önskar jag er alla att era drömmar förverkligas. Jag önskar att ni blir rikare på glädje och kärlek och fattigare på sorger. Jag önskar er alla ett överflöd av ljus. Hoppas världen blir lite fredligare för alla.

torsdag 30 december 2010

Årets utmärkelser

Årets Kvinna: Rut. Städar och ställer inga krav.
Årets man: Julian Assange. Respekterar inte ett nej. På gott och ont.
Årets ord: Pursvensk
Årets självmål: Magnus Hedman.
Årets demonstration som uteblev: Solidaritet med Silvia.
Årets klassmarkör: Arkitekritad vindsvåning med teppanyakihäll och puffade kuddar.
Årets mantra: Sänkta skatter.
Årets fulaste ord: Jobbskatteavdrag
Årets TV-trend: Hollywoodfruar, NYC-fruar, Östermalmsfruar. När kommer Bredängsbrudar, Masmomammor, Albypappor, Trollhättetroll?
Årets dejá vu: Sverigedemokraterna och Lasermannen 2.
Årets diabetesvarning: Ernst & Tina. Sötare kan det inte bli.
Årets bästa svenska exportvara: Robyn
Årets naturchock: Askmoln och Snö
Årets vän: Facebook.
Årets valfläsk: Det ska löna sig att jobba!
Årets det lönar sig tydligen inte att jobba: Bärplockare.
Årets bästa TV-kanal: SVT Barnkanalen.
Årets Dr Jekyll and Mr Hyde: Kapten Klänning..
Årets skvaller: Kaffeflickor. Något sött till kaffet.
Årets det kan inte hända här: Självmordsbombaren
Årets Björn Borg-varning: Robin Söderling
Årets Nya Moderater: Socialdemokraterna
Årets stilikon: Kronprinsessan Victoria – både kropp och kläder.





söndag 26 december 2010

Strax dax att ta farväl...

Så tar 2010 sina sista tassande steg. Ett farväl står för tröskeln. Flera farväl. Det är hög tid att göra ett bokslut över året som gått. Att unna sig en stund av eftertanke och kontemplation och summera, analysera, reflektera och utvärdera det liv som levts. Blev det som vi tänkt? Gjorde vi det vi önskade eller vek vi oss för alla måsten och lät logistiken sätta krokben för lusten? Vad minns vi mest och vad önskar vi glömma helst från det gångna året? På vilket sätt går året till den personliga historien?

Så här års blir jag alltid lite sentimental och funderar över alla förlorade tillfällen som flydde utan att jag hann rycka dem i håret. Jag listar höjdpunkter (som oftast involverar min dotter) och misslyckanden som oftast blott involverar mig. Jag listar sorgerna och glädjeglimtarna.

Vi bär ändå ansvar för det som sker i våra liv. Ödet är lynnigt men det är också lydigt. Vi styr skutan. Vi har kraften och kapaciteten att vara huvudpersoner i vår egen föreställning. Viljan i kombination med ett öppet sinne för det som kommer vår väg är receptet för ett lyckligt liv. Låt oss se om vi lyckas nästa år.

Ett lyckligt ögonblick augusti 2010.

lördag 25 december 2010

Juldagen hos mamma

Det stora grekiska juldagsfirandet ägde traditionsenligt rum hos mamma i Rinkeby där fönsterrutorna immade av allt folk som samlats. Grannen, den söta fru Odödlig, ringde på dörren och dansade in med musiken på högsta volym. Det var barn, ungdomar och vuxna i varenda vrå och mamma dukade fram kåldolmar, julskinka, köttsallad, baklava, kourabiedes och annat gott. Nu är jag hemma igen, mätt och utmattad av allt julfirande som blev bättre än väntat. Årets behållning blev den gulliga Jultomtens besök i Norrtälje, oxtungan som återigen bevisade att man inte ska döma utifrån utseendet. För övrigt fick jag ett minneskort fullt av bilder från i somras, kvällen innan Dimitras bröllop. En rolig kväll värd att ta fram i kylan:

God fortsättning vänner. 

torsdag 23 december 2010

God Jul

Nu är vi ute i ett vitbäddat, sagolandskap hemma hos Johans mamma. I den röda stugan kokas det oxtunga i timmar och tomtegröten står på spisen. Här blir det julaftonsfirande med inlagd sill och Janssons frestelse och nubbevisor som jag aldrig lyckats lära mig. Sen på juldagen bär det av till min mamma i Rinkeby för grekiskt julfirande. Jag önskar er alla en riktigt God Jul med massor av kärlek, choklad, klappar och glädje.

onsdag 22 december 2010

Let's Dance!

Trots att jag själv inte gillade bilden - här är den. Nu vet ni vad ni gör de mörka fredagarna framöver. Ni solidaritetsdansar med mig. Kan jag räkna med ert stöd?

tisdag 21 december 2010

Geléhjärta och bloggens bästa vän!

Mitt hjärta blir som ett geléhallon när jag läser hur ni kommer att fira jul. Så vackert, så traditionsrikt, så kärleksfullt. Kan ni inte adoptera mig?

Signaturen Sara - i Kokboken "Halvåtta hos mig" finner du min fantastiska avocadosoppa som blev en hit efter min medverkan i programmet. Hoppas du njuter av den.

Jag är lyckligt lottad. Efter mitt förra inlägg fick jag ett mail med en julklapp - en årsprenumeration av Vanity Fair - som jag hade önskat mig. Det var Jelena som skickat den. Jelena min trognaste läsare och numera min käraste vän. Jelena som jag lärde känna via den här bloggen när hon skulle hämta upp böcker som jag delade ut.

Då kom hon hem till mig i taxi och jag minns att jag bad henne ta trapporna upp för jag hann inte springa ner. Jelena envisades med att det var bäst att jag kom ner och då minns jag att jag något motvilligt knallade ner med två papperskassar böcker och tänkte: "Vilken liten diva som dessutom vill ha böckerna serverade!"

När jag äntligen var nere i taxin insåg jag att Jelena sitter i rullstol. Snacka om att jag kände mig som en nöt. Ännu en påminnelse om att man inte ska döma, inte dra förhastade slutsatser. Jelena bor i en Göteborgs-förort och är den här bloggens största behållning. Alltid positiv och sprudlande glad, alltid med ett gott ord om alla och en humor med intelligent udd. Sen dess har vi träffats några gånger och vi har daglig kontakt. Vi kallar varandra för "sister from another mister". Tack Jelena. För julklappen. För din visdom och värme. För din vänskap.

Foto: Sara Ringström. Bilden togs idag och publiceras i en tidning snart. Förmodligen den bästa fotograf jag har jobbat med genom tiderna. Proffsig, älskvärd, snabb och snygg.

söndag 19 december 2010

Depp på önskelistan

Johny Depp. Världens coolaste man. Snart filmaktuell igen. Äntligen. Med Angelina Jolie vid sin sida. En gång för länge sen såg jag honom på krogen Manray i Paris och trodde att jorden öppnat sig under mina fötter. Jag som vågar prata med alla förlorade talförmågan. Inte ens tack för "Donnie Brasco" eller "Blow" lyckades jag klämma fram. Nu ska jag köpa Vanity Fair där han intervjuas av legenden Patti Smith. Perfekt läsning för en förkyld och ynklig liten människa som med fasa räknar ner till jul. Denna högtid som fyller mitt hjärta med ångest och min hjärna med traumatiska barndomsminnen. Jag har alltid försökt fly julen. Antingen genom att resa bort eller jobba mig igenom den. I år tvingas jag konfrontera min julfobi.

Om någon jultomte hittar hit önskar jag mig en prenumeration av Vanity Fair eller Doftljus. Själv har jag bara hunnit köpa några få julklappar men jag bävar för trängseln, köerna och stressen som väntar mig när jag är ute i sista stund. Smartast var ändå en tjej som köpte 25 signerade Kokböcker av mig häromdagen som hon skulle dela ut till släkten och arbetskamraterna.

Vad önskar ni er och hur firar ni jul?

fredag 17 december 2010

Här blev jag den jag är

Signaturen Malina frågar: "Har du aldrig funderat på att flytta till Grekland för gott?"

Jag har bott i Sverige i mer än 30 år. Sverige är mitt hemland. Jag älskar Sverige. Och jag älskar Grekland. Jag har studerat och arbetat i Grekland i några omgångar och det var fantastiska år men Sverige är min hamn. Hit längtar jag alltid tillbaka. Sverige har präglat mig som människa. Här blev jag den jag är. Här har jag min familj, mina barndomsvänner och mina kvarter. Framför allt har jag slagit rot här genom min dotter. Så jag kommer aldrig att lämna Sverige. Inte så länge hon lever här. Kanske bor jag utomlands under vissa perioder men jag kommer alltid återvända hit. Och om min dotter en dag bestämmer sig för att flytta till Tokyo eller Tuvalu - då följer jag med.

Vem är boven i förkylningsdramat?

Senaste söndagen hade jag systrarna och syskonbarnen på besök. Det var liv i luckan och jag var så lycklig. Sen dess har jag triss i inflammationer - ögon, öron och bihålor. Jag ser inte, hör inte, andas inte. Imorse ringde min syster Dimitra (t.h.) och sa: "Min son låter som en hund!" På SÖS informerade de henne om att han hade falskt krupp. Melina är snuvig. Så nu är frågan vem är boven i förkylningsdramat? Vem tycker ni ser skummast ut?

torsdag 16 december 2010

Rasismen här och där.

Rasismens virus frodas och växer överallt, Kenneth. I mitt födelsland Rumänien, i mitt hemland Grekland där ordet xenofobi föddes och i världens alla avkrokar. I Rumänien är romerna rasismens främsta offer. I Grekland drabbas flyktingar hårt av en offentlig främlingsfientlighet som genomsyrar hanteringen av dessa människor som hamnar där i sin jakt på en framtid i Europa. Elever med utländsk härkoms som har toppbetyg och traditionsenligt borde gå i spetsen för paraderna på nationaldagen förnekas ofta att bära grekiska flaggan. Trots att de är bäst. Det finns otaliga hårresande exempel rasistiska uttryck som utsätter oskyldiga människor för enormt lidande. Både här och där.
Det är ingen tröst. Sverige är en välfärdsstat, en jämställd och välmående nation med en utvecklingsgrad som andra avundas. Därför borde vi i många avseenden vara ett föredöme. Vi som älskar vårt land kämpar för att det ska bli bättre för alla.

onsdag 15 december 2010

Pursvensk paranoia?

Rasbiologin verkar vakna till liv igen. Idag i Expressen skriver Ulf Nilsson: "Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer."

Vilka är pursvenskar enligt Ulf Nilsson? Jag som är svensk medborgare sen 25 år tillbaka? Min svenskfödda dotter som har en svensk pappa och ett grekiskt efternamn? Zlatan? Drottning Silvia? Och vilken kultur har påverkat Sverige mest genom tiderna? Kan det vara amerikansk kultur med Mc Donalds, Coca Cola, Idol, film och TV? Och hur många amerikanska invandrare bor egentligen i Sverige? Välkomna att diskutera kära vänner!

tisdag 14 december 2010

Ljuset i mörkret

Min tomtemors första lussetåg! På kvällen presenterade jag Sveriges Lucia på Skansen. Så stämningsfullt. Idag vaknar jag döv på ena örat.

söndag 12 december 2010

Bombdramat i Stockholm

Som många andra i vårt land lider jag av fruktan och förfäran för det bombdrama som ägde rum i Stockholm igår. Samtidigt måste vi försöka finna besinning, sans och balans och undvika kollektiv skuldbeläggning av de som råkar ha något gemensamt med förövaren. Att dra likhetstecken mellan självmordsbombaren och alla muslimer är lika befängt som att anklaga alla Malmöbor för den senaste Lasermannens mord och mordförsök på oskyldiga människor. Fanatism är skrämmande i vilken skepnad den än manifesterar sig. Den växer i en polariserad värld. Det skrämmer mig mer än något annat. Vilken värld kommer våra barn att växa upp i egentligen? Hur kan vi skydda våra barn och låta dem leva i trygghet?

Våra hjärnor tenderar att dra snabba slutsatser av den ringa kunskap och begränsade information vi har. Jag erkänner att jag var rädd idag när jag satt på tunnelbanan mittemot en man med stor ryggsäck och tjock täckjacka. Tänk om han var rustad med sprängladdningar. Det är sådana tankar som smyger sig in i våra sinnen och sprider en förlamande rädsla som oftast är grundlös. Så vänner, låt oss vara eftertänksamma och omtänksamma. Låt oss hoppas att våra politiker och poliser hanterar eventuella terrorhot professionellt så att vi känner oss trygga som medborgare.

Bombdramat i Stockholm

Som många andra i vårt land lider jag av fruktan och förfäran för det bombdrama som ägde rum i Stockholm igår. Samtidigt måste vi försöka finna besinning, sans och balans och undvika kollektiv skuldbeläggning av de som råkar ha något gemensamt med förövaren. Att dra likhetstecken mellan självmordsbombaren och alla muslimer är lika befängt som att anklaga alla Malmöbor för den senaste Lasermannens mord och mordförsök på oskyldiga människor. Fanatism är skrämmande i vilken skepnad den än manifesterar sig. Den växer i en polariserad värld. Det skrämmer mig mer än något annat. Vilken värld kommer våra barn att växa upp i egentligen? Hur kan vi skydda våra barn och låta dem leva i trygghet?

Våra hjärnor tenderar att dra snabba slutsatser av den ringa kunskap och begränsade information vi har. Jag erkänner att jag var rädd idag när jag satt på tunnelbanan mittemot en man med stor ryggsäck och tjock täckjacka. Tänk om han var rustad med sprängladdningar. Det är sådana tankar som smyger sig in i våra sinnen och sprider en förlamande rädsla som oftast är grundlös. Så vänner, låt oss vara eftertänksamma och omtänksamma. Låt oss hoppas att våra politiker och poliser hanterar eventuella terrorhot professionellt så att vi känner oss trygga som medborgare.

lördag 11 december 2010

Delad dotter

Monica undrar hur vi delar upp vårdnaden och hur jag ibland kan arbeta så långa dagar. Vi har ett utmärkt schema och samarbete som innebär att Melina bor 2-3 dagar växelvis hos mig och J.

Vi bor nära varandra och gör också en del aktiviteter alla tre ihop. De dagar jag inte har Melina passar jag på och jobbar som en tokstolle. Då kan det bli tolvtimmarspass. Dessutom städar, tvättar och storhandlar jag de dotterlösa dagarna.

När min sockervadd är hos mig däremot lämnar jag på dagis 9.30 och hämtar 15.00 och sen är kvällarna vikta för gemenskap. Ofta går jag och lägger mig med henne redan vid 20.00. Så det blir ett märkligt intervall-liv. Det är nog ganska vanligt för separerade föräldrar. Vi anser att hon är för liten för att vara ifrån en förälder i en hel vecka men successivt går vi nog över till varannan vecka. Trots att hennes frånvaro föder ett smärtsamt tomrum. Hur gör ni andra?

fredag 10 december 2010

Dagens läromästare

Jobbade nästan ihjäl mig igår. 08.00-22.30 utan pauser i princip. Smälte i säng och väcktes imorse av en kompis som föreslog att han hämtar mig och Melina, kör hem oss till sin familj och lagar en härlig fredagsmiddag. Jag älskar den typen av spontanitet och beslutsamhet. För övrigt tänker jag sluta gnälla på snön. Min väninna Jelena som sitter i rullstol gav mig en rejäl tankeställare när hon berättade att hon inte ens kan gå ut eftersom hon inte kan rulla fram i snön. Och hon säger det som ett konstaterande utan minsta klagan i rösten. Det är en talang att ta efter. Att acceptera det man inte kan förändra och göra det bästa av situationen. Jelena är dagens läromästare.

onsdag 8 december 2010

Vinterdvala

Det känns som att jag gått i ide. Jag går upp i mörkret och ut i pyjamas till mina jobb och skyndar hem för att byta om till pyjamas för att ta mig an kvällen. Jag lagar mat, diskar, plockar, skriver, sover, jobbar och tillbaka till ruta ett. Varenda dag räknar jag ner till ljusare tider. Varenda dag tröstar jag mig med att det snart är över. Så skjuter jag upp mitt liv och lever i en parentes. Ett vintervakuum fyllt av längtan efter det välsignade solljuset. Jag måste bryta mönstret. Kanske ska man våga sig ut en sväng ikväll?

måndag 6 december 2010

På hustaken...

När jag kliver in genom dörren, stelfrusen med nästippen som ett körsbär upptäcker jag killarna som skottar snö i hustaket mittemot. Jag sticker ut ansiktet genom fönstret och ropar: "Ni är hjältar!" Grabbarna garvar och försäkrar mig om att det är varmt där uppe. De får bli dagens läromästare. Allt är relativt. Det handlar om vår inställning.

Nu ska jag hämta på dagis. Ikväll lagar jag lasagne till min mamma och Melina. Gott med tanke på att jag till lunch åt kilovis av ischoklad och pepparkakor. Ha en underbar kväll.

lördag 4 december 2010

Män klär och klär av kvinnor

God morgon vintervänner! Läs min kolumn här Männen bestämmer hur kvinnorna ska klä sig. Signaturen Kartong skrev en mycket intressant kritisk kommentar i mitt förra inlägg där han som man blir stött av min tes. Hur tänker ni?

När ni ändå är inne på Metro måste ni läsa denna artikel: Endast tre invandrare sitter i bolagstoppen. Mångfalden lyser med sin frånvaro ju högre upp man kommer i samhällshierarkin. Det är ett demokratiproblem. Sverige är en liten marknad som behöver utöka exporten till omvärlden. Som ett led i detta borde invandrarnas erfarenheter, kulturkompetens och språkfärdigheter tillvaratas.

Idag jobbar jag hela dagen. Jag får passa på när Melina är hos pappa. Fylla ut tomrummet. Täppa till saknaden. Motstå meningslösheten.

torsdag 2 december 2010

Kylslag

Vaknar vid fyra och väntar på att det ska bli morgon. Det är iskallt i min lägenhet så jag ligger under duntäcket i overall och halsduk och huttrar. För att trösta mig tänker jag på alla dem i Afghanistan som genomlider tunga vintrar utan garanterad el och värme och utan fluffiga duntäcken. Jämförelsen hjälper dock inte upp min kroppstemperatur. Hur ska jag, en sommarfjäril, överleva denna vinter?

Nu tar jag snart bussen till mitt nya uppdrag. Utmanande, nervöst och krävande. Jag lämnar mina trygghetszoner och kastar mig ut i okänd mark. Tassar runt på tå. Tvingas till nybörjarens ödmjukhet och njuter av att få lära mig nytt.

"Lev som om det var sista dagen i livet och lär som om du skulle leva för evigt" sa Gandhi. Guruns ord får bli dagens läxa.

onsdag 1 december 2010

Vildkatt i vit vadd

Tillbaka i det vitvadderade landskapet och den krispiga luften. Trots en horribel hemresa och en sömnlös natt ombord på flyget njuter jag. Dubairesans behållning var nedanstående vildkatt:

Fler bilder kommer när jag sovit en stund.

måndag 29 november 2010

Rapport från persiska viken

Tänk att det kräver sådan ansträngning att resa sig ur sängen, hitta kamerasladden någonstans i hotellrummet, koppla ihop kamera och dator för att ladda över några härliga bilder från våra Dubaidagar. När jag ligger här i sängen ser jag ut över Persiska viken och Dubais signum - Burj Al Arab.

Här ovan har Melina lärt sig simma med flytväst på och jag har lärt mig gå upp en stund innan sömntutorna för att ta en morgonpromenad eller ett träningspass på den mjöliga stranden. När jag har legat här i de bekväma solstolarna och för att balansera den bisarra blingblingvärlden har jag läst en viktig och välskriven bok som jag rekommenderar varmt - "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" av Diana Janse. Äntligen får man en personlig och politisk skildring av Afghanistan.

torsdag 25 november 2010

Aldrig för sent att börja ett nytt liv

"You're a fighter" skrek boxningstränaren Eddie när jag gav honom en vänster jabb, en höger krok och en sidekick. Om han visste vilken kamp jag fört i mitt liv för att få vara här. Hur mycket jag har slagits i motvind för att skapa mig ett utrymme, för att få välja mitt liv. Han vet ingenting men min kropp både vet och minns. Och nu är den inte lika arg längre. Den smärtan jag kände idag var så behagligt välbekant. Sen vältrade jag mig i en gigantisk indisk middag och som vanligt åt jag även upp Melinas mat. Varför kan jag inte slänga mat? Varför måste jag alltid slafsa i mig hennes rester som min mor gjorde med våra? Imorgon bitti kör jag tidig yoga på stranden när Johan och Melina sover. Like back in the days.

onsdag 24 november 2010

Hur i helsike kommer man igång?

Ryskorna med de välsvarvade benen och de Himalaya-höga kindknotorna glider förbi med sina gammelgubbar som kanske var attraktiva innan några hundra liter vodka fyllt deras magar. hotellet är en fläckfri orgie i arabisk lyx och Melina sprider sina Salaam Aleicum till servitörerna och städpersonalen som kommer från världens alla hörn för att tjäna en hyfsad månadslön som man här kan spendera på ett dygn. Vi simtränar i barnpoolen, vi plaskar i havet, bygger sandslott och hon ropar "Heja mamma- Heja pappa!" hela tiden som för att uttrycka sin tacksamhet. Men jag vill bara gråta.

Idag gjorde jag ett tappert men tafatt försök att börja träna. Gymet är ett polerat palats med allt man kan drömma om men redan efter åtta minuter på roddmaskinen ville jag tillbaka till min dotter. Min bästa ursäkt för att inte träna. När ska jag äntligen komma igång? Och hur gör man efter tre år utan annan träning än turerna till och från glassen i frysen? Nu sover J och Melina medan jag äter hennes kexchoklad.

tisdag 23 november 2010

Resfeber och packningstips

Packar små plastlådor med russin, tranbär, ostkrokar. Några böcker, grekiska och svenska barnfilmer, dvdspelaren, nappar, blöjor, ombyten, tuggummin - allt ska ner i handbagaget. Att resa med barn är en konstform. Inget får glömmas.

Jag minns första gången jag skulle flyga till Aten med Melina när hon var ett knyte och hon bajsade ner hela sin outfit. Det var gryning och jag bankade desperat på dörren till Arlandas barnbutik och tvingade personalen att sälja de minsta klädesplaggen som fanns. Det blev en dyr affär. Där fanns bara Gant-overaller. Nu är jag en veteranmorsa som har rest runt jorden med min lilla globetrotter. Så när handbagaget suckar av tyngden andas jag ut i vetskapen om att allt är med. Ikväll är vi förhoppningsvis i Dubai. Där ska jag äntligen köpa en kamera och ladda upp bilder från vår temporära tillvaro. Ha en underbar dag allihopa.

måndag 22 november 2010

Morgonmuffins

Började dagen och veckan med två chokladmuffins och en kaffebalja framför grekisk morgon-TV där programledarna klagar på det fina vädret. De ber om snö och kyla och har tröttnat på solsken och 23 plusgrader. Diskrepansen mellan min kylslagna, mörka och deras soldränkta blev för provocerande så jag zappade snabbt till SVTs morgonsoffa som känns rätt morgontrött emellanåt. Idag packar vi väskorna för en familjeresa söderut. Johan och jag och vår Melina. Vill ni följa med?

söndag 21 november 2010

Tala är guld och Mr Bojangles

God morgon vänner denna djupgråa söndag höljd i dimma. Ni som hört mig tala i offentliga sammanhang - om mångfaldens lönsamhet, kreativitetens knep, retorikens regler, jämställdhetens utmaningar, språket som nyckeln till människors hjärtan eller vad jag nu har talat om - gå in i och nominera mig till Talarforums pris här.

Och ni som missade min krönika om att odla optimism, något jag kämpar med varenda dag i mitt liv kan klicka här. Jag brukar spåra mina tankegångar och bromsa mig själv mitt i ett flöde och ifrågasätta mig själv. Varför tänker jag på detta vis? Finns det inte en ljus variant på denna dystra förklaring? Det finns ju alltid två sidor av allt. Även hos oss själva. Så vänd på mynten vänner så sprider vi det välbehövda ljuset denna mörka årstid som ockuperar oss varje år.

Denna söndagmorgon lyssnar jag på Nina Simone och hennes Mr Bojangles som drabbar mig obevekligt.

lördag 20 november 2010

Kajs civilkurage

Igår föreläste jag om språkliga möten på Klarspråksdagen i Borlänge, satte mig på tåget till Gävle för att där byta tåg till Stockholm.

Det blev ersättningsbuss istället och när vi serverades kanelbullar och pärondricka vid påstigningen började jag ana oråd. Mitt ute i den snöklädda skogen, på en motorväg får bussen punka och den kvinnliga föraren som kör buss för första gången i sitt liv blir alldeles paralyserad. Jag som ska presentera Rising Stars på NK börjar ringa taxi men ingen vill hämta i skogen, typ tre mil norr om Uppsala. Så jag liftar. Och liftar. Och efter tio minuters liftande stannar en saab.

Mannen ska till Stockholm. Jag vädjar och han välkomnar mig in. Innan jag kliver in springer jag upp på bussen där alla sitter som marmorstatyer och väntar på en ny ersättningsbuss som kanske kommer. De sitter helt apatiska och chockade och jag frågar om det finns några som ska med ett flyg och har bråttom. Tre tjejer får följa med i den bil jag stoppat. När tjejerna blir avsläppta på Arlanda kommer jag på mig själv med att vara lite orolig. Är mannen våldtäktsman? Massmördare?

Kaj är frånskild tvåbarnsfar. Han berättar om sin dotter som har autism, han berättar om sitt kringflackande arbete och jag tycker riktigt mycket om honom. När jag går av vid Mörby Centrum får han min Kokbok som tack. Tack Kaj för att du visar att det fortfarande finns människor i vårt land. Tack för att du stannade när alla andra körde förbi i hög hastighet i mörkret och kylan trots att de såg att en buss stannat vid vägkanten.

torsdag 18 november 2010

Mat och nykläckta stjärnor

Tack för era fina kommentarer. Dessvärre vet jag inte märket på klänningen jag bar på Mamagalan. Ni som lider av idétorka i köket kan lyssna på min medverkan i SRs program Meny med Tomas Tengby som sändes idag med repris på lördag eller klicka här! Lyssna och njut eller laga tillsammans med mig. Nu ska jag sätta mig på tåget till Borlänge för att föreläsa. Imorgon leder jag också presentationen av Rising Stars på NK dvs Sveriges främsta skådespelarlöften. Vi har fantastiska förmågor i landet. Vem är din skådisfavorit?

tisdag 16 november 2010

Persisk poesi

"Solen fick en gång en skymt av Guds sanna natur och har sen dess aldrig varit sig lik. Med en sån underbar Gud, varför är vi inte alla kolossalt berusade?"

Hafez, den persiske poeten, tror så här:

"Varje tanke på att du är bättre eller sämre än en annan människa får vinglasen att gå sönder."

Det viskar skådespelaren Marika Lagercrantz i mitt öra när vi sitter i Linköping och lyssnar på ett trist anförande.

söndag 14 november 2010

Mamagalan 2010

Med Laila Bagge innan smink och hår var klart. Och innan galaklänningen var på. Nedan med Melina med musseöron.

Ni som var där, skicka bilder!

fredag 12 november 2010

Idag i Efter tio

God morgon! Era förslag på önskegäster har vidarebefodrats till redaktionen och kommer att dyka upp i rutan framöver. Idag gör jag sista programmet och då kan ni bl.a se Lasermannens offer Heberson som blev skjuten i mage och huvud 1991 och fick sitt liv krossat. Han möter 38-åringen offer Ahmed i studion. Ni möter också prisblelönta skådespelaren Maria Lundqvist, rappa Annika Lantz och Jill Johnson. Det och lite mer i Efter tio idag.

onsdag 10 november 2010

Check out the show!

Ni som missade modiga prinsessan Märtha Louise som talade om att hitta sin inre kompass och sina skyddsänglar, ni som missade poeten Magnus William-Olsson, Denise Rudberg, Jan Wallentin, Kristina Kappelin och min nya favoritförfattare Asli Erdogan i Efter tio i TV4 idag gå in på TV Play och titta i efterhand. Stor inspiration utlovas. Nu hämtar jag på dagis. Tjoho. Imorgon Ola Rapace om skandalerna och Svinalängorna!

Prinsessan i studion

Titta p� efter tio snart i TV4 om du vill se prinsessan M�rtha Louise som har helande h�nder och l�r oss kommunicera med v�ra skydds�nglar.

tisdag 9 november 2010

Bokberg

Dagens sändning var intressant och nu har jag grävt ner mig i en massa böcker inför morgondagen. Gäster blir bl.a. Norges prinsessa Märtha Louise som har skrivit en bok om skyddsänglar. Hon är modig som vågar säga upp sitt apanage och starta änglaskola. Sen kommer coola Denise Rudberg och en helt ny bekantskap för mig, den prisbelönta turkiska författarinnan Asli Erdogan som är kontroversiell i sitt hemland för att hon kämpar för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Läs hennes fantastiska bok "Staden i den röda kappan" om Rio som får mig att tappa andan. Kram till er alla från bokberget och hoppas ni njuter av snön.

måndag 8 november 2010

GRATTIS MALMÖ!

För en fotbollsframgång som födde en Zlatan och som nu skördat guld. Grattis Malmöpolisen till gripandet av lasermannen som satte skräck i staden och staten. Nu kan stadens invandrare andas ut en stund. Nu kanske de som torgförde märkliga teorier tystnar.

Jag hade en fantastisk premiärdag i "Efter tio" i TV4 med min nya idol Krister Henrikson som gjort en imponerande klassresa från en fiskarfamilj i Grisslehamn till prisbelönt skådespelare. Sen kom Andreas Carlsson med sin charm och skärpa och sitt bländande leende. Gå in och titta på programmet på www.tv4.se/eftertio

Och imorgon kan ni skicka in frågor om sömn. Jag som sover dåligt har många frågor i ämnet.

Nu ska jag gå till stiftelsen Läxhjälpens middag där jag sitter i styrelsen och raggar pengar från näringslivet för läxhjälp till elever i fattiga förorter så att de kan klara skolan och göra en lika fin klassresa som Krister Henrikson gjort.

Vi ses imorgon i "Efter tio". Kram och tack för era mail.

lördag 6 november 2010

Helgrapport

Härliga höstdagar. I Stenungsund njöt jag av bastubad och delikat middag med en massa spännande människor. Sen åkte jag raka spåret till min kompis Michael Nyqvists lantställe där vi firade hans födelsedag i familjär atmosfär med en ljuvlig Osso Buco och mycket skratt. Nu skriver jag manus i tvättstugan till "Efter tio" i TV4. Imorgon ser jag "En handelsresandes död" med folkkäre Krister Henrikson på Dramaten. Vad gör ni i helgen?

torsdag 4 november 2010

Önskegäster?

Vaknade tidigt, städade, skrubbade, dammsög, diskade. Stannade upp en stund och undrade vad det är för fel på mig? Varför kan jag inte bara sitta still och softa? Nu på ett tåg till sköna Stenungsund med min kompis Magrina. Inför nästa veckas "Efter tio" i TV4 som jag ska leda vill jag att ni föreslår era önskegäster! Kom med namn så bokar jag in dem direkt!

måndag 1 november 2010

Rasism raderas!

God dag, god vecka och god månad alla härliga människor! Jag har haft en effektiv och inspirerande dag med många löftesrika möten och filmen "Fair Game" som jag såg inför "Efter tio" som jag ska leda i TV4 snart. Sean Penn, min favoritskådis, gör en fantastisk rolltolkning och filmen väcker många frågor kring USAs utrikespolitik. Så se den om ni gillar politiska filmer.

Jag var hos min tandhygienist MaryamCity Dental som gav tänderna en rejäl omgång och berättade att det är bra att dricka vatten varje gång man ätit sötsaker för att skölja munnen. Bra tips för mig som är sockerberoende.

Nu ska Melina och jag mysa med böcker och pussel och sen har jag en bunt räkningar som måste betalas.

Och en gång för alla - ni som skriver rasistiska, sexistiska kommentarer behöver inte läsa den här bloggen. Era kommentarer raderas automatiskt. Detta är inte ett propagandaforum för främlingsfientlighet. Lycka till och hoppas ni finner glädje och kärlek i livet som kan få ert mörker att spricka upp en smula.

lördag 30 oktober 2010

Träflisor och linser

Idag lagade Melina och jag en röd linssoppa. När den skulle ätas var hon inte lika delaktig. Så jag föll till föga och värmde upp några köttbullar istället för att tvinga i henne vår vitaminrika soppa. Hennes matvanor är alltid en källa till bekymmer. När vi sen skulle gå till parken fick jag en fet träflisa i nageln som gör förbaskat ont. Nu sitter jag här med ett värkande finger som jag förmodligen snart måste amputera. Hoppas ni har en härlig Halloween. Själv tycker jag att det är skönt att slippa spöken på stan.

onsdag 27 oktober 2010

Yesterday

Med min älskade Annika Hagström och roliga Torkel Petterson som jag sprang på i tunnelbanan och hakade på oss helt spontant.

tisdag 26 oktober 2010

Malins mardröm

Igår var jag med i Grynet Molvigs och Paula Ternströms föreställning "Matdesperat" som handlar om ätstörningar. Själv har jag en oerhört sund relation till mat - jag äter allt och njuter utan minsta dåliga samvete.

Den stora behållningen var det spontana mötet med Malin från Strängnäs. Hon berättade om sin kamp mot anorexin. En ung tvåbarnsmamma som just lämnat sjukhuset efter 11 veckor där hon tvångsmatades för att överleva.

När hon skrevs in vägde hon blott 36 kg. Hon ammade, tränade frenetiskt flera timmar om dagen, åt som en sparv och spydde upp allt systematiskt i timmar. Hon straffade sig själv och försökte krympa sin kropp till ingenting. Det fanns dagar när hon önskade att hon kunde lämna sina barn i skogen för att få springa ifred. I spegeln såg hon en kraftig, korpulent kroppshydda som väckte avsky och förfäran. Sakligt berättade hon om ångesten, kampen mot vikten, kontrollen över kalorierna.

En gripande berättelse framförd av en modig ung kvinna som kämpar för sitt liv. Ni som vill komma i kontakt med henne för boka en föreläsning kan maila mig. Ett viktigt vittnesmål om många kvinnors bristande självbild, prestationskrav, kontrollbehov och bantningshysteri för att inte bli "biggest looser".

måndag 25 oktober 2010

Konsten att erövra ett språk

Nu har jag lett Ring P1, åkt till Skövde där jag föreläste för ett hundratal bibliotekarie om "konsten att erövra ett språk" och den förenklade retoriken där språket anges som nyckeln till integration. Dessvärre utgör inte svenska språket snabbfilen till vare sig arbete eller makt. Se bara på de svenska kvinnorna som i decennier inte haft tillgång till hela lönen och halva makten. Var det deras bristande språkförmåga som utgjorde grunden för utanförskapet?

Språket är en bra början. Det är en lustfylld resa i lingvistiska labyrinter. En djupdykning i kulturen som döljer sig bakom språken. Men det är ingen garant för lycka och framgång.

Språk är identitet. Det är som att iklä sig en doktorshatt eller en fin päls. Du kan genom ditt språkbruk, din dialekt eller sociolekt, markera vilken samhällsgrupp du tillhör. Tala överklass-svenska med skattemyndighetens eller bankens personal och du får förmodligen ett trevligare bemötande.

Nu sitter jag på skakigt X2000 på väg till föreställningen "Matdesperat" där jag ska uppträda tillsammans med Grynet Molvig och Paula Tärnström. Signera lite böcker och sen i säng.

Ring mig

Efter en härlig söndag med underbara vänner på Buco Nero är det nu dags för Ring P1 och dit kan ni ringa 099 510 10 och debattera vad ni vill. Just nu finns det oerhört mycket att ta upp. Tveka inte.

lördag 23 oktober 2010

Skotten mot Sverige

Skottlossningarna mot invandrare fortsätter i Malmö. Det som sårar mig mest är dock alla empatilösa kommentarer i tidningar och även i min blogg som fortsätter och spyr rasistisk galla istället för att visa solidaritet och medlidande. Har ni inget hjärta i bröstkorgen? Var kommer all denna ondska ifrån? Hur kan ni kyssa era barn go'natt med denna människosyn? De kommentarer som är direkt rasistiska publiceras inte så sök er till andra forum än min blogg. För övrigt undrar jag om inte SD borde gå ut och fördöma de rasistiska dåden om de nu älskar sitt land?

fredag 22 oktober 2010

Stöd Rosa bandet!

Se inslaget här! Rädda liv!

Tjäna pengar på barn

Läs min krönika genom att klicka Så tjänar ex-rektorn miljoner på barnen (metro.se) 

Njut av snön. Hur man nu gör det. Jag ska ut och köpa mössor och vantar till mig och Melina.

torsdag 21 oktober 2010

Laserman i Malmö

Hur sjukt är det inte att polisen utfärdar varningar till invandrare i Malmö-området för att en ny Laserman härjar? Tänk att man inte ska våga röra sig fritt i ett demokratiskt land! "Stå inte ensam vid någon busshållplats" lyder polisens råd. Ikväll skjöts två unga kvinnor i en lägenhet  genom ett fönster. 

Hur hade polisen agerat om det varit muslimska terrorister som hade skjutit på ett femtontal människor?

Det är självklart så att någon högerextremist fått vind i ryggen av den senaste tidens rasistdebatt. Så här blir det om man lyfter på locket och låter all skit komma ut. Då går vissa från ord till handling.

onsdag 20 oktober 2010

Dans att älska

Igår såg jag Alexander Ekmans TriptychDansens Hus av Cullberg-baletten. Jag blev manglad. Vilken föreställning. Man blir mör och matt och lycklig av kropparna, estetiken, energin, rörelsen och humorn. Se den.

Idag skrev jag en krönika, tog ett varmt aromatiskt bad mitt på dagen och lyssnade på mina Tibetanska munkar och åkte sen till Skogås Bibliotek för att tala om mina böcker. Så mysiga människor. Sen fick jag skjuts till invigningen av Wagamama där jag mötte en hel bunt med sköna vänner - Christer Björkman, Petra Mede och andra som gjorde mig så glad. Tänk vad livet är underbart. När man öppnar upp sig för ljuset strömmar det in.

tisdag 19 oktober 2010

Efter Tio om Hemlöshet

Titta på Malou von Sivers "Efter Tio" i TV4 om ni är hemma där de har en satsning på hemlösa denna vecka. Billy berättade just en fängslande historia om sin barndom med misshandel, missbruk och hur han som nioåring hamnade på gatan, blev utnyttjad av pedofiler. Fruktansvärt och viktigt. Det är allas vår skyldighet att ställa upp för samhällets olycksbarn. Idag knallar jag ner till Stadsmissionen med en kasse kläder. Det är det minsta jag kan göra.

måndag 18 oktober 2010

Inspiration i Uppsala

Hade just en inspirationsföreläsning i Uppsala för en fullsatt kongresshall trots att jag talade våningen under John Cleese. Granne med Gud. Humorguden. Jag utgick mycket från min dag på Melinas nya förskola där jag tillbringade några timmar och barnens förmåga att säga Nej. Vi borde säga Nej oftare för att kunna säga Ja till det som är viktigast. Jag talade om barnens förmåga att fokusera och närvara i nuet som är en form av mindfulness som vi som vuxna förgäves försöker återerövra. Och alla dessa "Jag kan själv" där barnen bejakar och bekräftar sig själva och sina förmågor. Små läromästare, flexibla i kropp och själ, öppensinnade, glada och kärleksfulla. Frågan är när barnen blir av med alla dessa fantastiska egenskaper och förvandlas till ängsliga, trångsynta vuxna?

Det var hur som helst en inspirerande kväll med härliga möten. Bland många andra mötte jag Mats som blev till genom en one-night-stand en nyårsnatt, hamnade på fosterhem och hade en dyster barndom. Idag är Mats en framgångsrik företagsledare. Jag mötte vackra Nafsika som talar nio språk och har en magister i mediavetenskap. Född och uppvuxen i Uppsala har hon sökt hundratals jobb som hon inte får. "Det är mitt namn" säger Nafsika och jag blir matt. Det finns mycket kvar att göra vänner. Kavla upp ärmarna.

torsdag 30 september 2010

Vad kostar ett liv?

Mötte just en vän och grät en skvätt över mitt lilla elände. Hon berättade att det inte var så bra med henne heller. Berätta, bad jag. Hennes barnbarn hade just begått sitt tredje självmordsförsök. Senast hon skar sönder sina handleder skickades hon hem direkt. Utan psykhjälp. Nu är hon tillbaka. Denna gång sköljde hon ner en brutal mängd sömntabletter i den unga kroppen. Uppvuxen med en kraftigt alkoholiserad mor som fick ett sms om dotterns självmordsförsök och svarade att hon var upptagen. Pappan manodepressiv nyligen omgift med en kvinna i dotterns egen ålder. Ändå får flickan som överlevt en mardrömslik barndom ingen hjälp. Nedskärningar i psykvården. Som kostar liv.

onsdag 29 september 2010

Våldet mot SD

Våldet mot SD-anhängare oroar mig. Våld löser inga problem. Det skapar nya. Våldet besitter en inneboende accelerationseffekt som får förödande konsekvenser. Till dem som hotar och våldför sig på dem som  visserligen förespråkar en hotfull politik vill jag säga: Med vänner som er behöver man inga fiender. Lägg ner. Vässa era vokabulär, erövra argumenten, studera statistiken, stick hål på deras myter - utan att röra dem. Det säger jag som senast idag fick ett hatbrev från en fanatisk SD-aktivist.

tisdag 28 september 2010

Vackra Volga

Och så en bild på vackra Volga som jag skriver om nedan:

För dem som tror att rasism blott drabbar burkaklädda kvinnor.

måndag 27 september 2010

Volgas vardagsrasism

God kväll. Och tack för alla era brev. Nu väljer jag att publicera ett av många. Volga skriver:

"Idag, efter att ha varit sjuk i flera dagar ville min pojkvän bjuda mig på en härlig thaisoppa. Med kroppen proppfull av Alvedon tog vi oss till vårt favoritställe och skulle köpa
lite frukt från Ica (Spånga). Vid ingången står vi och pratar om vi ska köpa med oss onyttiga delicatobollar då det endast 2 cm ifrån mig passerar en äldre svensk man med käpp, skägg och
glasögon. I takt med att han går förbi säger han högt: FYFAN NI BLATTEJÄVLAR ÄR JU ÖVERALLT!
Han skakar på huvudet, suckar igen och fortsätter att gå.

Jag som tidigare aldrig varit med om rasistiska påhopp blev chockad. Jag varken bryter eller beter mig speciellt "blattigt" (hur man nu gör det). Min pojkvän frågade om han skojade, mitt svar var: gå och fråga han, jag vet inte..
Min pojkvän som då går fram och frågar vad problemet egentligen är får svaret: NI KAN FÖRFAN INTE INTEGRERA ER!

Jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Gubben ville slåss med min pojkvän för att vi var "blattar" och att han inte kunde gå till ica utan att "se oss". Det enda som kom ut ur min mun var:
"Jag är faktiskt utbildad lärare och hela min släkt är utbildad! Jag utbildar med andra ord svenska barn och vi gör mer för det svenska samhället än vad du någonsin kommer att göra!"

Hans svar var då: "Ja men då har ju du fattat grejen". På något sätt blev jag accepterad för att jag helt plötsligt inte var den där blatten längre utan jag "bidrog" till och med.

Med hela den här incidenten, då hela ica stod och tittade på oss, insåg jag att Sverige har förändrats. Min mamma undrar varför jag aldrig kallar mig svensk fast jag är född och uppvuxen i Sverige. Här har vi ett konkret exempel på varför jag ALDRIG vill vara "svensk". Och hur svenskar aldrig gett mig chansen att känna mig svensk. Fyfan vilket hemskt land Sverige har blivit. Man kan inte ens gå och handla lite frukt utan att bli påhoppad för att ha fel hårfärg.

Det här var så sjukt att personalen slängde ut mannen och folk kom fram och bad oss att strunta i det. Jag gick runt i ica och skakade av ilska. Och undrade var
mänskligheten tog vägen. Alla ser det svartskallar gör, men det svenskarna själva gör, det ser ingen.
"

Jag kunde inte låta bli att be Volga berätta mer om sig själv. Så här skrev hon:

"Mina föräldrar kommer från Iran. Jag är född och uppvuxen i Sverige vilket gör mig till dryga 22 år. Det som gör mig riktigt förbannad är att jag vuxit upp med att aldrig stjäla någonting,
göra någon illa. Jag är en person som hjälper gamla tanter med dörren, ställer upp den nedtappade frukten på Willys och
jag gör saker från mitt hjärta, precis som många andra. Sedan SD kommit in i min tv ruta blev jag förkrossad, men samtidigt glad när så många demonstrerade mot rasismen. Jag är utbildad lärare inom historia och religion.
Alla frågar, varför är du så mörk? Volga var kommer de namnet ifrån? Visst det är kul. Jag är otroligt stolt över
att komma från ett så stort och underbart land som Iran, men i Iran ser jag aldrig någon kvinna dra åt sig sin väska bara för att jag sätter mig brevid henne på tunnelbanan - som om jag skulle råna henne. I Iran får jag aldrig kommentaren på ett extra jobb jag hade
på Globen, "men oj vad du pratar bra svenska, det brukar inte många göra som är som du"

Ett tecken på att det är fritt fram för främlingsfientligheten. Nu när det berömda locket är av. Det är så sällan sådana vardagshistorier publiceras i pressen. Att tiga är att hålla med.

onsdag 8 september 2010

Farväl!

Basta. Det är inte många som har umgåtts mer med sitt barn än jag. De flesta föräldrarna tvingas pendla till heltidsjobbet, lämna på dagis i gryningen för att hämta i skymningen och har sällan mer än en månads sammanhållen semester. Jag lever ett priviligierat liv. Ett liv jag knappt vågade drömma om som barn eller tonåring.

Min dotter har bara gått på dagis halvtid och ändå är hon 2,5 år. 9-15.00. Sen har jag hämtat och jobbat igen efter 20.00 när hon somnat. Det är inte många som kan styra sina arbetstider på det viset.

Vi har inte haft barnflicka och vi har båda haft flexibla jobb där vi kunnat resa mycket tillsammans och hänge oss åt vår dotter. Jag jobbar internationellt och vi har ett annat ett hemland också som vi har besökt så ofta vi kan. Vi är en modern familj där vi båda har stöttat varandra yrkesmässigt samtidigt som vi fått barn. Men kärleken tog slut. Stena mig. Mulla Annika och allt vad ni nu heter. Kvinnor som dömer sina systrar i världens mest jämställda land för att de inte ger upp sitt eget liv. Läs era inlägg. Ni låter som de ni säkert anklagar för kvinnoförtryck. Inskränkta, bakåtsträvande, konservativa, dömande, stenkastande små människor. Och jag går i fallgropen och försvarar mig och min livsstil. Det är patetiskt. Cirkeln är sluten. Jag har i hela mitt liv kämpat för att få leva ett liv i frihet. Jag har kämpat för att få skriva mitt eget livsmanus. Jag dömer ingen och tror inte att mitt sätt är rätt. Jag gör mitt bästa och nu blir jag bara ledsen av att läsa vissa inlägg. Så farväl. Tack till er alla som visat kärlek och respekt. Tack för stödet, visdomsorden, råd och tips. Ni har varit mina virtuella vänner. Er gnällspikar klarar jag mig utan. Ni är blott en handfull men jag kan inte längre värja mig. Jag har inget immunförsvar längre. Så nu släpper jag inte in er i mitt liv längre. Gnäll på någon annan istället.

söndag 5 september 2010

Sanningen

Jag är skyldig er ett svar. Trots att jag har svårt att uttrycka mig när jag är mitt i ett skeende. Man behöver lite distans till smärtan för att kunna fånga och formulera den. Vi har separerat. Jag mår bra men jag sörjer skärvorna om den familjedröm jag hyste. Illusionen som sprack. Jag ville så gärna och jag försökte så mycket. Det jag sörjer mest är min dotters frånvaro de dagar hon är hos sin fantastiska pappa. För jag älskar honom fortfarande. J har gett mig det vackraste jag har. Och han kommer att stå mig närmast, efter Melina, resten av livet. Fråga inget mer om detta snälla. Jag har inga svar. Inte än. Må gott allihopa och ta hand om varandra. Vårda kärleken och njut av era familjer. Nu ska jag lyssna på Nina Simones Mr Bojangle.

Terapeutisk musik

Har hittat Spotify. Ja, jag vet att jag är lite efterbliven men det är ju underbart. Jag satt till två inatt och plockade ihop en spellista på grekiska depplåtar som gör underverk för ledsna själar. Och så lite Nina Simone och Aretha Franklin som körsbäret på tårtan. Kom med förslag på era bästa depplåtar så ska jag plocka in dem också.

lördag 4 september 2010

Kulturens kraft

Igår kväll ledde jag en kulturgala i Täby Kommun där bl.a. kloka förläggaren Dorotea Bromberg och underbara Cookies n' Beans medverkade. Kolla upp denna musikaliska stjärntrio som gjorde mig knäsvag.

Idag var jag programledare för Riksteaterns stora höstrepertoar och presenterade en massa fantastiska förmågor från Sven Wollter, Iwa Boman, Özz Nujen, Lo Kauppi, magikern Julien, operadivorna Divine till japanska trumslagare, Cullbergbaletten och streetdance. Jag är helt fascinerad av den kreativitet, kraft och lust som jag under dagen fått vältra mig i. I nästa liv blir jag skådis eller regissör. Även om ni aldrig går på teater, lova mig att boka upp en kväll när ni går på en föreställning under hösten. Själv ska jag ta med Melina på barnteater. Kram från en kulturkofta.

fredag 3 september 2010

Hissmöte

Stötte på en kille från Irak i hissen igår. Han delade ut reklamdblad. Pizzamenyer skulle han peta ner i 600 brevlådor. För mödan får han 200 kr. Han var helt slut när jag mötte honom. Inte undra på. Räkna ut killens timpeng. Modern slaveri. Jag har sparat pizzarestaurangens adress. Borde jag ringa upp och skälla ut dem?

tisdag 31 augusti 2010

Ut ur skalet en stund...

Kunde inte motstå Polarpriset som delades ut till mina favoriter: inspirerande Björk och Ennio Morricone som med sin musik får mig att gråta.

fredag 27 augusti 2010

Introvert

Läs min krönika här. I Metro så klart. Jag har det ganska jobbigt just nu. Så jag måste dra mig tillbaka. Rå om mig och min dotter. Sluta mig. Ta ett steg tillbaka. Jag vet att ni förstår. Vi ses. Snart.

tisdag 24 augusti 2010

Salt

Var på biopremiären av Salt med Angelina Jolie i huvudrollen som actionhjältinna. Önskar jag hade sådana superkrafter emellanåt. På bilden tillsammans med Alexandra Charles, nattklubbsdrottningen som drev legendariska Alexandras som jag dessvärre aldrig bevistade eftersom jag var för ung. Jag började faktiskt inte gå ut i Stockholm förrän jag blev typ 25. Dessförinnan höll jag mig i min förort och på grekiska föreningsfester. Idag är Alexandra Charles initiativtagare till 1,6 och 2,6 miljoners-klubben där jag är engagerad för kvinnors hälsa.

måndag 23 augusti 2010

Kameralös

Nu måste jag köpa ny kamera. Den gick sönder i flytten. Sen får ni se mina prickiga tapeter och mitt guldbadrum. Nu ska jag börja träna.

fredag 20 augusti 2010

Uppåt väggarna...

My new wallpaper in the kitchen:

Vill ni se mer av mitt nya hem?

tisdag 10 augusti 2010

Bye bye Rhodes

På stranden vid Lindian Village. Sista semesterdagen. Snart flyger vi hem med vår bärbara DVD laddad med Aristocats som har räddat många resor.

Är inte den här lilla puman lik mig eller är det önsketänkande? Nu önskar jag er en fantastisk kväll och så ses vi snart hemma. Stor kram.

måndag 9 augusti 2010

Jourhavande barncoach sökes pronto

Kan barn tröttna på sina föräldrar? Idag rev hon mig i ansiktet så att jag ser ut som Scarface. Kanske har hon tröttnat på att vakna och somna till min röst och uppenbarelse? Trots att jag har en oändlig fantasi när det gäller lekar och upptåg når jag en gräns när jag inte längre vet hur jag ska tillfredsställa min dotter. Då står jag och vacklar kring min pedagogik. Möjligtvis stimulerar jag henne för mycket. Kanske borde jag låta henne vara lite för sig själv. Dialogen i min lilla hjärna avstannar aldrig. Jag önskar att det fanns en jourhavande barnpsykolog som kunde ge svar direkt dygnet runt. Det tar mig en timme att lägga henne. Med sång och saga och krälande i sängen. Till slut är vi båda utmattade och jag får inte den där efterlängtade stunden för mig själv när jag kan leka vuxen med ett glas bubbelvatten på balkongen och lite slött surfande. Hon har till och med fått mig att sova siesta varenda eftermiddag. Snart börjar jag dricka välling också.

söndag 8 augusti 2010

Barnkläder

Vad kul att ni tycker att Melina är fin. Alla är barn är fina. Med sina rena själar och öppna hjärtan. Med sin fascination för ögonblicket och sin närvaro i nuet. Min dotter är min läromästare.

Marc Jacobs-klänningen i förra inlägget har hon fått av min kompis Magrina när hennes dotter Maja växte ur den. Dressen ovan från märket Plastisock har en grekisk kompis i Malmö startat.
Jag ger och jag får en massa fina barnkläder och den här återvinningstanken som vi praktiserar med barnkläder tycker jag är väldigt sympatisk. Varför byter inte vi vuxna också kläder med varandra?

Ovan en Laura Ashley-klänning som jag köpte på rea i LA när jag var i åttonde månaden och hoppades på en flicka. Eftersom Melina nu växer ur sina kläder i snabb takt får ni hojta till om ni behöver barnkläder. Jag har en kasse som vi inte längre använder. Idag fick hotellstäderskan ett par skor till sin dotter.

lördag 7 augusti 2010

Jag- en alkisfru

Läser i en kvällstidning om de vilda festorgier som äger rum på Rhodos. En spottloska bort i de skandinaviska barerna. Jag har med förfäran skrivit om det i en Metro-krönika för många år sen. Nu känns det som att jag lever på en annan planet. Nu är det jag och mitt livs största kärlek. En kärlek så stark att den inte är jämförbar med någon annan. Och jag som trodde att jag älskat och blivit älskad djupt och passionerat. Nu inser jag att moderskärleken slår allt. Den villkorslösa. Den utan krav eller förväntningar. Den som får mig att explodera vid ett försumbart, läspande: "Jag älskar dig mamma." Våra dagar kan tyckas enahanda. Hon väcker mig, vi byter blöja, jag kokar välling, vi gör planer för dagen, går till frukosten där jag måste fabricera historier för att få i henne minsta tugga, vi promenerar i hennes snigeltakt till barnpoolen, vi badar i vatten som når mig till knäna, vi ritar, vi hoppar, hon gungar, vi sjunger, jag berättar sagor, vi lunchar och sover siesta, vi vaknar och klättrar i klätterställningen och efter fem dagar på Rhodos har jag ännu inte tagit ett vuxet dopp i en djup pool eller i havet. Men vem bryr sig? Hennes lycka är min lycka. Och när mina vänner bjuder in till nattens upptåg med internationell DJ skrattar jag och önskar dem en lyckad kväll för jag ska bara bada henne, natta henne och somna omslingrad, med näsan djupt nerbäddad i hennes vaniljdoftande mjuka halsgrop och be en bön om att hon ska få uppleva stark kärlek i sitt liv. Villkorslös. Hon kan skrika och gnälla utan att min kärlek naggas i kanten. Som om jag vore en klassisk alkisfru. Hon som går i fällan och förlåter allt. Hon som tror på bot och bättring. Hon som älskar utan att förvänta sig någonting tillbaka. Hon som glömmer att hon just fick ett slag i ansiktet för hon vet att det kommer ett leende, en antydan till ånger som raderar all smärta. Min Melina. Min dotter. Imorgon ska jag visa henne Lindos.

fredag 6 augusti 2010

Rapport från Rhodos

Barnpoolen på Rhodos Palace - vårt nya häng. Melina tror att hon kan simma. Jag vill inte övertala henne om motsatsen. Hon är som humlan. Flyger fast hon egentligen inte borde kunna.

Melina med kompisen Ariadne som dansar, simmar, surfar och sjunger som en liten gudinna. På Ixia Grand Hotel

Innan middagen på Scarabees roofgarden läser vi Snövit:

Idag ska vi till stranden. Hoppas jag. Det är Melina som bestämmer. Allt. När och var vi ska äta, sova, leka, vila, simma. Jag är blott hennes slav. Den som finner lycka i att serva henne. Den som lyder hennes minsta vink eller antydan. Nu sitter jag och väntar på att hon ska vakna. Hon har blivit en sjusovare och vi hinner knappt till frukosten på morgnarna.

tisdag 3 augusti 2010

Rapport från en flyttlåda

Ni som missade snacket om kärlekssjukan eller erotisk besatthet klicka här. Zinat Pirsadeh berättar om hur hon blev förföljd av en beundrare och Ulrika Kärnborg förklarar vad De Clerembaults syndrom innebär.

Ni som vill se intervjun med Maud Olofsson klicka här TV4 Play.

Och så en sammanfattning av Pride 2010!

Nu packar jag och Melina klart vår väska med välling, baddräkter, blöjor och sandaler för en vecka på Rhodos. Vi lyckades komma över en enkel flygbiljett på 350 kr./ per person. Inte illa. När vi kommer hem igen bor vi i en ny lägenhet, något mindre men mycket mysigare. Bilder och rapporter kommer från Medelhavet. Varm kram till er alla.

fredag 30 juli 2010

Maud och Melina

Dagens intervju som sänds i TV4s Nyhetsmorgon Söndag:

Missa inte Maud och hennes alter ego. Nu hem till mitt lilla lejon:

My one and only! Nu middag i Sollentuna.

torsdag 29 juli 2010

Eurovision-winner in my sunday-show!

Sunday morning in TV4 I will have Lena Meyer, winner of Eurovision Song Contest 2010 in the studio singing Satellite and some new songs. Don't miss!

onsdag 28 juli 2010

Kärlekssjuka och mattjakt

Sitter och läser in mig på erotiska avarter typ erotomani, stalking och sexuella förföljelser inför söndagens sändning. Har någon erfarenhet av detta? I populärkulturen glorifieras kärleken ofta men i verkligheten finns en massa smärtsamma historier som ibland utmynnar i brott och kränkningar. Veckans par blir partiledaren Maud Olofsson som får ta med sig vem hon vill. Vilken fråga vill ni att jag ställer till henne? Melina och jag var hemma hos min kompis Susanna och hennes barn och åt en ljuvlig middag bestående av hemmagjorda köttbullar och örtkryddad risoni. Jag beundrar människor som kan försköna den enklaste rätt. Annars söker jag heltäckningsmatta för mitt sovrum och står och väger mellan vit eller grå.

måndag 26 juli 2010

Het i höst - Noppe & Kicken

Ni som missade inslaget om höstens trender med moderedaktören Emma Danielsson igår i TV4s nyhetsmorgon klicka här.

Och kolla in roliga vännerna Noppe & Kicken!

Tapetjakt

Oj vad Melina och jag är sega idag. Var hemma hos Dimitra igår, vi fyllde badkaret och badade allihopa tillsammans. Melina och Pavlos plaskade och Dimitra och jag försökte värja oss. Sen sov Melina och jag nonstop 22.00-09.00. Nu har jag försökt övertala henne att äta gröt men hennes envishet firar nya triumfer. Det blev chocopops. Idag borde vi åka ut till vänners lantställen men jag vet inte om vi orkar sätta oss på bussar till Värmdö eller Norrtälje. Jag önskar så att jag kunde köra bil. Ändå har jag körkort som jag inte nyttjat på tio år. Kanske dags att damma av körtekniken. För övrigt letar jag barntapeter. Är det någon som har tips på glada tapeter till Melinas rum?

Läs också min kompis Linas blogg. Hon skriver om vår Lydmar-lunch och där får ni se mitt gudbarn Melissa.

I en akt av överdriven generositet råkade jag ge bort Melinas barnstol. Nu står hon och äter och jag inser att hon skulle behövt den ett tag till. Hur länge behöver barn i barnstolar egentligen?

torsdag 22 juli 2010

Femdagars födelsedagsfirande!

Födelsedagsfrukost arrangerad av Johan och Melina på terassen:

Sen rövades jag bort av min systrar till Yasuraghit för att dagen därpå leda TV4s Nyhetsmorgon där jag firades med tårta och sång:

Utanför studion väntade J med två resväskor. Jag har nog aldrig blivit så chockad i mitt liv. Hela vägen till Arlanda satt jag stum. Melina var hos farmor och jag på väg till okänd ort:

Landade i ett hett Paris på Philip Starck-designade hotellet Mama Shelter och plötsligt satt mina två bästa kompisar Achilleas & Nick där:

Mina kompisar är greker från Australien som bor i Hong Kong och Paris. Dagen innan ringde de för att gratulera från Istanbul. Ni kan gissa hur lycklig jag blev när jag mötte dem. Överraskningarna tog dock inte slut där. Efter en morgontur på den famösa kyrkogården Pere Lachaise (när man fyller fyrtio börjar man hänga på kyrkogårdar) där bl.a Jim Morrison och Edith Piaf ligger väntade en taxi till Place Vendôme och Ritz Hotel. Världens bästa hotell och Lady Dianas sista anhalt. Där upgraderades vi till Hemingway sviten och kastade oss över den uppdukade tårtan och champagnen som stod framdukad:

Jag var tvungen att nypa mig i armen för att fatta att det inte bara var en söt dröm. Askungen-känslan tog över och jag grät och skrattade om vartannat:

Det blev Millefeuille till lunch:

Äntligen fick jag och J tid att umgås efter två tuffa småbarnsår där fokus fullständigt legat på vår underbara dotter. Dagen därpå var det dags att packa igen. Nu åkte vi till mysiga Marais och ett betydligt billigare ljuvligt franskt hotell:

Rekommenderas varmt men boka i god tid enligt J. Under modeveckan brukar Dries van Noten bo här:

Vadderade väggar med tygtapeter - så här vill jag bo. På kvällen hade J bokat bord på L'Arpége med tre Michelinstjärnor:
Tiorättersmenyn byggde främst på grönsaker. Här en tomatgazpacho med senapsglass:
Och födelsedagsljuset på rödbetssorbet:
En helt oförglömlig, magisk femdagarsfödelsedag! Jag som aldrig blivit firad eller överraskad fick allt jag längtat efter. Tack vare min älskade J som inte är någon rik stekare utan en hårt arbetande journalist/fotograf. Tack vare mina systrar och min underbara dotter! Jag önskar att ni också får alla era önskningar uppfyllda.

måndag 19 juli 2010

Oh la la quelle surprise!

Vi landade i Paris, checkade in pa superchica designhotellet Mama Shelter och till middagen kom mina kompisar Achilleas & Nick. Vid bordet bredvid firade en rysk rik hipster sin fodelsedag med att sta pa bordet. Nu ska vi gora ett must-do for 40-aringar: Kolla Pere La Chaise-kyrkogarden dar Jim Morrisson, Edith Piaf och Oscar Wilde ligger. Sen shopping och jag misstanker att Johan har en ny surprise-flytt pa g. Jag alskar hotell. Jag alskar mitt liv. Jag alskar min J. Kolla in TV4 Play om ni missat Nyhetsmorgon dar jag firades. Pussar till er alla.

söndag 18 juli 2010

Surprise

S�g ni Nyhetsmorgon? Efter jobbet dyker Johan upp p� jobbet. Utan Melina. Jag blir chockad. Nu sitter vi i en taxi och jag vet inte vart vi �r p� v�g. Helt sjukt. Jag har aldrig blivit �verraskad f�rrut. M�ste gr�ta lite. S� r�rd.

lördag 17 juli 2010

Frukost med Anna Anka & Kjerstin Dellert imorgon

Mina systrar Sofia och Dimitra kidnappade mig vid 13.00 och förde mig till Yasuraghit där jag masserades sönder och samman. Vi badade och skrattade som när vi var små, vi skvallrade och analyserade våra liv. Dagen avslutades med en mastodontmiddag. Tack till er alla för lyckönskningar, blommor och gratulationer. Er kärlek värmer. En vän skickade mig denna dikt som jag vill dela:

Instead of counting candles or tallying the years,
contemplate your blessings now as your birthday nears.

Consider special people who love you, and who care,
and others who’ve enriched your life just by being there.

Think about the memories passing years can never mar,
experiences great and small that have made you who you are.

Another year is a happy gift, so cut your cake, and say,
"Instead of counting birthdays, I count blessings every day!"

Om några timmar ska jag till jobbet för att leda Nyhetsmorgon Söndag i TV4 med bl.a Anna Anka och Kjerstin Dellert som talar om ålderskriser. Folkhälsominister Maria Larsson talar om barnmisshandel och Veckans par återförenades efter 30 år. Missa inte detta underbara program. Vi ses - er numera mogna vän i etern.

torsdag 15 juli 2010

Åldersnoja någon?

Igår hängde jag på lillasyrrans terass i Segeltorp. Tänk att man kan vara så lycklig för så lite. Idag jobbade jag med manuset inför Nyhetsmorgon Söndag i TV4 som ni bara inte får missa. Störtsköna gäster och heta ämnen. Ikväll bjöd min fina väninna Elsa på födelsedagsmiddag på Story Hotel inför min stundande födelsedag. Vi skulle ha dragit the story of our life men först tappade hon kniven så hela deras glasgolv kraschade och vi höll på att rasa ner i källaren. Killarna från bordet bredvid flydde till soffan som brakade ihop och hela restaurangen som var i chocktillstånd började applådera. Vi avslutade med drink på Sturehof där jag fick tre presenter. Så här löd Elsas tal till mig: "När du känner att du är gammal kan du alltid tänka på att du har en vän som är två år äldre. Du är den enda av mina vänner som talar om visdom så här får du tre gåvor: En för stilen, en för hemmet och en för visdomen". Och så fick jag en vacker sjal, en nyckelskål och en visdomsbok . Jag blev så rörd och lycklig. Sen talade vi länge om allt vi ångrar och allt vi borde ha gjort. Det jag ångrar mest är att jag så länge var så missnöjd med mig själv. Att jag inte kunde acceptera och tycka om mig själv. Därför känns min födelsedag som en segerfest. Jag har äntligen besegrat min ängslighet att inte passa in, att inte duga som jag är, att inte räcka till. Nu har jag blivit mer av den jag innerst inne är och lärt mig att trivas i min kropp och min själ. Jag har lärt mig rycka lite på axlarna och tacksamt inse att livet har sina upp- och nerförsbackar och de är våra bästa lärare och kryddar våra liv. Så ännu har jag inte drabbats av någon ålderskris, trots turbulenta tider. På söndag kommer programmet handla om bl.a ålderskriser och jag behöver er hjälp. Berätta för mig om era tankar i ämnet.

Det är bara när jag ser såna här gamla bilder (2004) som jag ser att åren har satt sina spår. Numera berikad med en muffinsmage, en antydan till dallrande triceps, lite slappare lårparti och några bekymmersrynkor som ockuperat min rustning. Men inombords är jag ta mig fan vackrare än någonsin.