torsdag 11 februari 2010

Andas djupt och fint - igen.

Tack för energin ni sände. Böljande vågor av välbefinnande sköljde över mig. Ni har så klart rätt. Stressen är självförvållad. Både orsak och verkan åligger mig. Jag har alltid varit duktiga flickan. Den fällan är svår att kliva ur. Jag har arbetat sen jag var tolv år gammal och då inkluderar jag inte in alla städjobb jag följde med mina föräldrar till på kvällarna redan som barn. Jag satsade på skolan, hade en frenetisk fritid med gymnastik, teater, dans och föreningsliv och nej var ett ord som inte existerade i mitt vokabulär. Allt kunde klämmas in så länge man var effektiv och organiserad. Så har jag levt så länge jag har känt mig själv. Lättja var en lyx jag aldrig kunde unna mig. Jag vet inte hur man ligger raklång på en soffa och bara blickar inåt. Där blev yogan min räddning. Där tvingades jag meditera och vila i mig själv. Kampsporten likaså. Nu när jag inte hinner träna minskar också stunderna av introspektion. Så knepet är träning. Och att införliva nej i min vardag. Idag tackade jag faktiskt nej till att skriva en artikel för en stor tidning. Trots att det hade varit kul. För problemet är att jag tycker att allt i mitt liv är en ynnest. Melina mest. Och hon går bara på dagis halvtid för att vi vill tillbringa tid med henne. Ekvationen småbarnsförälder -karriär - relation- vänner-familj-träning- hushållsarbete och fritid är svår att få ihop. Åtminstone för mig.

Nu åker vi till Kreta där jag ska presentera den TV-sända Karnevalen. Det blir sex timmars direksändning på söndag. Jag önskar ni kunde vara med. Men bilder kommer. Och eftersom ni är så omtänksamma så förstår ni säkert att jag tar era råd på allvar och lämnar datorna hemma. Det blir inga blogginlägg till måndag kväll. Ni får klara er utan mig och jag kommer sakna er visdom när jag är på vift.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar