måndag 8 februari 2010

Min Gud och Claras bok

Först och främst stort tack för era tips och engagemanget för min kusin Barbara. I söndags gick vi till grekiska kyrkan tillsammans med hennes vackra döttrar, Christi och Eri och min lillasyster Dimitra och nyfödda Pavlos som fick sin 40-dagars-välsignelse av prästen. Jag tror på Gud. Trots att jag växte upp i ett ateistiskt hem där Gud inte hängde på väggarna. I en svår fas i mitt liv bestämde jag mig för att tro på något bortom logiken. Jag behövde Gud och skapade honom. Min Gud är ingen gubbe som sitter på ett moln. Han hör inte hemma i någon kyrka eller trossamfund. Han behöver ingen som tolkar hans ord och tvingar människor att lyda. Min Gud är kärlek och kraft och han strör små mirakel i vardagen. Min Gud är ljus i det kompakta mörker som emellanåt hemsöker våra liv. Min Gud är hoppet i hopplösheten. En inbillning om att allt kan gå bra med en hjälpande hand och en tillit till en yttre kraft. Att Gud ibland sviker sina barn begriper jag däremot inte. Men jag tänder ett ljus och ber för fred i världen och för att Gud ska värna de fattiga, de utsatta, de glömda.

Idag fick jag Claras fina bok som bjuder på en spirande vårkänsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar