onsdag 19 maj 2010

Repetitio est mater studiorum

Jag önskar att jag hade något spännande att skriva. Något som kan stärka, glädja, uppmuntra, roa eller oroa er. Men jag befinner mig sen en tid tillbaka i ett mycket märkligt meditativt tillstånd där allt står still och ändå flyter förbi i en böljande massa av bokstäver som inte finner sin form. Utan mål eller mening. Jag är i ett vakuum. Jag väntar ut mig själv. Den enda jag kan prata med är min dotter. Våra dialoger är enkla, rena, repetitiva. Det räcker så. Jag vilar i tystnaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar