fredag 7 maj 2010

Skratt och gråt

Först och främst - läs Ida Dzanovic kloka kommentar - hon har helt rätt i sin analys om brytningar. De är inte tecken på bristande hjärnkapacitet. Men de vi i Sverige kallar för invandrare består till stor del av människor som växt upp här, som gjort karriär och integrerats i vårt samhälle. Fler av dem borde komma till tals. Jag vill inte vara ensam svartskalle i alla sammanhang. Jag vill ha sällskap i det offentliga rummet. Där finns plats för flera av oss. För kvinnor och män med konstiga namn, för folk från förorter och landsbygd, från arbetarklass och överklass. Det är variationen jag efterfrågar. Allt för att slippa stereotyperna.

Det var en märklig dag idag. Först grät jag floder på begravningen där svenska psalmer blandades med grekiska toner för att sen rusa till inspelningen av Parlamentet i TV4 där tårarna förvandlades till skratt. Programmet där jag rostades rejält sänds på söndag kväll. Nu önskar jag er en skön fredagkväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar