fredag 11 juni 2010

Rinkebykravaller

Lisa undrar varför jag inte sagt ett ord om kravallerna i Rinkeby. Well, jag har inte sagt ett ord om en hel del händelser som upprört och berört mig den senaste tiden. Jag har fullt upp med förkylning, familj och flytt. Ibland blir det bara för mycket. Men för att svara på frågan:

Jag har i decennier varnat för utvecklingen. För den briserande bomb som vilar under den etniska och sociala segregation som politiker vänder ryggen till. För den fattigdom och arbetslöshet och vanmakt det innebär för marginaliserade människor från Rinkeby til Råslätt och Rosengård. Nu plötsligt, efter denna tragiska brand, åker två ministrar ut för att ställa sig framför TV-kamerorna och uttrycka sitt engagemang. Varför ska det behöva gå så långt innan de inser att deras ignorans och arrogans bara multiplicerar maktlösheten? Behöver de väckarklockor och briserade bomber för att inse vikten av att integrera medborgarna och bygga broar till det svenska samhället?

Det finns barn där ute som aldrig möter svenskar och aldrig får en insyn i den svenska kulturen. Det finns barn som aldrig varit hemma hos en svensk som äter plättar och rårakor och firar midsommar på ett lantställe. Det finns barn där ute som inte känner någon vuxen som har ett jobb att gå till varje morgon. Det finns barn där ute som inte har någon semester att se fram emot eller något smultronställe att längta till. När jag växte upp fanns en gratisbuss som tog oss till Nälsta Badet gratis varje vardag. Där tillbringade vi våra somrar. Den bussen finns inte längre. När jag var barn hatade vi sportlov för det var ett vaakum utan andra äventyr än att vi kunde glida runt i betongen och busa med alkisen på parkbänken. När jag intervjuade Joakim Thåström berättade han att uppväxten i Rågsved var så urbota trist att han var tvungen att få ur sig sin vrede och ackumulerade tristess genom punkmusiken. Alla finner dessvärre inte lika konstruktiva kanaler för sin vrede. Vissa sätter eld på hoppets sista fästning. Om det är en protest eller blott en korkad kriminell handling låter jag vara osagt. Grip de skyldiga och ge de oskyldiga en chans till ett bättre liv. Det är mitt kokboksrecept.

Och en god nyhet från Dagens Industri som samlar in pengar till Rinkebyakademien!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar