söndag 5 september 2010

Sanningen

Jag är skyldig er ett svar. Trots att jag har svårt att uttrycka mig när jag är mitt i ett skeende. Man behöver lite distans till smärtan för att kunna fånga och formulera den. Vi har separerat. Jag mår bra men jag sörjer skärvorna om den familjedröm jag hyste. Illusionen som sprack. Jag ville så gärna och jag försökte så mycket. Det jag sörjer mest är min dotters frånvaro de dagar hon är hos sin fantastiska pappa. För jag älskar honom fortfarande. J har gett mig det vackraste jag har. Och han kommer att stå mig närmast, efter Melina, resten av livet. Fråga inget mer om detta snälla. Jag har inga svar. Inte än. Må gott allihopa och ta hand om varandra. Vårda kärleken och njut av era familjer. Nu ska jag lyssna på Nina Simones Mr Bojangle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar