måndag 27 september 2010

Volgas vardagsrasism

God kväll. Och tack för alla era brev. Nu väljer jag att publicera ett av många. Volga skriver:

"Idag, efter att ha varit sjuk i flera dagar ville min pojkvän bjuda mig på en härlig thaisoppa. Med kroppen proppfull av Alvedon tog vi oss till vårt favoritställe och skulle köpa
lite frukt från Ica (Spånga). Vid ingången står vi och pratar om vi ska köpa med oss onyttiga delicatobollar då det endast 2 cm ifrån mig passerar en äldre svensk man med käpp, skägg och
glasögon. I takt med att han går förbi säger han högt: FYFAN NI BLATTEJÄVLAR ÄR JU ÖVERALLT!
Han skakar på huvudet, suckar igen och fortsätter att gå.

Jag som tidigare aldrig varit med om rasistiska påhopp blev chockad. Jag varken bryter eller beter mig speciellt "blattigt" (hur man nu gör det). Min pojkvän frågade om han skojade, mitt svar var: gå och fråga han, jag vet inte..
Min pojkvän som då går fram och frågar vad problemet egentligen är får svaret: NI KAN FÖRFAN INTE INTEGRERA ER!

Jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Gubben ville slåss med min pojkvän för att vi var "blattar" och att han inte kunde gå till ica utan att "se oss". Det enda som kom ut ur min mun var:
"Jag är faktiskt utbildad lärare och hela min släkt är utbildad! Jag utbildar med andra ord svenska barn och vi gör mer för det svenska samhället än vad du någonsin kommer att göra!"

Hans svar var då: "Ja men då har ju du fattat grejen". På något sätt blev jag accepterad för att jag helt plötsligt inte var den där blatten längre utan jag "bidrog" till och med.

Med hela den här incidenten, då hela ica stod och tittade på oss, insåg jag att Sverige har förändrats. Min mamma undrar varför jag aldrig kallar mig svensk fast jag är född och uppvuxen i Sverige. Här har vi ett konkret exempel på varför jag ALDRIG vill vara "svensk". Och hur svenskar aldrig gett mig chansen att känna mig svensk. Fyfan vilket hemskt land Sverige har blivit. Man kan inte ens gå och handla lite frukt utan att bli påhoppad för att ha fel hårfärg.

Det här var så sjukt att personalen slängde ut mannen och folk kom fram och bad oss att strunta i det. Jag gick runt i ica och skakade av ilska. Och undrade var
mänskligheten tog vägen. Alla ser det svartskallar gör, men det svenskarna själva gör, det ser ingen.
"

Jag kunde inte låta bli att be Volga berätta mer om sig själv. Så här skrev hon:

"Mina föräldrar kommer från Iran. Jag är född och uppvuxen i Sverige vilket gör mig till dryga 22 år. Det som gör mig riktigt förbannad är att jag vuxit upp med att aldrig stjäla någonting,
göra någon illa. Jag är en person som hjälper gamla tanter med dörren, ställer upp den nedtappade frukten på Willys och
jag gör saker från mitt hjärta, precis som många andra. Sedan SD kommit in i min tv ruta blev jag förkrossad, men samtidigt glad när så många demonstrerade mot rasismen. Jag är utbildad lärare inom historia och religion.
Alla frågar, varför är du så mörk? Volga var kommer de namnet ifrån? Visst det är kul. Jag är otroligt stolt över
att komma från ett så stort och underbart land som Iran, men i Iran ser jag aldrig någon kvinna dra åt sig sin väska bara för att jag sätter mig brevid henne på tunnelbanan - som om jag skulle råna henne. I Iran får jag aldrig kommentaren på ett extra jobb jag hade
på Globen, "men oj vad du pratar bra svenska, det brukar inte många göra som är som du"

Ett tecken på att det är fritt fram för främlingsfientligheten. Nu när det berömda locket är av. Det är så sällan sådana vardagshistorier publiceras i pressen. Att tiga är att hålla med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar