fredag 31 december 2010

Gott Slut

Gott Slut vänner. Idag tar jag ett yogapass, därefter några tafatta danssteg, färgar håret och förbereder nyårsafton hos vänner med en massa barn och god mat. Melina har bestämt att hon vill ha prinsessklänning ikväll så jag får matcha det.

För 2011 önskar jag er alla att era drömmar förverkligas. Jag önskar att ni blir rikare på glädje och kärlek och fattigare på sorger. Jag önskar er alla ett överflöd av ljus. Hoppas världen blir lite fredligare för alla.

torsdag 30 december 2010

Årets utmärkelser

Årets Kvinna: Rut. Städar och ställer inga krav.
Årets man: Julian Assange. Respekterar inte ett nej. På gott och ont.
Årets ord: Pursvensk
Årets självmål: Magnus Hedman.
Årets demonstration som uteblev: Solidaritet med Silvia.
Årets klassmarkör: Arkitekritad vindsvåning med teppanyakihäll och puffade kuddar.
Årets mantra: Sänkta skatter.
Årets fulaste ord: Jobbskatteavdrag
Årets TV-trend: Hollywoodfruar, NYC-fruar, Östermalmsfruar. När kommer Bredängsbrudar, Masmomammor, Albypappor, Trollhättetroll?
Årets dejá vu: Sverigedemokraterna och Lasermannen 2.
Årets diabetesvarning: Ernst & Tina. Sötare kan det inte bli.
Årets bästa svenska exportvara: Robyn
Årets naturchock: Askmoln och Snö
Årets vän: Facebook.
Årets valfläsk: Det ska löna sig att jobba!
Årets det lönar sig tydligen inte att jobba: Bärplockare.
Årets bästa TV-kanal: SVT Barnkanalen.
Årets Dr Jekyll and Mr Hyde: Kapten Klänning..
Årets skvaller: Kaffeflickor. Något sött till kaffet.
Årets det kan inte hända här: Självmordsbombaren
Årets Björn Borg-varning: Robin Söderling
Årets Nya Moderater: Socialdemokraterna
Årets stilikon: Kronprinsessan Victoria – både kropp och kläder.





söndag 26 december 2010

Strax dax att ta farväl...

Så tar 2010 sina sista tassande steg. Ett farväl står för tröskeln. Flera farväl. Det är hög tid att göra ett bokslut över året som gått. Att unna sig en stund av eftertanke och kontemplation och summera, analysera, reflektera och utvärdera det liv som levts. Blev det som vi tänkt? Gjorde vi det vi önskade eller vek vi oss för alla måsten och lät logistiken sätta krokben för lusten? Vad minns vi mest och vad önskar vi glömma helst från det gångna året? På vilket sätt går året till den personliga historien?

Så här års blir jag alltid lite sentimental och funderar över alla förlorade tillfällen som flydde utan att jag hann rycka dem i håret. Jag listar höjdpunkter (som oftast involverar min dotter) och misslyckanden som oftast blott involverar mig. Jag listar sorgerna och glädjeglimtarna.

Vi bär ändå ansvar för det som sker i våra liv. Ödet är lynnigt men det är också lydigt. Vi styr skutan. Vi har kraften och kapaciteten att vara huvudpersoner i vår egen föreställning. Viljan i kombination med ett öppet sinne för det som kommer vår väg är receptet för ett lyckligt liv. Låt oss se om vi lyckas nästa år.

Ett lyckligt ögonblick augusti 2010.

lördag 25 december 2010

Juldagen hos mamma

Det stora grekiska juldagsfirandet ägde traditionsenligt rum hos mamma i Rinkeby där fönsterrutorna immade av allt folk som samlats. Grannen, den söta fru Odödlig, ringde på dörren och dansade in med musiken på högsta volym. Det var barn, ungdomar och vuxna i varenda vrå och mamma dukade fram kåldolmar, julskinka, köttsallad, baklava, kourabiedes och annat gott. Nu är jag hemma igen, mätt och utmattad av allt julfirande som blev bättre än väntat. Årets behållning blev den gulliga Jultomtens besök i Norrtälje, oxtungan som återigen bevisade att man inte ska döma utifrån utseendet. För övrigt fick jag ett minneskort fullt av bilder från i somras, kvällen innan Dimitras bröllop. En rolig kväll värd att ta fram i kylan:

God fortsättning vänner. 

torsdag 23 december 2010

God Jul

Nu är vi ute i ett vitbäddat, sagolandskap hemma hos Johans mamma. I den röda stugan kokas det oxtunga i timmar och tomtegröten står på spisen. Här blir det julaftonsfirande med inlagd sill och Janssons frestelse och nubbevisor som jag aldrig lyckats lära mig. Sen på juldagen bär det av till min mamma i Rinkeby för grekiskt julfirande. Jag önskar er alla en riktigt God Jul med massor av kärlek, choklad, klappar och glädje.

onsdag 22 december 2010

Let's Dance!

Trots att jag själv inte gillade bilden - här är den. Nu vet ni vad ni gör de mörka fredagarna framöver. Ni solidaritetsdansar med mig. Kan jag räkna med ert stöd?

tisdag 21 december 2010

Geléhjärta och bloggens bästa vän!

Mitt hjärta blir som ett geléhallon när jag läser hur ni kommer att fira jul. Så vackert, så traditionsrikt, så kärleksfullt. Kan ni inte adoptera mig?

Signaturen Sara - i Kokboken "Halvåtta hos mig" finner du min fantastiska avocadosoppa som blev en hit efter min medverkan i programmet. Hoppas du njuter av den.

Jag är lyckligt lottad. Efter mitt förra inlägg fick jag ett mail med en julklapp - en årsprenumeration av Vanity Fair - som jag hade önskat mig. Det var Jelena som skickat den. Jelena min trognaste läsare och numera min käraste vän. Jelena som jag lärde känna via den här bloggen när hon skulle hämta upp böcker som jag delade ut.

Då kom hon hem till mig i taxi och jag minns att jag bad henne ta trapporna upp för jag hann inte springa ner. Jelena envisades med att det var bäst att jag kom ner och då minns jag att jag något motvilligt knallade ner med två papperskassar böcker och tänkte: "Vilken liten diva som dessutom vill ha böckerna serverade!"

När jag äntligen var nere i taxin insåg jag att Jelena sitter i rullstol. Snacka om att jag kände mig som en nöt. Ännu en påminnelse om att man inte ska döma, inte dra förhastade slutsatser. Jelena bor i en Göteborgs-förort och är den här bloggens största behållning. Alltid positiv och sprudlande glad, alltid med ett gott ord om alla och en humor med intelligent udd. Sen dess har vi träffats några gånger och vi har daglig kontakt. Vi kallar varandra för "sister from another mister". Tack Jelena. För julklappen. För din visdom och värme. För din vänskap.

Foto: Sara Ringström. Bilden togs idag och publiceras i en tidning snart. Förmodligen den bästa fotograf jag har jobbat med genom tiderna. Proffsig, älskvärd, snabb och snygg.

söndag 19 december 2010

Depp på önskelistan

Johny Depp. Världens coolaste man. Snart filmaktuell igen. Äntligen. Med Angelina Jolie vid sin sida. En gång för länge sen såg jag honom på krogen Manray i Paris och trodde att jorden öppnat sig under mina fötter. Jag som vågar prata med alla förlorade talförmågan. Inte ens tack för "Donnie Brasco" eller "Blow" lyckades jag klämma fram. Nu ska jag köpa Vanity Fair där han intervjuas av legenden Patti Smith. Perfekt läsning för en förkyld och ynklig liten människa som med fasa räknar ner till jul. Denna högtid som fyller mitt hjärta med ångest och min hjärna med traumatiska barndomsminnen. Jag har alltid försökt fly julen. Antingen genom att resa bort eller jobba mig igenom den. I år tvingas jag konfrontera min julfobi.

Om någon jultomte hittar hit önskar jag mig en prenumeration av Vanity Fair eller Doftljus. Själv har jag bara hunnit köpa några få julklappar men jag bävar för trängseln, köerna och stressen som väntar mig när jag är ute i sista stund. Smartast var ändå en tjej som köpte 25 signerade Kokböcker av mig häromdagen som hon skulle dela ut till släkten och arbetskamraterna.

Vad önskar ni er och hur firar ni jul?

fredag 17 december 2010

Här blev jag den jag är

Signaturen Malina frågar: "Har du aldrig funderat på att flytta till Grekland för gott?"

Jag har bott i Sverige i mer än 30 år. Sverige är mitt hemland. Jag älskar Sverige. Och jag älskar Grekland. Jag har studerat och arbetat i Grekland i några omgångar och det var fantastiska år men Sverige är min hamn. Hit längtar jag alltid tillbaka. Sverige har präglat mig som människa. Här blev jag den jag är. Här har jag min familj, mina barndomsvänner och mina kvarter. Framför allt har jag slagit rot här genom min dotter. Så jag kommer aldrig att lämna Sverige. Inte så länge hon lever här. Kanske bor jag utomlands under vissa perioder men jag kommer alltid återvända hit. Och om min dotter en dag bestämmer sig för att flytta till Tokyo eller Tuvalu - då följer jag med.

Vem är boven i förkylningsdramat?

Senaste söndagen hade jag systrarna och syskonbarnen på besök. Det var liv i luckan och jag var så lycklig. Sen dess har jag triss i inflammationer - ögon, öron och bihålor. Jag ser inte, hör inte, andas inte. Imorse ringde min syster Dimitra (t.h.) och sa: "Min son låter som en hund!" På SÖS informerade de henne om att han hade falskt krupp. Melina är snuvig. Så nu är frågan vem är boven i förkylningsdramat? Vem tycker ni ser skummast ut?

torsdag 16 december 2010

Rasismen här och där.

Rasismens virus frodas och växer överallt, Kenneth. I mitt födelsland Rumänien, i mitt hemland Grekland där ordet xenofobi föddes och i världens alla avkrokar. I Rumänien är romerna rasismens främsta offer. I Grekland drabbas flyktingar hårt av en offentlig främlingsfientlighet som genomsyrar hanteringen av dessa människor som hamnar där i sin jakt på en framtid i Europa. Elever med utländsk härkoms som har toppbetyg och traditionsenligt borde gå i spetsen för paraderna på nationaldagen förnekas ofta att bära grekiska flaggan. Trots att de är bäst. Det finns otaliga hårresande exempel rasistiska uttryck som utsätter oskyldiga människor för enormt lidande. Både här och där.
Det är ingen tröst. Sverige är en välfärdsstat, en jämställd och välmående nation med en utvecklingsgrad som andra avundas. Därför borde vi i många avseenden vara ett föredöme. Vi som älskar vårt land kämpar för att det ska bli bättre för alla.

onsdag 15 december 2010

Pursvensk paranoia?

Rasbiologin verkar vakna till liv igen. Idag i Expressen skriver Ulf Nilsson: "Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer."

Vilka är pursvenskar enligt Ulf Nilsson? Jag som är svensk medborgare sen 25 år tillbaka? Min svenskfödda dotter som har en svensk pappa och ett grekiskt efternamn? Zlatan? Drottning Silvia? Och vilken kultur har påverkat Sverige mest genom tiderna? Kan det vara amerikansk kultur med Mc Donalds, Coca Cola, Idol, film och TV? Och hur många amerikanska invandrare bor egentligen i Sverige? Välkomna att diskutera kära vänner!

tisdag 14 december 2010

Ljuset i mörkret

Min tomtemors första lussetåg! På kvällen presenterade jag Sveriges Lucia på Skansen. Så stämningsfullt. Idag vaknar jag döv på ena örat.

söndag 12 december 2010

Bombdramat i Stockholm

Som många andra i vårt land lider jag av fruktan och förfäran för det bombdrama som ägde rum i Stockholm igår. Samtidigt måste vi försöka finna besinning, sans och balans och undvika kollektiv skuldbeläggning av de som råkar ha något gemensamt med förövaren. Att dra likhetstecken mellan självmordsbombaren och alla muslimer är lika befängt som att anklaga alla Malmöbor för den senaste Lasermannens mord och mordförsök på oskyldiga människor. Fanatism är skrämmande i vilken skepnad den än manifesterar sig. Den växer i en polariserad värld. Det skrämmer mig mer än något annat. Vilken värld kommer våra barn att växa upp i egentligen? Hur kan vi skydda våra barn och låta dem leva i trygghet?

Våra hjärnor tenderar att dra snabba slutsatser av den ringa kunskap och begränsade information vi har. Jag erkänner att jag var rädd idag när jag satt på tunnelbanan mittemot en man med stor ryggsäck och tjock täckjacka. Tänk om han var rustad med sprängladdningar. Det är sådana tankar som smyger sig in i våra sinnen och sprider en förlamande rädsla som oftast är grundlös. Så vänner, låt oss vara eftertänksamma och omtänksamma. Låt oss hoppas att våra politiker och poliser hanterar eventuella terrorhot professionellt så att vi känner oss trygga som medborgare.

Bombdramat i Stockholm

Som många andra i vårt land lider jag av fruktan och förfäran för det bombdrama som ägde rum i Stockholm igår. Samtidigt måste vi försöka finna besinning, sans och balans och undvika kollektiv skuldbeläggning av de som råkar ha något gemensamt med förövaren. Att dra likhetstecken mellan självmordsbombaren och alla muslimer är lika befängt som att anklaga alla Malmöbor för den senaste Lasermannens mord och mordförsök på oskyldiga människor. Fanatism är skrämmande i vilken skepnad den än manifesterar sig. Den växer i en polariserad värld. Det skrämmer mig mer än något annat. Vilken värld kommer våra barn att växa upp i egentligen? Hur kan vi skydda våra barn och låta dem leva i trygghet?

Våra hjärnor tenderar att dra snabba slutsatser av den ringa kunskap och begränsade information vi har. Jag erkänner att jag var rädd idag när jag satt på tunnelbanan mittemot en man med stor ryggsäck och tjock täckjacka. Tänk om han var rustad med sprängladdningar. Det är sådana tankar som smyger sig in i våra sinnen och sprider en förlamande rädsla som oftast är grundlös. Så vänner, låt oss vara eftertänksamma och omtänksamma. Låt oss hoppas att våra politiker och poliser hanterar eventuella terrorhot professionellt så att vi känner oss trygga som medborgare.

lördag 11 december 2010

Delad dotter

Monica undrar hur vi delar upp vårdnaden och hur jag ibland kan arbeta så långa dagar. Vi har ett utmärkt schema och samarbete som innebär att Melina bor 2-3 dagar växelvis hos mig och J.

Vi bor nära varandra och gör också en del aktiviteter alla tre ihop. De dagar jag inte har Melina passar jag på och jobbar som en tokstolle. Då kan det bli tolvtimmarspass. Dessutom städar, tvättar och storhandlar jag de dotterlösa dagarna.

När min sockervadd är hos mig däremot lämnar jag på dagis 9.30 och hämtar 15.00 och sen är kvällarna vikta för gemenskap. Ofta går jag och lägger mig med henne redan vid 20.00. Så det blir ett märkligt intervall-liv. Det är nog ganska vanligt för separerade föräldrar. Vi anser att hon är för liten för att vara ifrån en förälder i en hel vecka men successivt går vi nog över till varannan vecka. Trots att hennes frånvaro föder ett smärtsamt tomrum. Hur gör ni andra?

fredag 10 december 2010

Dagens läromästare

Jobbade nästan ihjäl mig igår. 08.00-22.30 utan pauser i princip. Smälte i säng och väcktes imorse av en kompis som föreslog att han hämtar mig och Melina, kör hem oss till sin familj och lagar en härlig fredagsmiddag. Jag älskar den typen av spontanitet och beslutsamhet. För övrigt tänker jag sluta gnälla på snön. Min väninna Jelena som sitter i rullstol gav mig en rejäl tankeställare när hon berättade att hon inte ens kan gå ut eftersom hon inte kan rulla fram i snön. Och hon säger det som ett konstaterande utan minsta klagan i rösten. Det är en talang att ta efter. Att acceptera det man inte kan förändra och göra det bästa av situationen. Jelena är dagens läromästare.

onsdag 8 december 2010

Vinterdvala

Det känns som att jag gått i ide. Jag går upp i mörkret och ut i pyjamas till mina jobb och skyndar hem för att byta om till pyjamas för att ta mig an kvällen. Jag lagar mat, diskar, plockar, skriver, sover, jobbar och tillbaka till ruta ett. Varenda dag räknar jag ner till ljusare tider. Varenda dag tröstar jag mig med att det snart är över. Så skjuter jag upp mitt liv och lever i en parentes. Ett vintervakuum fyllt av längtan efter det välsignade solljuset. Jag måste bryta mönstret. Kanske ska man våga sig ut en sväng ikväll?

måndag 6 december 2010

På hustaken...

När jag kliver in genom dörren, stelfrusen med nästippen som ett körsbär upptäcker jag killarna som skottar snö i hustaket mittemot. Jag sticker ut ansiktet genom fönstret och ropar: "Ni är hjältar!" Grabbarna garvar och försäkrar mig om att det är varmt där uppe. De får bli dagens läromästare. Allt är relativt. Det handlar om vår inställning.

Nu ska jag hämta på dagis. Ikväll lagar jag lasagne till min mamma och Melina. Gott med tanke på att jag till lunch åt kilovis av ischoklad och pepparkakor. Ha en underbar kväll.

lördag 4 december 2010

Män klär och klär av kvinnor

God morgon vintervänner! Läs min kolumn här Männen bestämmer hur kvinnorna ska klä sig. Signaturen Kartong skrev en mycket intressant kritisk kommentar i mitt förra inlägg där han som man blir stött av min tes. Hur tänker ni?

När ni ändå är inne på Metro måste ni läsa denna artikel: Endast tre invandrare sitter i bolagstoppen. Mångfalden lyser med sin frånvaro ju högre upp man kommer i samhällshierarkin. Det är ett demokratiproblem. Sverige är en liten marknad som behöver utöka exporten till omvärlden. Som ett led i detta borde invandrarnas erfarenheter, kulturkompetens och språkfärdigheter tillvaratas.

Idag jobbar jag hela dagen. Jag får passa på när Melina är hos pappa. Fylla ut tomrummet. Täppa till saknaden. Motstå meningslösheten.

torsdag 2 december 2010

Kylslag

Vaknar vid fyra och väntar på att det ska bli morgon. Det är iskallt i min lägenhet så jag ligger under duntäcket i overall och halsduk och huttrar. För att trösta mig tänker jag på alla dem i Afghanistan som genomlider tunga vintrar utan garanterad el och värme och utan fluffiga duntäcken. Jämförelsen hjälper dock inte upp min kroppstemperatur. Hur ska jag, en sommarfjäril, överleva denna vinter?

Nu tar jag snart bussen till mitt nya uppdrag. Utmanande, nervöst och krävande. Jag lämnar mina trygghetszoner och kastar mig ut i okänd mark. Tassar runt på tå. Tvingas till nybörjarens ödmjukhet och njuter av att få lära mig nytt.

"Lev som om det var sista dagen i livet och lär som om du skulle leva för evigt" sa Gandhi. Guruns ord får bli dagens läxa.

onsdag 1 december 2010

Vildkatt i vit vadd

Tillbaka i det vitvadderade landskapet och den krispiga luften. Trots en horribel hemresa och en sömnlös natt ombord på flyget njuter jag. Dubairesans behållning var nedanstående vildkatt:

Fler bilder kommer när jag sovit en stund.