söndag 12 december 2010

Bombdramat i Stockholm

Som många andra i vårt land lider jag av fruktan och förfäran för det bombdrama som ägde rum i Stockholm igår. Samtidigt måste vi försöka finna besinning, sans och balans och undvika kollektiv skuldbeläggning av de som råkar ha något gemensamt med förövaren. Att dra likhetstecken mellan självmordsbombaren och alla muslimer är lika befängt som att anklaga alla Malmöbor för den senaste Lasermannens mord och mordförsök på oskyldiga människor. Fanatism är skrämmande i vilken skepnad den än manifesterar sig. Den växer i en polariserad värld. Det skrämmer mig mer än något annat. Vilken värld kommer våra barn att växa upp i egentligen? Hur kan vi skydda våra barn och låta dem leva i trygghet?

Våra hjärnor tenderar att dra snabba slutsatser av den ringa kunskap och begränsade information vi har. Jag erkänner att jag var rädd idag när jag satt på tunnelbanan mittemot en man med stor ryggsäck och tjock täckjacka. Tänk om han var rustad med sprängladdningar. Det är sådana tankar som smyger sig in i våra sinnen och sprider en förlamande rädsla som oftast är grundlös. Så vänner, låt oss vara eftertänksamma och omtänksamma. Låt oss hoppas att våra politiker och poliser hanterar eventuella terrorhot professionellt så att vi känner oss trygga som medborgare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar