måndag 3 januari 2011

Disciplin efterlyses!

Ibland undrar jag varför min rebelliska ådra och resterna av en utebliven tonårstrotsighet ger sig till känna när det minst passar sig?

Som nu till exempel.

När jag ska visa strupen för svenska folket. När folket i stugorna bänkar sig i TV-sofforna med sina godisskålar och ser mig blotta bleka ben och tafatta dansförsök så gör jag inget särskilt för att underlätta tortyren.

Jag är så blyg, generad, rädd och orolig för fredagens premiär av Let's Dance att jag stoppar i mig allt sött som finns i mina gömmor. Och jag försäkrar er att här finns prydliga högar av allt från sköra chokladpraliner till kardemummadoftande äppelpajer och ljuvliga vaniljbullar. När mina danskollegor väger varenda kalori på en guldvåg äter jag som om jag just blivit underrättad om att svältperioden är nära. När mina kollegor trappar upp träningarna hittar jag nu svepskäl för att slippa gå till danslokalen. Så idag har jag mumsat och lekt med Melina som bara vill prata låtsasengelska. Något enformigt blir det dock efter ett par timmars obegripligt babblande. När jag yppar något på grekiska eller svenska avbryter hon med ett: No!

Här i famnen på mammas grekiska granne - Fru Odödlighet som alltid bjuder på godis. Hon heter så. Athanassoula. Fint va?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar