fredag 14 januari 2011

Genus på dansgolvet

Hur nedbrytande nervös får man vara inför ett nöjesprogram? Jag har ätit en mastodontfrukost, mumsar i mig mammas mandelkakor som om de vore magiska styrkepiller och nu biter jag på naglarna lagom till kvällens tävling.

I Aftonbladet finns en artikel där jag talar om killarnas favorisering i Let's Dance. Som om det vore en nyhet. Killar har vunnit 5 av 6 tävlingar. Vi tjejer har sen skolåldern tränats i konsten att supporta och stödja pojkar som tar för sig. Vi blir deras fans, deras följeslagare, deras stödtrupper.

Vi är sämre på att stödja varandra och lyfta andra tjejer. Ofta är vi rätt kritiska och krävande mot våra medsystrar. Killar kommer helt enkelt undan med mer - både grövre skämt och mindre möda.
De kan promenera sig igenom skolåren för att hamna i näringslivstoppen. Flickor har enligt alla undersökningar bäst betyg och högst närvaro i skolan och når ändå inte lika långt som männen i sina karriärer. Dessa genusklyftor genomsyrar så klart det mesta. Ävet nöjesprogrammen. Det behöver man inte vara ninjafeminist för att inse. Aftonbladets bildval och ordval är också intressant. "Fiasko" kallar de förra veckans dansnummer som jag och Ludde bjöd på.

Att flickidolerna som deltar i Let's Dance får flest röster kan ingen betvivla. De är värda all kärlek och respekt. Det intressanta är dock att alla tidningar alltid nämner just killarna när de räknar upp startfältet. Hur ofta nämns ryttarinnan Helena Lundbäck som är en fantastisk idrottskvinna och ljuvlig människa? Det tål att fundera på. Jag har i alla fall fått en massa nya tankeställare.

Nu måste jag rusa till repet. Snälla stöd mig ikväll. Jag behöver er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar